Havandeskap och havandeskap…

För en tid sedan såg jag i italiensk tv ett reportage från Libyen, från en plats där tusentals flyktingar hålls inlåsta under omänskliga förhållande i väntan på att få fara vidare till Lampedusa och Italien.

En kvinna som var gravid intervjuades särskilt och berättade sin historia. Hon kom från Eritrea där det är svårt att leva och där friheten, särskilt för kvinnor, inte existerar. Hon tog sin chans och lämnade landet praktiskt taget utan pengar. Genom kontakter fick hon veta hur hon skulle kunna ta sig vidare till Egypten och till Libyen. På vägen ditt fick hon ta de jobb hon fick. För att kunna få ihop de pengar hon behövde till att betala flyktingsmugglarna som skulle ta henne till Europa fick hon prostituera sig.

Hennes färd från Asmara och till Libyen tog fyra år. När hon väl fått kontakt med flyktingssmugglarna blev hon förd till en plats där hon skulle vänta på avfärden. Där var hon för det mesta inlåst i ett rum med ett hundratal andra flyktingar som delade ett enda badrum. Där blev hon också gravid: inte i med en prins i en kunglig säng av den sorten som styrs med fjärrkontroll utan på ett golv och genom att fyra fem män förgrep sig på henne.

Jag vet inte hur det att gått för henne, om hon kommit till Lampedusa eller om hon drunknat under överfarten. Jag vet bara att om hon klarat sig och om hon fött sitt barn så är det knappast ett försörjningsstöd på flera miljoner från staten som väntar på dem.

Så är det: det knappast några glädjeyttringar som uttalas i de svenska media när miljontals ”vanliga” kvinnor som verkligen skulle behöva ”dina” miljoner (och din bror som kan lyxa till livet genom att bo på ett hotell för 50 000 kronor/natten) knappt kan ens klara livhanken. Jag vet inte vad du tycker om dig själv. Jag vet inte om du verkligen tror att gud gett dina anfäder och dig själv en krona eller om du innerst inne inser att den eritreanska kvinnans och hennes barn människovärde inte är en endaste millimeter mindre än din.

Med Sverige i tiden – ja! Avskaffa monarkin!