Republikansk energi till Almedalen

Den som kampanjar för republik får höra mycket. Av samma gamla.

“Jag tycker det är roligt med monarki.”
“De gör ett bra jobb.”
“De gör reklam för Sverige.”
“Kungen är en viktig symbol.”
“Vi behöver någon att enas kring – någon opolitisk.”
“De är fina.”
“De har ju ingen makt.”
“Det blir inte billigare med republik.”
“Jag vill inte ha Göran Persson som president.”

Ja, så kan det låta även i Visby under Almedalsveckan, där Republikanska föreningen ännu en gång medverkat. Stan är full av politiskt intresserade och engagerade människor – men just statsskicket verkar många av dem placera mer eller mindre utanför politiken, och mest se som en teknikalitet, eller kuriositet. Något att på sin höjd lista praktiska för- och nackdelar med (ej nödvändigtvis på basis av fakta).

Men hur passar monarkin resp. republiken in i almedalingarnas politiska världsbild och ideologiska system? Det kan väl ibland anas – men uttalas sällan klart och genomtänkt. Konstigt nog. För en institution med främst symbolisk roll^[1] passar väl perfekt att diskutera utifrån ideologi och principer? I motsats till dimmiga föreställningar om trivsamhet, reklamvärde och folkets enhet^[2].

Sorglustigt nog är det väl delvis just monarkins demokratiska underskott som gör att den kan framstå som “opolitisk”. “Politik, det är val och sånt” … Och val av statschef? Nej det har vi dessvärre inte. Statsskicket är ju heller inget som ägnas särskilt stor uppmärksamhet av de politiska partierna. Och de kungliga själva saknar inte bara formell makt, utan låter även (oftast) bli att ta offentlig ställning i frågor som uppfattas som politiska.^[3]

Med andra ord är statsskicket tämligen frånvarande i såväl den politiska kalendern som den dagliga politiska debatten. Då är det kanske ändå inte så märkligt om dess politiska betydelse helt enkelt glöms bort? Inte minst av de dagspolitiskt mest initierade, som lär ha fullt upp redan. Almedalen sägs ju vara lite avskärmat.

Bra då att vi republikaner var på plats och påminde om att jo, symboler är också politik. Och de spelar roll. Statsskicket kan och bör utformas i överensstämmelse med demokratiska principer, för att hylla och förstärka dem – istället för att som nu förvirra och verka i motsatt riktning.

För inte ska vi enas kring en viss, upphöjd familj – bisarra tanke! Utan kring idéer, ideal och ambitioner: allas lika värde, rätten att forma sitt eget liv, tron på människans förmåga till jämlik, respektfull dialog och fredlig samverkan … Och till att börja med, idén att vi kan välja symboler aktivt och medvetet, och inte bara har att viljelöst ärva dem. Symbolvärdet i det!

Att republikens införande alltså inte vore en pedantisk korrigering av en oförarglig detalj, utan på riktigt skulle stärka demokratin, ja demokratins själva grund, är väl också svaret på den kanske allra vanligaste invändningen från almedalsdeltagarna – den från alla som håller med oss i princip, men av någon anledning måste markera: “Det finns viktigare frågor”.

Samtidigt: låt gå för det! Visst har världen – och demokratin – större problem än den svenska monarkin. Men … just därför? Gör detta lilla enkla, om så bara för att få upp farten. Att införa republik är kanske inte ett jättekliv, men dock ett steg framåt, och lär ge mer energi än vad det kostar.

Avslutningsvis ska jag säga att det var en jättetrevlig vecka, med fler glada tillrop och roliga samtal än dåliga argument för att inte göra någonting. Och för den delen: irritation, visst, men absolut inget ont om bevarandets försvarare. Det måste ju vara mycket bättre att åsikterna formuleras, uttalas och kan bemötas än att de fortsätter simma omkring i det halvt omedvetna. Att fiska upp dem är ett demokratiskt grundarbete det med, och värt respekt.

—

^[1] Åtminstone formellt – fråga Thomas Lyrevik om kungahusets reella maktutövning.

^[2] Cecilia Åses omistliga ”Monarkins makt” tar bl. a. upp den problematiska tanken att nationell gemenskap existerar på ett annat, mer grundläggande plan än demokratin.

^[3] För att ytterligare inskärpa boktipsen ovan: missa inte Åses beskrivning av hur monarkins informella inflytande vuxit i takt med att det formella minskat, eller Lyreviks av hur det missbrukats!