Katastrofen i Asien har skakat världen, Sverige och oss på republik.nu. Från annandagen följde vi med stigande ångest och oro nyhetsrapporteringen.
Naturligtvis noterade vi att monarkin, som av förespråkarna framställs som ett stöd i svåra tider, var helt frånvarande.
Kungen gjorde inga uttalanden för att yttra sin medkänsla med de tusentals svenskar som oroade sig för nära och kära. Men självklart kunde vi inte kritisera kungen för detta. Då var tid för nationell sammanhållning, diskussioner om statsskicket kändes oändligt avlägsna dessa dagar.
Först 29 december, tre hela dygn efter katastrofen, bemödade sig majestätet. Han sa kort några få ord offentligt. De gav ett mycket blekt intryck och noteras endast i förbigående av media. Kungens paralysering kan jämföras med den för inaktivitet hårt kritiserade utrikesministern Laila Freivalds, som vid den här tiden reste till Thailand.
Vaknade efter 16 dygn
Vi på republik.nu lägger oss inte i diskussionen om regeringens agerande. Det är inte vår sak. Däremot har statsskicket kommit i fokus i samband med katastrofen, och där kan vi göra ett flertal noteringar.
Först och främst att kungen efter sin långa inaktivitet till slut vaknade till liv. Och det med besked. Måndag 10 januari, alltså 16 dygn efter flodvågen, håller han sitt mycket uppmärksammade tal. Och det är ett bra tal! Det tycker även vi på republik.nu. Hovet gjorde tydligen helt rätt då de gjorde sig av med förre presschefen Elisabeth Tarras-Wahlberg. Den nya personalen kan på ett helt annat sätt hålla fram kungens personlighet på ett positivt sätt. Det nya självförtroendet märktes inte minst på att kungen nu har hållit presskonferens på Folk och försvar. Den politiske TV-journalisten KG Bergström kommenterade att han inte varit med om det på 20 år.
Men vad är det egentligen kungen säger om det skedda?
Främst gnäller han, som regeringen, på att han inte informerades. Detta samtidigt som tv, tidningar och radio var överfulla med rapportering. Och medan regeringen dröjde ett dygn med sina mycket omfattande hjälpaktioner så tog det kungen tre dygn att ens öppna munnen.
Demokrati bättre
Här kommer det intressanta i händelserna in, vad gäller diskussionen om det svenska statsskicket. Vi tvingas alltså ha detta system, där en statschef sitter inaktiv på slottet i flera dygn medan en global katastrof rullas upp inför svenska folkets ögon. Detta är alltså ingen kritik mot kungen personligen. Frågan är istället varför vi tvingas dras med detta system. En demokratiskt vald statschef har ett helt annat mandat att agera snabbt än en monark som ärvt sitt ämbete.
En demokratisk vald statschef hade inte suttit inaktiv på sitt slott i tre dygn. Hon eller han hade kanske rest till Thailand på eget initiativ!
Vi på republik.nu beklagar att Sveriges monarkister nu försöker utnyttja katastrofen i Asien för att ta inrikespolitiska poäng. Det är ett hån mot flodvågornas offer att framhålla den nationella ångesten som ett stöd för motståndet mot en demokratiskt vald statschef.
Intressantare inför framtiden vad gäller statsskicket är istället denna kungens nya roll i det offentliga Sverige. Hans tidigare frånvaro och fumliga massmediehantering har gett den republikanska rörelsen enkla segrar, det ska medges. Men hovet kommer snart att upptäcka att kungens nya öppna roll samtidigt ger utrymme för något som i praktiken varit okänt i media. Kritisk granskning av kungamakten.
Idag, efter sitt famösa tal, är kungen ett helgon. Att attackera honom är politiskt självmord, vilket inte minst socialdemokratin inser (med undantag av Marita Ulvskog). Men då lite tid har gått kommer frågorna att komma: Varför är en demokratiskt vald statschef, utsedd tack vare kompetens, sämre än en genetiskt utsedd monark?
Där är monarkisterna svarslösa.