Konungen äger att allena styra riket

Ettore Nobis skriver om när grundlagen gav kungen makten att styra riket.

”Konungen äger att allena styra riket”. Så stod det i den svenska grundlagen fram till 1975 då lagen byttes till: ”All offentlig makt i Sverige utgår från folket”. Enligt mig gör detta att det var först 1975 som Sverige blev en verklig demokrati. Det intrycket stärktes hos mig efter att ha sett programmet Sveriges sista kungar i SVT. Så väl Gustav V som Gustav VI Adolf tolkade lagen som det stod och tyckte att de hade fullständigt rätt att lägga sig i Sveriges politiska liv.

Detta var tydligt 1941 när Gustav V skrev ett gratulationsbrev till Adolf Hitler. Kungen gratulerade honom tillsammans med ”de flesta svenskarna” och Hitler tackade hjärtligt. Att kungen skulle ha tagit sig friheter som Sverker Oredsson påstod i en mejl till mig för ett tiotal år sedan kan inte stämma. Han nöjde sig säker med att hänvisa till texten i grundlagen. Att kungen skulle behövt hota med abdikation förstår jag inte kan ha haft någon betydelse. Troligen är detta en överenskommen efterhandsskröna påhittad av de regeringsmedlemmar som efter 1945 hade anledning att skämmas djupt för sin kollaboration med nazisterna under de första tre krigsåren (men också senare).

Nu är det uppenbart att det måste ha varit besvärande för den del av riksdagen som ville ha en fullbordad demokrati att varje vår och varje höst vända sig till kungen för att få sina lagar antagna och godkända. Men annars framgick det av SVT-programmet att stödet för kungarna var stark fortfarande i början på 1970-talet när de fem riksdagspartier som 1971 stod bakom Torekovskompromissen insåg det orimliga i att kalla demokrati en stat där grundlagen garanterade monarkens fullständiga rätt att ALLENA styra riket.

Jag är född i Milano 1937, men har bott i Sverige sedan 1953 med några års avbrott för studier tillbaka i Italien. Jag har alltså bott i Sverige (11 år i Stockholm och resten i Lund) i nästan 70 år och lärt mig en del om landet. Jag blir därför inte helt förvånad när jag hör en del av mina svenska vänner och bekanta säga att ”de flesta svenskarna” tyckte att Sverige var en demokrati fullt ut redan 1921. Hur är det? Kan man tycka om lagarna? Och kan man tycka till och med om grundlagen? Hur skall man då kunna få ”islamisterna” att inse att i Sverige gäller det fria ordet och att Rasmus Paludan får bränna koranen om han får lov till det av den.

Personligen ser jag programmet i SVT som en bekräftelse för att den svenska utvecklingen mot en fullt demokratisk stat skedde i omgångar (numera är Carl Gustaf Bernadotte bara en ledsam marionett i händerna på monarkister och media) och att så länge de svenska politikerna inte vågade ”kränka” monarken och utmana stödet som han hade hos folket var det knappast sant att Sverige var en demokrati. Att det var så också i andra länder kan man se inte minst i länder som England där monarkens politiska makt har bevarats nästan(?) fram till Elizabeth II:s död.

Demokrati eller autokrati är inte en fråga om personer, men en fråga om politiska system. Nog har det funnits flera ”socialliberala” autokrater i den europeiska historien. Men satsen som gav den svenske monarken makten fullt ut fram till 1975 måste ha varit något som funnits närvarande i alla förhandlingar mellan monark och regering. Något som mera eller mindre medvetet måste ha funnits i politikernas och i kungarnas bakhuvud. För min del tror jag att grundlagen ändrades så grundligt under 1970-talet för att eliminera alla möjliga otydligheter angående monarkens maktanspråk.

Ettore Nobis,
republikan i Lund

Prenumerera på vårt nyhetsbrev

Få de senaste nyheterna, krönikorna och uppropen genom att prenumerera på vårt nyhetsbrev. Skickas ut en gång i månaden.