Varför denna tystnad?

Kanske handlar det, förutom om kungafamiljens makt och nätverk, om ett av Lyreviks avslöjanden: de okända och laglösa familjestiftelserna som bland annat kungafamiljen använder sig av. Det är en juridisk form med unika förutsättningar att hålla förmögenheter samlade och dolda över tiden.

Detta är förordet till Thomas Lyreviks bok Den kungliga korruptionen:

Carl XVI Gustafs maktutövning följer inte grundlagens krav på att den offentliga makten utövas under lagarna. Statschefens makt framställs som obefintlig, när den i själva verket styr landets främsta företrädare att aldrig utmana kungafamiljens intressen.

En lärorik illustration av detta förhållande var det mediala spelet runt Thomas Lyreviks bok Den kungliga kleptokratin. Boken publicerades i slutet av december 2018. Den första anmälan kom i Aftonbladet, vars recensent hoppades att kungahusets makt nu var utmätt: ”hela kalaset kan vara på upphällningen” (AB 7 jan. 2019). Störst utrymme fick boken i Vestmanlands läns tidning som ägnade denna ”enmansutredning”, spännande som ”en spionroman”, tre helsidor (VLT 22 jan. 2019).

Själv hade jag emellertid hoppats mest på Dagens Nyheter. Den dåvarande chefen för ledarredaktionen, Per Svensson, fick boken först av alla. Det var ingen tillfällighet. Dagens Nyheter hävdar det öppna samhällets grundläggande värden, verkar i en upplysningstradition och säger sig även stå fri från ekonomiska maktsfärer. Dessutom kom Per Svensson 2010 ut med boken Nej: Monarkin har aldrig varit farligare än nu som beskriver hur kungahuset driver fram förljugenhet och dubbelmoral.

Den kungliga kleptokratin redogör detaljerat för en familjs skrupellösa maktutövning och berikning. Boken innehåller så många nya och graverande fakta om statsskicket, rättsstaten och statschefsämbetet att den skulle kunna hålla igång Dagens Nyheters löpsedlar och förstasidor under lång tid.

I början av december, strax efter att Per Svensson fått en förhandskopia av boken, publicerar DN en osignerad ledarartikel med anledning av tumultet kring Svenska Akademien. I en debatt där flera röster, också från de mest oväntade håll, höjts för att kungen skulle kliva in och lösa problemen, hävdar DN tvärtom att Akademiens problem är just kopplingen till kungahuset. Akademien kan inte reformeras – eftersom den är kunglig (DN 5 dec. 2018). Resonemanget är som hämtat ur Lyreviks bok.

På julafton 2018, några dagar efter att boken kommit ut i handeln, upptar DN:s ledare en helsida om ”Ögonblicket då makten försvinner i tomma luften”. Per Svensson skriver om makt, maktlöshet och härskare som faller. Den ödesmättade ledaren uppfattade åtminstone jag som artillerielden före anfallet. Det blev dock inget anfall. DN har inte skrivit en rad om Den kungliga kleptokratin (bortsett från en insändare, den 25 juni 2019, som påpekar just detta faktum). I själva verket har ingen ledarartikel eller recension i någon av Bonniersfärens många tidningar berört Lyreviks bok.)

Det gäller till exempel Sydsvenskan. Trots att tidningens ledarredaktion tagit ställning för en monarkifri stat, och att dess chefredaktör Heidi Avellan år 2010 tilldelades utmärkelsen ”Årets republikan”, har Sydsvenskan inte bara lyckats negligera Lyreviks bok utan också besvarat insändare och debattartiklar om boken, liksom raka frågor om tidningens tigande, med just tystnad.

Även Svenska Dagbladet i Schibstedsfären ser som sitt särskilda ansvar att värna den individuella yttrandefriheten mot ingrepp från stat och partsintressen. Tidningen, som ”ålägger sig en särskild vaksamhet mot totalitära idéströmningar”, lät professor Dick Harrison, prins Daniels historielärare, recensera Lyreviks bok (SvD 31 jan. 2019). Tidningens och Harrisons integritet tog ingen hänsyn till att boken är uttalat kritisk till Harrisons resonemang om att kungen ersatt förlorad politisk makt med moraliskt kapital och blivit nationens goda förebild. Varken recensionen eller Svenska Dagbladet i övrigt har berört kungafamiljens berikning och dess utomrättsliga förutsättningar i en nation som ska vara en demokratisk rättsstat.

Att Sveriges statschef använder sig av lögner och mörkläggning för att upprätthålla och dölja familjens berikning är en sak. Mer uppseendeväckande är att rikstäckande medieföretag väljer att tiga ihjäl en bok vars avslöjanden enligt exempelvis den tidigare ministern Carl Tham är ”sensationella” (ABF-huset i Stockholm den 19 feb. 2020).

Varför denna tystnad? Kanske handlar det, förutom om kungafamiljens makt och nätverk, om ett av Lyreviks avslöjanden: de okända och laglösa familjestiftelserna som bland annat kungafamiljen använder sig av. Det är en juridisk form med unika förutsättningar att hålla förmögenheter samlade och dolda över tiden. Av alla länder i världen kan just Sverige vara ett paradis för rika släkter. Fler dynastier än Bernadotte, till exempel Bonnier, kan därför ha starka ekonomiska skäl att försöka tysta ned boken Den kungliga kleptokratin.

En sak är viktigt att notera: företrädare för hovet har i upprepade kommentarer försökt avfärda boken med att den innehåller fel och missuppfattningar. Hittills har dock ingen lyckats beslå boken med ett enda faktafel. Det, om något, är ett kvitto på hur gediget Lyreviks arbete är. Under våren 2019 bröt också Lyrevik sin självpåtagna offentliga tystnad kring boken och började resa runt i landet och föreläsa om den. Han tilldelades samma vår utmärkelsen ”Årets republikan”.

En av de intressantaste mediala kommentarerna till bokens mottagande stod Cecilia Hagen för, i en krönika i Expressen: ”Inom hovet rådde nervositet, vad skulle hända? Drev? Revolution? Skulle hela kungafamiljen tvingas i landsflykt? Ingen hade behövt oroa sig. Boken åstadkom knappt ens en krusning på nyhetsflödets yta.” Men, fortsätter hon, tiderna förändras. Så även medielandskapet. Idag går det inte längre, som när ett fåtalmedieföretag ännu dominerade det offentliga samtalet, att blockera informationsspridning och opinionsbildning. Sanningen kan idag sippra fram längs andra kanaler: ”Ingen går längre riktigt säker. Inte ens kungen kan känna att han sitter säkert på sin tron.” (Expressen 11 april 2019).

Och det är nog så det initiala offentliga bemötandet av Den kungliga kleptokratin bör förstås. Även om de med medial makt försökt negligera bokens avslöjanden kommer de inte att lyckas i längden.

På Sveriges väg mot ett mer demokratiskt statsskick kommer det att finnas ett före och ett efter Den kungliga kleptokratin. Bokförlaget Korpen är stolt över att nu ge ut Thomas Lyreviks korta och lättillgängliga redovisning av den kungliga korruptionen. Dramat har bara börjat.

Göteborg i oktober 2020
David Karlsson

Prenumerera på vårt nyhetsbrev

Få de senaste nyheterna, krönikorna och uppropen genom att prenumerera på vårt nyhetsbrev. Skickas ut en gång i månaden.