Hur kunde man?

– Nej, nu överdriver du allt, mormor!
Maj, mitt 14-åriga barnbarn ser misstroget på mig med sina klarblå ögon, och väntar på att jag ska börja skratta.

Vi har vandrat genom Hagaparken denna vårdag 2110. Jag har visat henne den stora stengrunden till Gustaf III:s ofullbordade slott på backen en bit ifrån koppartälten, berättat om mordet som satte stopp för hans storartade planer för parken, och nu sitter vi i solen på slänten nedanför ekotemplet. Maj hade frågat mig om Haga slott, som ligger strax bredvid, och jag hade berättat om hur det under senare delen av nittonhundratalet hade använts som bostad för prominenta gäster, bl.a. en av Sovjetunionens  sista ledare innan det kommunistiska väldet krackelerade. Jag hade också nämnt att slottet rustats upp för att husera kronprinsessan Victoria och hennes make i samband med deras giftermål för precis hundra år sedan.

Redan tidigt under vår promenad, hade jag förstått att det var skralt beställt med min dotterdotters historiska kunnande. Gustaf III och hans tid var det kanske inte så konstigt att hon var tämligen ovetande om, men att jag skulle behöva utreda för henne hur Sverige, då för hundra år sedan, var ett kungadöme med ärftliga tronarvingar som Victoria, trodde jag ändå inte var möjligt.

– Du påstår alltså att den där unga kvinnan var född till jobbet som överhuvud i riket, säger Maj, när jag inte svarar. Kan det vara möjligt? Det är ju bara hundra år sedan.
– Jo, så var det. Och det märkliga var väl att det var få människor som då tyckte att det var något konstigt med det. Egentligen är det så med det mesta.

Det blev ett långt samtal om hur saker och ting varit förr i tiden. Maj ville höra mera, och jag berättade om rösträttsreformen en bit inpå 1900-talet, om Ådalen 1931 då svenska arbetare som strejkade blev skjutna, om kvinnornas senkomna ekonomiska oberoende, om förbudet att aga barn i skolan som kom 1958, om hur nedlåtande man behandlade ogifta mödrar i mitten på 1900-talet, du-reformen, och mycket annat. Maj blev mer och mer upprörd.

– Hur kunde man ha sådana åsikter och göra så? Drottning, ett jobb som man föds till! Att företag fick skita ner hav, sjöar och luft lite hur som helst! Eller att man kunde börja kriga, om man inte var överens stater emellan! Det är ju skrattretande.
– Kanske det, men vad tror du man kommer att skratta åt om hundra år, när man ser tillbaka på vår tid, frågar jag henne.
Maj blir fundersam. Tillsammans försöker vi spekulera. Utan att komma på något. I stället sitter vi tysta kvar en stund, betraktar några änder som förföljer varandra i viken, och när solen möter trädtopparna på andra sidan, fortsätter vi vår promenad mot grindarna. På parkeringsplatsen utanför sitter Majs pappa i sin aeroped och väntar på oss. Några minuter senare ser vi hela den vackra parken under oss.
Den finns i alla fall kvar.

Vad som hänt, framgår av en notis i den svenska historieboken för högstadiet 2064:

”Den förra svenska kungaätten Bernadotte hade sitt ursprung i staden Pau i Frankrike. Ämbetets nuvarande innehavare härstammar från en släkt i staden Otavi i Namibia. Att detta släktskifte ägt rum har att göra med förändringar som skedde i svensk lag under 2000-talet. Allteftersom lagarna ändrades för s.k. vanligt folk, kom de att gälla även för de kungliga. Vår tidigare drottning som tillhörde Bernadotte-släkten, fick en son. Det visade sig att han var homosexuell. Som kung gifte han sig med en man och paret adopterade en färgad flicka från Namibia. Vår nuvarande drottning är således adoptivdotter till en kung som var gift med en person av samma kön, och som under många år levde lyckligt på det sättet, innan kronan vid hans död övergick till henne. Därför har vi nu en drottning på tronen som företräder en ny dynasti med rötter i Afrika.”

Några år senare inträffade ett tragiskt dödsfall, och detta föranledde en förändring av statsskicket till republik.

Av Kai Blomqvist