Carl Gustaf Bernadotte är en dålig representant för Sverige

I media uppmärksammas nu att statschef Carl Gustaf Bernadotte står fast vid de positiva omdömen om sultanen av Brunei som han gjorde i en intervju 2004. Det är heller inte den enda gången som Sveriges statschef varit i blåsväder efter att ha umgåtts med kungliga diktatorer utomlands.

Sverige tillhör världens främsta demokratier, trots att vi har en statschef som inte är demokratiskt tillsatt. Enligt The Economists demokratiindex, som mäter tillståndet för demokratin i 167 av världens länder, får Sverige en mycket hedrande fjärdeplacering (2021). Brunei är inte med på listan. Saudiarabien, som Sveriges statschef Carl Gustaf Bernadotte ofta har besökt, hamnar på plats 152 enligt samma index. Medan den svenska monarkin utgör en svårbegriplig kvarleva från den tid då Sverige var en diktatur, så är monarkierna i Brunei och Saudiarabien än mer motbjudande verkliga kungliga diktaturer.

Det är egentligen inte så märkligt att Sveriges statschef verkar trivas i sällskap med Bruneis eller Saudiarabiens diktatoriska ledare. Kungligheter umgås och lär känna varandra väl eftersom de i regel innehar sina positioner i flera decennier.

Ett exempel är när Carl Gustaf Bernadotte, i egenskap av hedersordförande i World Scout Foundation, under ett besök i Saudiarabien gav en hedersutmärkelse till den av människorättsaktivister hårt kritiserade kung Abdullah.

Det finns även andra exempel på att den svenska monarkin har goda kontakter med diktatoriska regimer. Elisabeth Tarras-Wahlberg, känd från sin tid som svenska hovets informationschef, var under en period rådgivare i internationella relationer åt emiren Hamad bin Khalifa Al Thani i oljestaten och diktaturen Qatar.

Den svenske statschefen är inte någon bra representant för Sverige. Våra företrädare måste kunna ta upp brott mot mänskliga rättigheter och ställa krav på demokratiska reformer vid besök i den här typen av länder. Carl Gustaf Bernadotte, som själv inte är demokratiskt tillsatt, har dock inte befogenhet att göra detta.

Därför måste vårt land vid statsbesök och liknande i stället företrädas av exempelvis statsministern, utrikesministern eller riksdagens talman, det vill säga av någon som har nått sin position på ett demokratiskt sätt baserat på kompetens och duglighet.

I ett demokratiskt land som Sverige framstår det som ovärdigt att rollen som statschef går i arv inom en och samma släkt. Under det senaste seklet har väldigt många länder bytt statsskick från monarki till republik. Exempelvis har folkomröstningar inneburit slutet för monarkin i Italien och Grekland. Även vi i Sverige bör förpassa monarkin till historiens skräphög. Fram till dess vore det bra om Carl Gustaf Bernadotte och hans familj inte fortsatte med att representera Sverige internationellt.