Kungens medaljregn är bara strategi

I dag är det medaljutdelning på slottet. Kungen delar ut medaljer till svenskar som gjort sig särskilt förtjänta av dem – åtminstone enligt kungen själv. Bland årets mottagare finns Fredrik Reinfeldt, fotbollsspelaren Therese Sjögran och förre överbefälhavaren Sverker Göranson.

Skrev jag medaljutdelning? Medaljregn är ett bättre ord. Sedan den nuvarande kungen tillträdde 1973 har han delat ut fler än 2 700 medaljer.

Och det blir fler och fler. 1973 delades sex medaljer ut. Förra året var det 81. Vad ligger bakom en sådan belöningsinflation? Blir svenska folket duktigare och duktigare?

Vi vill gärna tro det. Men det säger sig självt att Carl Gustaf Bernadotte inte är insatt i 2 700 personers livsverk. Medaljregnet speglar snarare kungens behov av att bygga stöd för monarkin bland inflytelserika svenskar.

Under den största delen av Sveriges historia lurade monarken folket att han (eller hon) var utsedd av Gud. Det slutade fungera på 1900-talet. Så nu för tiden måste kungahuset säkra sitt stöd på andra sätt. Att prata om PR-värdet är ett, men också att bygga ut ett stort personligt nätverk. Många föreställer sig att kungahuset använder sina resurser till att jobba för Sverige, men mycket tid går också åt till säkra den egna ställningen med hjälp av middagar, möten och medaljer.

Betyder medaljregnet att turen snart har kommit till dig och mig? Glöm det. För att ha störst chans att bli dekorerad på 2010-talet ska du vara direktör, professor eller yrkesmilitär. Och man, förstås. 2007 gjorde Svenska Dagbladet en granskning som visade att bara var femte belönad person var kvinna. Det är synd att säga att den granskningen satte fart på hovet. Fortfarande är bara en tredjedel av mottagarna kvinnor. Medaljutdelningarna speglar alltså knappast samhällets som det ser ut idag. Men att fördelningen ser ut som den gör understryker att medaljutdelningarna ingår i en strategi för att säkra stödet för monarkin. Direktörerna får medalj – och sedan kan de berätta om hur viktig kungen är för näringslivet.

Det är trevligt med medaljer, och det är inte svårt att förstå dem som tar emot dem. Men de bidrar till att bevara ett föråldrat och odemokratiskt statsskick. För mig är det självklart att ingen svensk ska buga för någon annan och att vi ska rösta om vem som ska företräda oss. Det gör vi i en republik – när vi har genomskådat kungahusets billiga röstköp.