Den kungliga kleptokratin

Thomas Lyrevik har skrivit en bok som borde väcka och uppröra massmedia, makthavare och allmänhet. Boken ”Den kungliga kleptokratin” handlar nämligen om hur kungen och kungafamiljen tillskansat sig en mångmiljardförmögenhet på skattebetalarnas bekostnad med hjälp av lurendrejeri, manipulation, korruption och en rad märkliga familjestiftelser utan offentlig insyn. Det är inga försiktiga ord författaren använder när han anklagar statschefen, hovet och makteliten: ”Det är korruption och maktmissbruk som kungahuset och hovet ägnar sig åt. Moraliskt handlar det om grovt förtroendemissbruk i form av bedrägeri, trolöshet mot huvudman, otillbörlig vinning, förskingring och ett spektrum av jävsoegentligheter som bland annat gränsar till klientilism, vänskapskorruption och nepotism”.

Lyrevik har under sju år ägnat sig åt att i detalj utforska hur det gått till och beskriver på 671 sidor hur symbiosen mellan kungafamiljen och den översta makteliten i Sverige ser ut och hur de berikat sig. Det har inte varit ett helt lätt arbete. Offentlighetsprincip, tillsyn och redovisningskrav och straffansvar är inget kungafamiljen behöver bry sig om.

Lyrevik är inte vem som helst. En före detta makthavare med god inblick i statsapparaten. Förutom att ha varit statssekreterare på kulturdepartementet och departementsråd på finansdepartementets budgetavdelning har han varit VD på Riksteatern. Det är ett imponerande grävarbete Lyrevik ägnat sig åt. Med detaljerad skärpa och beundransvärd noggrannhet visas hur Carl XVI Gustaf, hans familj och hovet använder den svenska staten som privat kassakista. Bernadotter har i över tvåhundra år systematiskt tillskansat sig pengar, tjänster, egendom, avgifts- och skattefriheter. Kungafamiljens rikedom som under tvåhundra år byggts upp av offentliga medel, skattepengar, donationer och bidrag från företag har investerats i juveler, konstverk och antikviteter. Lyrevik kallar det för ”lösöresstrategin”. I det dolda har en mångmiljardförmögenhet byggts upp som faller ut den dag familjen inte längre är statsbärande. En slags försäkring för den dag republikkravet blir aktuellt.

Boken beskriver också hur kungafamiljen och hovet i skydd av brist på insyn och straffansvar smörjer makteliten och sina förmögna vänner med bostäder, mutor och olika utmärkelser. De där uppe betygar sin trohet till varandra. Överhet och underdånighet manifesteras i monarkin.

”Den kungliga kleptokratin” är en diger lunta som inte är helt lättläst med massor av källhänvisningar och dokumentation. Den borde bli en väckarklocka för alla som viftar bort republikkravet med att det är en oviktig fråga eller som påstår att kungen saknar makt och inflytande. Massmedia och politiker som vill värna demokratin och rättssamhället borde lusläsa boken och agera. Men frågan är om överheten och makthavarna vågar eller vill röra i grytan. Hittills har de varit tysta. Många kommer att vilja vända blad. Och riksmarskalken har rekommenderat kungen att inte läsa boken.

Bengt Hall