”Varför allt detta monarki-prat i Sverige?”

Monarkipratet i Sverige – det är något statsvetarprofessorn Mats Lindberg i Örebro inte förstår sig på.

Det förklarade han inför Republikanska föreningens extra kongress i Gamla stan nyligen. Professorn betecknade Sveriges gällande regeringsform av 1975 som ”väldigt radikal för sin tid och ännu mer i dag”.

– Riksdagen står i centrum och kungen, som med tre ord kallas statschef, är fullständigt sidsteppad!

Mats Lindberg beskrev hur monarkin under tre politiska perioder sedan 1809 fått alltmer ge rum för riksdagen och parlamentarismen, där en regering måste ha folkrepresentationens förtroende.

Vid slutet av 1800-talet blev det allt tydligare att riksdagen hade den politiska makten. Från 1917 var kungen inte längre regeringsbildare. Monarken var inte oväsentlig i politiken, även om rollen var främst ceremoniell. Kungen var ”ceremonimästare” vid regeringsbildningar fram till 1975.

– Den nya regeringsformen kom efter tio år av vänstervridning i Sveriges politiska liv och den berömda kompromissen i Torekov, sa Mats Lindberg.

Det var i augusti 1971 som socialdemokraterna fick de borgerliga partierna att gå med på att monarken fråntogs allt politiskt inflytande. Monarken skulle bara ha ceremoniella uppgifter som rikets främste företrädare både inåt och utåt.

– Det lilla halmstrået för monarkin var att kungen blev ordförande i utrikesnämnden, ett informativt organ inom riksdagen som aldrig haft betydelse. Nu är nämnden överspelad av formerna för EU-samverkan på området.

Svenska folket säger enligt opinionsmätningar ja till monarki. Men det som återstår är enligt professorn endast ”dekorativ monarki”.

– Vad är det som ska bevaras eller avskaffas – vad är det monarkipratet går ut på? Gäller det kung eller president?

Mats Lindberg noterade Frankrike och USA som presidentstyren. I USA är det presidenten som utser sin regering, men som inte kan styra den folkvalda kongressen. Men sådan maktdelning fann statsvetaren gammaldags.

– Sverige har radikal parlamentarism, med riksdagen i centrum. Folket väljer riksdag. Parlamentet väljer talman, som inleder regeringsbildningen med att få fram en statsminister. Överst finns en dekoration utan innehåll, monarken. Sverige är de jure och de facto en republik utan statschef! Så varför allt detta monarkiprat?

Sverige klarar sig enligt Mats Lindberg ”ganska bra” med en statsminister som representerar landet utåt och med riksdagens talman som regeringsbildare.

– Det är som om alla låtsas att vi har monarki – även statsvetarkolleger! Ingen märker visst att vi inte har monarki! Familjen Bernadotte har en officiell ställning genom endast tre ord i regeringsformen. I övrigt är regeringsformen bra, utom beträffande 4 %-spärren, som stadgar att partier i riksdagsval stängs ute om de inte uppnår fyra procent av det totala röstetalet.

Professor Lindberg anser att Sverige klarar sig bra utan statschef, ”ett uttryck för en gammaldags tanke från tiden för nationella fadersgestalter”.

– Sverige kan bli ett konstitutionellt föregångsland som världens första republik utan statschef, den första parlamentariska demokratin!

Statsvetaren besvarade en rad frågor från den republikanska publiken. Vad gör man med monarken om republik införs?

– I stället för apanage kan den avgående monarken erbjudas avgångsvederlag. Men ett problem i en sådan process är att monarken ju inte får säga något i den politiska debatten!

Republikanska föreningens ordförande, försvarsadvokaten och förre riksdagsledamoten Peter Althin (kristdemokrat) avslutade:

– Det råder alltid rädsla inför något nytt. Här har föreningen en pedagogisk uppgift!

Synpunkten/

”Den svenska monarkin är en monarki med måtta, precis så mycket irrationalitet och mystik som en folkhemsrationell demokrati kan tåla.”
Barbro Hedvall i Dagens Nyheter 4.4.06.

”Monarkin är inte en rationell institution, framför allt strider den mot två saker: i en demokrati borde alla ha chansen att kunna bli statschef och dessutom påtvingar vi kungafamiljen ett påfrestande liv. Emotionellt är det en annan sak, det handlar om den svenska folksjälen och betyder lika mycket som Den blomstertid nu kommer på skolavslutningen och Kalle Anka på julafton.”

Tidningen Queens chefredaktör, rojalisten Roger Lundgren enligt Svenska Dagbladet 20.1.08.

Foto: Håkan Dahlström. Publiceras med Creative Commons-licens.