Om samkönat äktenskap och monarkin

Krönika. För en fem-sex år sedan skickade jag en av många teckningar till Republikanska föreningen som visade hur en kronprinsessa (varför inte Estelle i en snar framtid) ingick äktenskap med en kvinna från Somalia. Prinsessan var lutheran (eller varför inte ateist) och kvinnan från Somalia muslim (eller varför inte ateist). De båda planerade insemination eller adoption helst av ett barn från Peru eller från Sydkorea. Jag minns inte om just den teckningen blev publicerad men jag minns att några av mina rojalistvänner tyckte att den var smaklös.

Och ändå visade den bara vad som en fri svensk får bestämma själv i ”VÄRLDENS MEST JÄMSTÄLLDA LAND”. Den visade den rätt som Sveriges lag garanterar oss alla med undantag då för ett antal personer som den svenska grundlagen tvingar än idag att leva efter medeltida regler. Allt detta kommer nu också fram i en artikel som jag läst på nätet. Det enda uppseendeväckande med artikeln är att den kommit på pränt mer en tio, femton år efter det att lagen om samkönade äktenskap började gälla och mer än sextionio år efter det som religionsfriheten antagits också i Sverige.

Sverige är ett liberalt och fritt land som gått långt för att garantera alla de grundläggande friheterna åt sina medborgare. Därför är det upprörande att en sådan flagrant anomali som vägran att garantera dessa friheter till alla sina medborgare bestått ända in i vår tid. Kungen och hans närmaste tvingas leva antingen de vill eller inte i en fantasivärld där de har blivit marionetter i händerna på folk som tror att kungligheterna kan ge landet någon form av aristokratisk glamour. I verkligheten bidrar de svenskar som vill ha kvar monarkin till att beröva dessa människor så väl den politiska som det sociala oberoendet som de själva visar stolt fram för världen som ett speciellt svenskt värde.

I verkligheten godkänner en stor del av svenskarna medeltida seder och bruk som deras fäder kämpat för att bli kvitt från redan för nästan två sekler sedan. I verkligheten stödjer svenskar som pekar finger åt de länder som motverkar demokratin kvarhållandet i landet av ett antidemokratiskt samhällssystem som berövar en del människor, låt vara att de är ”bara” några få, rätten att leva fria och oberoende liv. I mina ögon har detta inget att göra med praktiska fördelar för landet. Om det ens varit sant att kungen var en fördel för affärerna skulle det vara en fråga om falsk spel och hyckleri. Det snikna talet om ekonomiska fördelar om en del människor får leva som marionetter är ett ännu större fråga om cynism och ohederlighet en talet om medeltida värderingar.

Otroligt nog hyllar man i länder som England och Sverige, fortfarande idag, föregångarna och förebilderna till diktatorer som Stalin och Hitler. Henric VIII, Elisabeth I och Oliver Cromwell är psykopatiska brottslingar med mängder av mord på sitt samvete. Precis som Karl IX, Karl XII och Gustav III nämns de ofta med respekt och vårdnad av de rojalister som låtsas inte se likheterna mellan dem och rader av rövarhövdingar som plågat de egna länderna, Europa och världen fram till våra dagar. De kallas till och med landsfäder när de i verkligheten varit samma sorts människor som Putin som idag försöker utplåna Ukraina från Europas karta och skaffa sig ett eget imperium precis som Gustav II Adolf och Napoleon ville göra.

Undrar vad som hänt om Lars Vilks rondellhund hade skapats för att smäda och kränka Gustav Vasa och den svenska monarkin i stället för att smäda och kränka Profeten och Islam. Hade den då inte mötts av en storm av protester och fördömanden av de rojalister som annars anser att den svenska yttrandefriheten garanterar ”svensken” rätten att smäda och kränka det hen vill. Undrar hur det blivit om Vilks hund hade stått i en rondell med lyft ben kissande på de svenska rojalisternas mest dyrkade symboler. Kanske att de inte hade hotat honom till livet. Men säkert manat honom att veta hut.

Ettore Nobis

PS.
Ett riktigt lågvattenmärke för den svenska yttrandefriheten var det när Carl Gustav Bernadotte befallde de svenska media att ”vända sida så som ni gör i era tidningar”. Debatten om Carl Gustav Bernadottes sexfixering och slöseri avbröts tvärt och de svenska media lydde utan protester rädda som de var om tittarsiffror och reklamintäkter. Public service-medierna var som vanligt de som, när det gäller debatten om monarkin och statsskicket, lägger snabbast locket på.