Hej, Antje

Jag är din gamle granne på Kraftstorg i Lund som inte bara är en Luther-kritiker utan också en övertygad republikan.

Om Luther och om hans mörka sidor, bland annat hans gränslösa judehat, har vi redan diskuterat. Nu vill jag istället diskutera med dig, och med alla andra som vill, om andra förhållanden som har fått mig att tvivla på att Sverige är en fullbordad demokrati.

När jag var ett barn i mitt före detta hemland Italien tvingade vissa familjer sina barn, ofta den näst äldsta sonen och den näst äldsta dottern, att prästvigas eller gå i kloster. Barnen var för det mesta så indoktrinerade och så alienerade att de inte gjorde något motstånd, utan följde det som föräldrarna valt åt dem. Endast ett fåtal ”abdikerade” i vuxen ålder, men de flesta inte hade kraft nog att bryta sig ur den givna tryggheten som vana och känslorelationer medförde.

Jag ser detsamma ske än idag i Sverige. Lilla Estelle, som så många andra ”kungabarn” före henne, vigs åt ett liv bestämt inte av hennes egna val utan av den svenska staten och av en motsägelsefull ”folkvilja” som aldrig verkar tröttna på kungliga bröllop, gravida prinsessor och gulliga kungabebisar. Sveriges grundlag bestämmer att hon skall fostras till ”kronprinsessa” och bland annat till trogen följare av Martin Luthers ”rena evangeliska lära”.

Jag har ofta stannat upp på Kraftstorg och samtalat med din man Heinz, en man som jag förstår har en mycket vid bildning och en frisinnad inställning till religionen. Jag kan inte föreställa mig av varken du eller han är religiösa fundamentalister. Jag upplever också, av debatten i media, att Svenska kyrkan inte förordar något så absurt odemokratiskt som konfessionellt tvång.

I Italien fick kungen gå redan för sjuttiotvå år sedan. Dagens president är troende katolik men hans föregångare var en gammal kommunist och ateist. Ingen har någonsin tänkt sig att presidenten skulle tvingas vara bunden till Katolska kyrkan. Italienarna i gemen har inget med Katolska kyrkan att göra. Om de vill kan de skänka 0,8% av sin skatt till den, med det är inget tvång. Visserligen finns det ett avtal mellan Vatikanen och den italienska staten, men ingenting som tvingar på individerna en speciell konfession. Det är därför obegripligt för mig att se att Sverige, ett land som vill se sig som världens mest jämställda land, kan tvinga på några medborgare en viss religiös åsikt.

Att du måste vara monarkist förstår jag. Jag inser att du har köpt denna principiella begränsning av din frihet och dina valmöjligheter samtidigt som du gått in i ämbetet. När jag pratat med dig och med Heinz har jag förstått att ni är intellektuella, moderna människor och att ni har helt klart för er det fulla värdet av de mänskliga rättigheterna som gäller för alla svenskar förutom några få.

I tron att du skall ge mig ett hederligt svar och med hänsyn till de argument som jag lagt fram här ovan frågar jag dig därför: Är det demokratiskt acceptabelt att indoktrinera ett barn, från födseln, till en viss konfession eller till en viss politisk ideologi?

Att Carl Gustaf Bernadotte säger att han är övertygad lutheran spelar ingen roll. Den frihetliga demokratin gäller inte främst individernas tycke och smak. Den frihetliga demokratin gäller principerna på vilka de mänskliga rättigheterna vilar.

Bästa hälsningar.

Ettore Nobis.
Arkitekt SAR/MSA.