Rojalismen som religion

Ibland händer det att jag hamnar i diskussioner med rojalister. De flesta har samma inställning som religiösa fundamentalister. Först vill de övertyga mig om det rimliga med kungar, drottningar, prinsar och prinsessor och det opassande med presidenter som Vladimir Putin och Donald Trump, men så snart de märker att jag själv försöker övertala dem om att en demokrati bara kan vara fullbordad om den står grundad i ett republikanskt statsskick, reagerar de genom att kapa av tvärt med ord som ”jag vill inte diskutera politik”…

Som alla religiösa fundamentalister blir också många av mina rojalistiska bekanta irriterade om jag ifrågasätter deras tro med hjälp av förståndsargument. Som brukligt är för folk som varken kan hålla sig till fakta eller till opartiskhet föredrar de att tiga ihjäl varje antydan till debatt. Här står svenska public service-media, GP, Expressen, Aftonbladet och alla andra som tjänar pengar på Estelle & co förstås i främsta ledet, då de vet att de aldrig skulle kunna med förståndsargument försvara ett sådant odemokratiskt system som monarkin.

En god vän till mig, som är mera sansad, ville att jag skulle se ”konungen” och hans familj som ornament, en ståtlig prydnad som det svenska samhället är försedd med och som när allt kommer omkring inte var, i sin egenskap av ornament, så extremt dyrt som republikanerna vill göra gällande.

Det är också så jag ser saken, och det är just denna förvandling av fria medborgare till föremål och prydnader som upprör mig mest, särskilt när staten, som påstår att alla svenskar är jämlika, förvandlar ett fyraårigt barn från människa till ett ojämlikt ornament från födelsen inlåst i en gyllene bur.

Att till och med en del socialdemokratiska och liberala politiker i Sverige, ett land som kallar sig ”världens mest jämställda land”, inte inser att detta är en avskyvärd kränkning av ett barns mest elementära demokratiska rättigheterna är för mig absolut ofattbart. Jag är övertygad att många nyanlända tydligt ser motsägelsen när staten å ena sidan säger sig mäta alla medborgare med samma måttstock, men å den andra sidan väljer ut en familj som den mäter med en måttstock av silver, guld och ädelstenar.

De flesta svenskar har nog insett att kungar, drottningar, prinsar och prinsessor hör forntiden till, en mörk forntid som monarkerna själva har fått att framstå som höjdpunkter av storsinthet och rättfärdighet genom korrupta historiker som de skulle ha låtit fängsla, stegla och halshugga om de inte gått med på att skriva deras lov. De inser att demokratins genombrott gjorde rent hus med konungar och med en aristokrati som förtryckte folket hårt också i Sverige.

Ändå vill ”folket” inte avskaffa en institution som främst identifieras just med historiens mörka år. Här är ytterligare en sak som jag, efter sextiofyra år i landet, inte förstår. Hur kan ättlingar till Per Albin Hansson, makarna Myrdal, Herbert Tingsten och Olof Palme, frihetens och jämlikheten främsta champions, dyrka monarkin och monarken fortfarande idag? Och framförallt: hur kan de ge sig själva en grundlag som tvingar inte bara ett litet barn att bli en söt liten marionett i händerna på SVT, skandalpressen och ”folket” utan, med eller mot sin vilja, en slav under en påtvingad religiös förkunnelse: ”den rena evangeliska läran”?

Själv tror jag att monarkister inte är och inte kan vara riktiga demokrater. Många av de som jag känner talar än idag nostalgiskt om hjältekungar och stormaktstid. I Lund firas Karl XII den trettionde november och i Göteborg firas Gustav II Adolf. Båda dessa monarker var despoter och krigshetsare. De finns till och med de jag känner som tycker att kungen har för lite makt och att han borde ha större inflytande över politiken. De flesta är helt kallsinniga inför argumentet om Estelles berövade frihet. De vill ha kvar sina leksaker, kosta vad det kosta vill. De accepterar att ett antal människor lever helt konstlade liv mot att de får ha kvar en stor portion av ”Sveriges forntida glans” om än i en Levengood/von Sydow-version. De vill gärna kalla sig själva moderna och demokrater men i verkligheten är de inte annat än gammaldags hycklare.