Jag vill lyfta en principiell fråga med anledning av uppgifterna om att prins Daniel och prins Oscar reser till New Jersey för att närvara vid Sverige–Frankrike i fotbolls-VM.
För mig illustrerar detta ett större problem med monarkin och dess finansiering. En vanlig skattebetalare kan inte utan vidare resa till USA för att se en fotbollsmatch. För de flesta människor kräver en sådan resa semester, flygbiljetter, hotell, matchbiljetter, transporter och egna beskattade pengar.
När kungahuset gör motsvarande resa ramas det däremot lätt in som representation eller officiell närvaro. Det skapar en gråzon mellan privat nöje och offentligt uppdrag.
Min invändning är enkel: om medlemmar av kungafamiljen vill åka och se en fotbollsmatch som privatpersoner, ska det också betalas privat hela vägen. Skattebetalare ska inte behöva finansiera eller indirekt möjliggöra exklusiva resor som i praktiken kan uppfattas som privata nöjen.
Det blir särskilt problematiskt eftersom kungahuset redan har en mycket stark ekonomisk position, samtidigt som staten varje år anslår skattemedel till hovets verksamhet, representation, resor och andra kostnader kopplade till kungafamiljens officiella roll.
Som vanlig medborgare får jag ingen del av kungafamiljens privata tillgångar. Däremot är jag med och finansierar apanaget och det system som möjliggör deras offentliga ställning. Det är en orimlig obalans.
Frågan bör därför vara:
Var går gränsen mellan officiell representation och privat lyx?
Och varför ska skattebetalare vara med och bekosta ett redan privilegierat kungahus?
Jag anser att detta är ett tydligt exempel på varför Sverige bör gå vidare från monarki till republik. Statschefens roll bör bygga på demokratiskt mandat, transparens och rimlig ansvarighet inför medborgarna — inte på arv, privilegier och offentligt finansierad särställning.
William Hsi





