En svensk president som fredsdiplomat

KRÖNIKA. Vi lever mitt i en drastisk förändringsprocess som innebär att stater, nationer och samhällen världen över skapar närmare band till varandra i bilaterala relationer, det som kallas globalisering. Vad skulle en folkvald president i Sverige kunna uppfylla för funktion i ett sådant tidevarv, där också de dramatiska spänningarna ökar runtom Östersjöområdet och på den europeiska kontinenten?

Jo, jag kan faktiskt se en väsentlig arbetsuppgift: en svensk president skulle kunna bli en viktig representant från Sverige inom den internationella fredsdiplomatin. En medlarroll, helt enkelt. En svensk president skulle kunna vara den som bidrar till att utforma och upprätthåller goda relationer mellan Sverige och resten av omvärldens länder. Det vore faktiskt en mycket nyttig verksamhet, inte minst med tanke på att Sverige historiskt sett haft åtskilliga regenter som både startat och varit involverad i åtskilliga krig mot andra länder. Gustav II Adolf, Karl X Gustav, Karl XII och Gustav III är bara några av dessa. Carl XVI Gustaf fortsätter den patriarkala traditionen med förhärliga bilden av svensk försvarsmakt genom att hålla tal och posera sig bland soldater. Bildspråket signalerar att män ska med vapen i hand skydda sin nation.

En svensk president skulle kunna göra precis det motsatta. En svensk president skulle kunna etablera en ny utrikespolitisk tradition och påbörja en ny historisk inriktning mot att främja ett långvarigt fredsarbete. Om en statsminister sköter lagstiftning, förvaltningsformer och budgetarbete på nationell nivå, ja, då kan en president fungera som ansiktet utåt i världen. En svensk president som fredsdiplomat är inte alls så händelsefattigt som kanske låter vid första anblick, åtminstone behöver det inte vara så. Det skulle lika gärna kunna vara kreativt och medryckande, framför allt om presidentkandidaten hade bakgrund som fredsaktivist eller dylikt. Överlag skulle jag gärna vilja se en mångfald av röster från olika folkrörelser ställa upp som presidentkandidater och uttrycka storslagna visioner om Sveriges roll i omvärlden. Det råder ingen brist på folkrörelser i Sverige, om man säger så.

Sverige har ett långsiktigt intresse av att länder har fungerande demokratiska institutioner, välmående befolkning och lever med goda relationer till sina grannländer. Av det skälet vill jag se demokratiskt vald president tillvara ta Sveriges förtroendekapital och uppvisa de diplomatiska skickligheterna. Världen behöver fler fredsduvor, inte fler krigshökar.

Filip Hallbäck
Kulturskribent och fristående debattör