Sex argument för varför jag är motståndare till monarkin

1) Despotisk arv
Under hundratals år har flertalet historiker ansett att historien är skapad av enskilda människor, främst då av människor som själva format folk, kulturer och nationer. Fortfarande hyllas till exempel Gustav Vasa som Sveriges och ”svenskhetens” skapare. Att Gustav Vasa lär ha varit en grym och girig rövarhövding, en Machiavellisk prins, så som Saddam Hussein, Gaddafi eller Bashar Assad, så som Lars-Olof Larsson berättar i boken Gustav Vasa: Landsfader eller tyrann, är det få svenskar som vill tro.

Historien visar, för den som har känsla för rättvisa och som tror på att människor föds jämlika, att monarkier och andra diktaturer aldrig har åstadkommit annat än död och armod och att maktfullkomliga monarker alltid satt sig själva i händelsernas centrum. Först med demokratins genombrott har ”folket” fått uppleva rättsamhället med jämlikhet och välstånd. Att rövarkungar som Gustav Vasa, Karl IX, Gustav II Adolf, Gustav III etcetera fortfarande hyllas som landsfäder, i ett land som vill räknas till världens mest fullbordade demokrati, är en obegriplig motsägelse.

2) Åsidosättande av de mänskliga rättigheterna
Fortfarande idag tror många svenskar, som jag känner direkt eller indirekt, att de lever i ”världens mest jämlika land” trots att Sverige är en monarki där ämbetet som statschef inte ges till en kompetent medborgare genom ett demokratiskt tillvägagångssätt utan till någon som födds till ämbetet och som därför inte behöver visa upp varken talang eller lämplighet. Endast ett land där folket eller dess valda representanter väljer statschef kan kallas en verklig demokrati.

En monarki är definitionsmässigt ett ojämlikt statsskick där de mest elementära demokratiska principerna, så som till exempel åsikts- och religionsfrihet, vilket betyder också rätten att vara ateist, åsidosätts. Ett antal personer får av tvång klä på sig rollen att leva som symboler för otidsenliga föreställningar under förhållanden som helt skiljer sig från de som gäller för de människor i världen som lever fria och oberoende liv.

3) Hjärntvätt av barn
En monarki, där uppdraget ärvs, medför att barn berövas sina demokratiska rättigheter direkt vid födelsen. Det utsätts för en systematisk och hänsynslös indoktrinering. Bland annat. tvångsansluts barnen till en viss konfession: i Sveriges fall ”den rena lutherska läran”. Barnet stängs in i ett religiös, intellektuellt, kulturellt och socialt fängelse som hindrar det att utvecklas fullt ut som människa. Detta är en av de aspekterna av det monarkiska systemet som upprör mig mest. Enligt min mening är det ett övergrepp värre än barnmisshandeln som Unicef och Bris måste fördöma. När Margot Wallström fördömer andra länder och kallar dem medeltida bör hon inse att medeltida institutioner existerar också i Sverige just nu.

4) Personkult
Monarkerna har i alla tider krävt att bli dyrkade och sett till att de blivit det. Anledningen till att den starka persondyrkan av Carl XVI Gustaf, Victoria, Sylvia och alla andra hölls vid liv än idag är den massiva propagandan de svenska public service: media, med SVT i första ledet, som förser ständigt sin publik med dagslånga program om kungligheters bröllop och dop.

LÄS MER: ”Medierna och monarkin sitter i samma båt”

Det förefaller vara så att SVT har ett uppdrag från staten: att skydda och bevara monarkin och förhindra en öppen debatt om ett alternativt statsskick. En annan anledning till kungligheternas popularitet är att det är fortfarande lönsamt för en del tidningar och tidskrifter, att sälja kungar och drottningar, prinsar och prinsessor till ”folket”. Monarkerna i de flesta europeiska länderna är idag inte längre despoter utan marionetter i ”folkets” händer dömda att uppföra sig som sådana och tvingade att delta i varje form av föreställning som ”folket” kräver.

En reflektion som kommer till mig är den att dyrkan av enskilda personer och framhållandet av deras förmenta förträfflighet kommer numera fram, i statskontrollerade media, bara i stater där media är i händerna på diktatorer eller på en manipulativ politiker som till exempel Italiens Berlusconi. Att den svenska statstelevisionen bryter mot alla krav på saklighet och opartiskhet visar med all tydlighet att Sverige inte är en fulländad demokrati.

5) Slöseri med skattepengar
Stater behöver kanske pompa och ståt för att ”samla nationen” och ”visa upp sig”. Men om man till exempel ser på vilken lön den Italiens, Frankrikes och USA:s presidenter erhåller: 238 000 euro/år, 14 910 euro/månad och cirka 400 000 dollar/år, ser man att den svenska monarkin är en dyr affär.

Vad jag vet får inte den italienske och den franske presidentens släktingar, och säkert inte heller USA:s presidents, några bidrag från staten. När deras barn gifter sig eller döps får de betala själva. Jag har förgäves försökt få en överblick över vad kungligheterna i Sverige tjänar men lyckats bara förstå att deras försörjningsstöd, med undantag för kungens, är hemliga.

När man jämför vad Carl XVI Gustaf och hans familj kostar staten och vad Italien, Frankrike och USA betalar till sina presidenter får man komma ihåg att det som statschefen kostar är något annat än det som statschefsämbetet kostar. Presidenternas löner har inget att göra med vad en stat lägger ner på att ”visa upp sig”. Det är omöjligt att acceptera att en grupp personer garanteras ett bekymmerlöst liv utan att de på något sätt gör sig förtjänta av det. I de europeiska republikerna är det inga folkvalda presidenter som vältrar sig i lyx jämförbar med den som familjen Bernadotte lever i.

I ett land där många svenskar förfasar sig över växande fattigdom och ökande ekonomisk ojämlikhet i världen, är det ofattbar att ett fåtal människor uppfattas, behandlas och försörjes som om de fortfarande levde i ett samhälle där aristokratin, med monarken i spetsen, ansåg sig ha rätt att leva just som kungar.

6) Personlig politisk makt
Den som trodde att kungen saknar politisk makt förstår efter affären med Saudiarabien att så inte är fallet. Han har en makt som inte är institutionaliserad utan personlig. En makt som utgår från personlig interaktion, från släktskap och vänskap. Monarken har skrivit ett hemligt brev (var finns offentlighetsprincipen?) till sin broder och, som det verkar, fått Margot Wallström att ta tillbaka sin kritik av den religiösa doktrinen på vilken den saudiska rättskipningen grundar sig (bloggaren sitter i fängelset och väntar på de resterande 950 piskrapp).

Kungen har tagit, som det verkar, inte alls ställning för de mänskliga rättigheterna och mot alla de vedervärdiga missgärningar som Margot Wallström från början pekade på och som Anne Ramberg beskriver i en artikel, utan endast ställning för de svenska företagens intressen.

Jag undrar om inte Margot Wallström, som avvisats av Arabförbundet på ett förnedrande sätt, känner en oerhörd skam över det steg tillbaka hon har tvingats ta genom, bland annat, Carl XVI Gustaf inblandning i Sveriges utrikespolitik.