Republiken Norden

Torbjörn Kvist om grannländer som tar demokratins principer på allvar.

Av fem nordiska länder är faktiskt hela två republiker, Finland och Island. Dessa båda republiker är också unika i hela världen på så vis att de båda har korsfanor, annars typiskt för gamla europeiska monarkier med anor tillbaka till kristnandet under tidig medeltid.

Finland och Island tar härmed hänsyn till sitt kulturarv, en brasklapp till alla hysteriska monarkister som fått för sig att vi republikaner vill radera ut historien och börja om från år noll, som i Maos Kina, eller militärens Burma.

Båda dessa nordiska nationer blev republiker i samband med sina självständighetsförklaringar, Finland 1917 och Island 1944. Finlands republik är ett resultat av en typiskt mogen, finsk kompromiss mellan konservativa och radikala politiska krafter.

Många konservativa ville ha monarki och man hade t.o.m. sett ut en tysk prins för ändamålet, en eftergift för de mycket turbulenta tider man levde i och tron på att militärstaten Tyskland skulle kunna freda Finland.

De radikala ville å sin sida prompt ha en republik och så blev det, men man möttes halva vägen när de konservativa accepterade presidenten under förutsättning att ämbetet hade en stark konstitutionell makt. Finland har därför ett av de starkaste presidentämbeten i världen.

Island blev precis som Finland självständigt mitt under ett brinnande världskrig. Det hade existerat en självständighetsrörelse på Island, liksom i Finland, ända sedan 1800-talet och det sista unionsavtalet med Danmark tecknades 1918, på 25 år. Den tyska ockupationen av Danmark 1940 följdes direkt av en brittisk ockupation av Island, båda händelserna ändrade Islands öde radikalt.

1941 tog USA över försvaret av Island, efter att ha blivit inbjudna av den isländska regeringen. När unionsavtalet med Danmark gick ut 1943, valde den isländska regeringen att inte inleda förnyade samtal med Köpenhamn, eftersom deras ö då kunde hamna rakt i blickfånget för en väpnad konflikt med Tyskland. Allt detta skedde med amerikanarnas goda minne. 1944 röstade nästan 100 procent av islänningarna i två separata folkomröstningar för självständighet och för en republikansk konstitution.

Den självständiga republiken Finland fick en oändligt mycket mer turbulent historia än Island, med ett blodigt inbördeskrig, en fruktansvärd kamp mot den sovjetiska övermakten i två krig, och som den enda nationen efter andra världskriget som betalade hela sin krigsskuld.

Finlands sötebrödsdagar fick vänta på sig, men jag tror inte man hade lyckats lotsa sig ur alla svårigheterna med sådan politisk och diplomatisk finess, så utmärkande för finsk statskonst, om man inte haft ett modernt statsskick, det vill säga en republik. Mauno Koivisto, Finlands nionde president (1982-1994), har sagt att ”Finland alltid varit välsignat med mycket kloka presidenter”.

Det är så sant som det är sagt.

Av: Torbjörn Kvist

Prenumerera på vårt nyhetsbrev

Få de senaste nyheterna, krönikorna och uppropen genom att prenumerera på vårt nyhetsbrev. Skickas ut en gång i månaden.