Det är Sverige som ska hyllas den 6 juni – inte Vasa

Sverige är ett av världens bästa länder att bo i. Vi har därför verkligen anledning att hylla vårt land med en nationaldag. Nästan vad som än mäts i internationella jämförelser ligger Sverige i topp; medellivslängd, hälsa, jämställdhet, innovations- och företagsklimat, demokratiindex, förutsättningar för oberoende media och journalister och låg grad av korruption och maktmissbruk. Sammantaget är Sverige ett land dit människor vill fly, inte ett land som människor flyr ifrån. Den 6 juni är vidare en utmärkt dag på året i Sverige att fira nationaldag. När är landet vackrare än under försommaren? Frågan är om vi också behöver knyta ihop dagen med någon historisk händelse, och i så fall vilken?

Riksdagens talman, Andreas Norlén, framhåller i en debattartikel i Dagens Nyheter (6/6) att han funderat över alla frågor som hopar sig kring val av datum för landets nationaldag. Nå, vissa av de frågor han funderat över resonerar han nyktert kring. Men han missar samtidigt andra väsentliga frågor.

Låt mig börja med det Norlén har rätt i: Sverige är inte 500 år. Egentligen borde det ju inte ens ha behövt sägas, men helt plötsligt har vi i år hört påstående från diverse håll om att Sverige fyller 500 år. Det är historielöst. Det finns många utgångspunkter att ta fasta på för den som av någon anledning vill beräkna landets ålder. Första gemensamma kungen över svear och götar. Första landsomfattande lagstiftningen, i stället för landskapslagar. Upphörandet av den sista personalunionen med annat land. Landets nuvarande geografiska gränser. Det går att argumentera utifrån många olika perspektiv. Inget av dessa landar i att Sverige är 500 år.

Norlén har också möjligtvis rätt att valet av Gustav Eriksson Vasa den 6 juni 1523 innebar ett så grundläggande vägval för Sverige att det hade lika stor betydelse för allt som sedan hände som den 14 juli 1789 hade för Frankrike eller den 17 maj 1814 för Norge. Men det Norlén inte tycks ha reflekterat över är att sett över seklerna finns en uppsjö lika omvälvande händelser som leder in historien i nya banor varje datum. Och om vi ändå står fast vid att det är just den 6 juni vi vill fira, finns otaliga händelser sagda datum som haft stor betydelse för vårt lands fortsatta utveckling att knyta firandet till. Och varför inte då välja historisk händelse med omsorg, knyt an till de värden vi vill förknippa vårt land med?

Norlén skriver förtjänstfullt att de viktiga värden vi ska högtidlighålla är demokrati och rättsstat, fred och frihet. Men att då få in Gustav Vasa i det sammanhanget är en obegriplig tankevurpa, då det var en despot som stod för motsatsen: tyranni, rättsosäkerhet och krig. Norlén gör ett försök att förklara denna brist på logik med att vi alla inser att det var andra tider för 500 år sedan än idag. Och ja, vi kan inte mäta hur 1500-talets människor agerade med dagens måttstock. Men faktum är att Gustav Vasa även utifrån ett 1500-talsperspektiv måste betraktas som en värsting.

Det var inte bara så att Gustav Vasa kom till makten via väpnat uppror, utan hans regeringstid präglades av ett mycket brutalt styre, där meningsmotståndare dödades på löpande band. Ett av de allra blodigaste kapitlen i hans historia som kung – Kalmar blodbad – har effektivt dolts i svensk historia. Men faktum är att i juli 1525 lät Vasa avrätta cirka 60–70 slottsknektar, trots att de hade lovats fri lejd av honom om de la ner sina vapen. Hur dalkarlarna som stött hans uppror behandlades och hur Dackefejden slutade är förvisso något de flesta lär sig i skolan. Men att Vasas härjningar i Småland var så omfattande att det tog ett sekel innan landskapet återhämtat sig ekonomiskt är få som har klart för sig. Det är knappast en sådan tyrann Norlén avser att hylla. Men Gustav Vasa var svensk mästare i propaganda. Han lyckades skapa myten av sig själv, så framgångsrikt att många än idag tror på både hans påstådda äventyr och syften.

Sverige är idag vad det är trots Gustav Vasa, inte tack vare honom. Vasas terrorvälde har lyckligtvis inte satt några spår i dagens svenska samhälle, men det som lever kvar från hans dagar till nutid är att han avskaffade valmonarkin och gjorde landet till en arvsmonarki. Arvsmonarkins inbyggda risk uppenbarade sig omedelbart, med den otillräknelige Erik XIV och det brodersmord som blev följden. En väldigt knapp majoritet i Sverige stöder idag arvsmonarkin – blott 54 procent enligt de senaste opinionsundersökningarna. Att fira något som bara hälften av landets medborgare sluter upp bakom ger en dålig grogrund för folkligt firande, så inte ens arvsmonarkin är ett bra skäl för att lyfta just Gustav Vasa den 6 juni.

Vad har vi då i Sverige som verkligen gör oss unika och som kan vara särskilt viktigt att framhålla? En sådan sak är att Sverige som första land i världen införde tryckfrihet – det vill säga att den kungliga censur som tidigare funnits innan böcker tilläts gå i tryck togs bort och ersattes av Tryckfrihetsförordningen 1766. Även om Gustav III sedan lät avskaffa den blott sex år senare när han återinförde kungligt envälde, var det de demokratiska krafterna som skulle vinna i längden – 1809 avskaffades det kungliga enväldet och Tryckfrihetsförordningen kunde återinföras. Den regeringsform som antogs just 6 den juni 1809 är därför en utmärkt historisk händelse att knyta till nationaldagen.

Det fria ordets betydelse för den fortsatta utvecklingen av demokratin, som till sist också gav oss allmän och lika rösträtt, kan inte nog betonas. Något att verkligen fira är därför att Sverige inte bara har världens äldsta tryckfrihetsförordning men också bland världens starkaste skydd för det fria ordet. Vad du än har för åsikter får du säga dem i det här landet. Och andra har lika stor rätt att uttrycka den motsatta uppfattningen.

Men varför bara blicka bakåt i historien för att skapa legitimitet för 6 juni? Framtidens historia skapar vi här och nu. För att riktigt göra den 6 juni till en särskild dag kan vi framöver också tillse att det arvskungarike som despoten Vasa införde avskaffas just denna dag. Varför inte med ett första riksdagsbeslut 6 juni 2024 och ett andra riksdagsbeslut 6 juni 2027? Och då med pompa och ståt för att fira att den sista resten av det fördemokratiska styrelseskicket med det plockats bort. Genom att på det sättet frikoppla firandet av Sverige från monarkin, avpolitiseras också nationaldagen. Om än i vacker skrud framstår Norléns debattartikel ju mest som ett sätt att inte bara legitimera dagens arvsmonarki, men att skapa lojalitet till monarkin. Sverige förtjänar ett nationaldagsfirande som går bortom lojalitet till en enskild person eller enskild föråldrad institution.

Niclas Malmberg,
ordförande Republikanska föreningen