Måndagen den 6 juli släppte Republikanska föreningen rapporten Monarkins verkliga kostnader för tredje året i rad. Rapporten visar att det förra året kostade svenska skattebetalare 1,5 miljarder för att hålla det kungliga maskineriet rullande. Totalkostnaden för monarkin var alltså mer än 10 gånger kostnaden för apanaget, och varken myndigheter eller journalister tillåts granska kungen i hans utövande av landets högsta offentliga ämbete. Frågan som fler och fler ställer sig är: Vad f-n får vi för pengarna?
Offentlighetsprincipen är en central del i den svenska rättsordningen. Den finns för att säkerställa att kommunal och statlig verksamhet utövas på ett korrekt och ändamålsenligt vis, och den försvårar korruption och missbruk genom att skapa insyn för allmänhet och medier. Men när det gäller landets högsta offentliga ämbete görs ett undantag. Statschefen omfattas inte av offentlighetsprincipen, och kan därför inte granskas. Bristen på insyn är skäl nog att ifrågasätta och granska kungahuset. Rapporten kommer därför med en uppmaning till bland annat landets medier att gräva mer och djupare i kungahusets verksamhet.
Monarkins försvarare brukar påstå att kungen är bra för svensk ekonomi. Forskningen är visserligen knapphändig, men ingenting tyder på att monarkin skulle gynna varken export eller turism. Svenska företags framgångar utomlands är oberoende av en kungafamiljs sporadiska närvaro. Regeringskansliets exportstrategi nämner inte att vi har en kung. Visit Sweden tar inte upp monarkin en enda gång när de lyfter fram svenska turistmål. Myterna om monarkins positiva effekter på turism och export är just det, myter.
I rapporten har vi dessutom gjort en utförlig jämförelse av kostnaderna för den svenska monarkin och den finska republiken, för att se hur ett tänkbart republikscenario skulle kunna påverka kostnaderna i Sverige. Vi menar inte att det billigaste statsskicket också är det bästa. Vi strävar efter det mest demokratiska statsskicket. Vår undersökning visar att den svenska kungen kostar över 1,1 miljard kronor mer än Finlands president, även med kostnaderna för det finska presidentvalet inräknat.
I en demokratisk republik går det att skilja på statschefens privata ekonomi och statens ekonomi. Det kan vi inte göra i Sverige. Tänk dig att generaldirektören för Pensionsmyndigheten skulle köpa ett fritidshus i skärgården och betala för huset med myndighetens pengar. Eller att en svensk ambassadör skulle köpa en motorbåt till sin son och fakturera svenska staten för detta. Så fungerar den svenska monarkin idag, 2020! Trots detta hörs väldigt lite från våra politiker om vikten av att upprätthålla offentlighetsprincipen. Den granskande journalistiken lyser med sin frånvaro, och ännu ett år passerar med en statschef helt befriad från ansvar och jobbiga frågor.
Rapporten Monarkins verkliga kostnader gör en ansats att visa de verkliga kostnaderna för den svenska monarkin under 2019. Men den totala kostnaden borde egentligen inte räknas bara i kronor och ören, som i vår rapport. Det finns kostnader som inte går att sätta ett pris på. Ytterst betalar vi med förtroendet för den svenska demokratin och rättsstaten som den principiella kostnaden för monarkin. Att den svenska statschefen exempelvis inte kan granskas, inte dömas för brott han begår som privatperson och inte heller avsättas är ett högt pris att betala för att bevara ett kostsamt system som bygger på förlegade principer från ett fördemokratiskt Sverige.
Så vad f-n får vi egentligen för pengarna?
Ulf Bergström
Ordförande för Republikanska föreningen