Granska statschefen

Talman Andreas Norléns skattefinansierade resor tillsammans med hustrun och statsministerns utnyttjande av ämbetets lokaler för anhörigas privata tillställningar har nagelfarits i media de senaste veckorna. Att ministrar och riksdagsledamöter granskas är en central del av ett fungerande demokratiskt system. Men alla granskas inte. Sveriges statschef hålls i princip helt utanför någon som helst granskning, vilket skapar utrymme för korruption.

– Statschefen behandlas inte som en makthavare bland andra i nyhetsbevakning och debatt. Medan talmannen och statsministern lever med ständig granskning är kungens position, utan att förringa enskilda grävjobb, tämligen bekväm, säger Niclas Malmberg, ordförande i Republikanska föreningen.

Inte ens riksdagen lyckas få adekvat redovisning av vilka olika utgiftsposter apanaget används till. Hovet lyckas med konststycket att å ena sidan betraktas som en myndighet som erhåller årlig finansiering, å andra sidan betraktas som en helt privat organisation, som inte omfattas av någon offentlighetsprincip över huvud taget.

– Oavsett vad man tycker om monarkin som sådan, är det rimligt att hovets ekonomiska redovisning görs lika öppet som andra myndigheters och att statschefen kan granskas på samma sätt som talmannen och statsministern. Genom sina nätverk och sina politiska uttalanden påverkar kungen i allra högsta grad den politiska dagordningen. Det gör honom till en makthavare, säger Niclas Malmberg.