Abdikera mera – demokratisera mera

I dag lämnar drottning Beatrix i Nederländerna över tronen till kronprins Willem-Alexander. Det var i slutet av januari i år som drottningen meddelade att hon skulle avsäga sig kronan till förmån för sin son. Precis som i Sverige saknar alltså medborgarna i Nederländerna möjlighet att avgöra vem som ska inneha landets högsta offentliga ämbete, som istället går i arv inom en utvald familj.

Beskedet om abdikationen i Nederländerna var inte oväntat. Till skillnad från i Sverige har det även tidigare varit så att monarken på ålderns höst har lämnat över posten till ett barn och inte valt att sitta kvar till livets slut. Drottning Beatrix är 75 år och anser alltså att det är dags att gå i pension. Hennes son Willem-Alexander får därmed vid 46 års ålder ta över det uppdrag som han har väntat på i hela sitt liv.

I Nederländerna driver den republikanska rörelsen nu en kampanj, under sloganen ”Het is 2013!” (Det är 2013!), med kravet att statschefen ska tillsättas på ett demokratiskt sätt efter kompetens och duglighet. Det borde vara en självklarhet att alla offentliga uppdrag ska vara öppna för alla medborgare i en demokrati år 2013. Monarkin är inte ett statsskick i tiden, varken i Nederländerna eller i Sverige.

Frågan om statsskicket handlar i grund och botten om att ta demokratin på allvar. Kravet på republik avfärdas ibland som oviktigt och den nuvarande monarkin tolereras med argument som att den inte gör någon större skada. Det är ett farligt förhållningssätt, för demokratins principer kan inte negligeras av bekvämlighetsskäl eller med argumentet att det inte spelar någon roll. Vi anser att det är självklart att demokratin ska fullbordas – för inga offentliga ämbeten ska gå i arv. I Republiken Sverige kommer regeringsformens skrivelse om att ”all offentlig makt i Sverige utgår från folket” äntligen att bli verklighet.

Vi ser också många andra starka skäl varför Sverige ska bli en republik. Låt oss ge tre exempel:

1. Jämlikhet inför lagen. I republiken blir det ingen särbehandling av en grupp individer bara för att de råkar födas inom en utvald familj. I dag har den som ärver tronen straffrihet utom i civilrättsliga frågor, samtidigt som personen enligt grundlagen saknar religionsfrihet.

2. Ett modernt och rakryggat samhälle. I en monarki frodas fjäsk och personkult kring kungligheterna. Grundidén med det nuvarande statsskicket är att monarken är satt över alla andra människor. I republiken är vi alla medborgare och inte undersåtar.

3. Internationell trovärdighet. I en konstitutionell monarki saknar statschefen naturligtvis mandat att lyfta politiska frågor i samband med statsbesök. Carl Gustaf Bernadotte kan bara utväxla trevligheter, även när han träffar en diktator i Brunei eller Saudiarabien. I republiken kan alla representanter för vårt land lyfta frågor som demokrati och mänskliga rättigheter när de möter utländska statsöverhuvuden. Ska vi i Sverige stärka vår position som internationell förebild är det republik som gäller.

För oss är målet att Sverige ska bli världens modernaste demokrati och där har monarkin ingen framtid. På senare år har vi upplevt ett växande stöd för vår sak, både i opinionen och i Republikanska föreningens allt större medlemsrullor.

Förhoppningsvis känner även Carl Gustaf Bernadotte av förändringens vindar. Han är inte en statschef för Sverige i tiden, utan är den främsta symbolen för en kvarleva från en fördemokratisk era. Kanske kan han även inspireras av drottning Beatrix i Nederländerna och lämna tronen. Han bör i alla fall överväga detta i dag när han fyller 67 år, en ålder då vanliga medborgare inte längre har rätt att arbeta kvar.

Ja, vi önskar att även Carl Gustaf Bernadotte ska abdikera. Dock inte till Victoria Bernadottes fördel. Nej, vi hoppas att han ska avsäga sin kronan till förmån för demokratin.

Mia Sydow Mölleby, ordförande
Anna Steele, vice ordförande
Republikanska föreningen