Karaktärsmördande reklam med hjälp av monarkin

Allting går att sälja med mördande reklam. Kom och köp konserverad gröt! Så lät refrängen i en gammal schlager. I försvaret för rojalism framhålls det globala marknadsföringsvärdet av det svenska kungahuset. Här anar man samma grundtanke: allt kan säljas, särskilt om man i marknadsföringen kan garnera sin produkt med en kung eller en prinsessa. Vill man ifrågasätta detta, blir det nödvändigt att skärskåda tankemönstret bakom marknadsföring, reklam och PR. Det gäller att granska en föreställningsvärld som rör konsten att förföra konsumenten med amsagor. Ingen liten fråga, alltså.

Du är vad du kör stod det i en gammal reklamkampanj för Mercedes. Social status, att känna sig bättre och överlägsen andra om man kör en Merca, var själva budskapet, inte produktens bruksvärde och innehåll. Är en vara dekorerad med en kunglig familjemedlem, så står intresset för produktens innehåll tillbaka för den glans som strålar från en sådan person – det som finner sin genklang i vår barndoms läsning av Bröderna Grimms sagor. Värdet finns i denna strålglans, i känslorna och prestigen som det kungliga kändisskapet skänker åt produkten. Det genuina, det reella, det sanna som gäller för själva produkten får på så sätt andrarangsplats. Detta brukar också kallas livsstilsreklam och det är den som det gäller att komma åt, när man vill ifrågasätta nyttan av ett kungahus i främst marknadsföringens tjänst.

Det oäkta är just den kod som monarkin förmedlar, men inte bara till de ting som de kungliga i Sverige sägs hjälpa till att sälja på den internationella marknaden. Monarkin står också som symbol för det oäkta som har med person att göra: kändisskap utan egentlig koppling till värdefulla prestationer.

Vi vill hylla det som är äkta. Så tänker säkert de flesta. Vi vill ha människor omkring oss som bidrar med goda insatser i samhället, som säger vad de tänker och tycker utan att ständigt ängsligt snegla på vad andra anser, folk som är ärliga och öppna. Som är intresserade av det sanna, det genuina, det rätta, det värdefulla. Inte sådana som vill sälja sig själv och allt annat, och som definierar livet i enbart ekonomiska termer, som helst vill passa in i system som ger mest pengar och hög social status, inte sådana som tror att du är vad andra tänker om dig och som anser att du bara värderas enligt vilka du umgås med, inte vem du är som person som tänker, gör och bidrar med viktiga saker som andra har glädje och nytta av.

Med andra ord, det finns överordnade värden och psykiska realiteter som vi vill värna. Det finns viktiga frågor om hur vi bör leva vårt liv, hur vi vill att våra barn ska se på tillvaron och inte ”gå på” vad som helst när det gäller ting och personer. Vi vill att de ska kunna genomskåda guldkantade dekorationer som döljer undermålighet och i stället intressera sig för personer och ting som är sanna och äkta. Att de ska beakta egna upplevelser och egna känslor, inte söka avbilda populärkulturens förebilder, utan eftersträva det unika och det möjliga hos sig själva. Och då inte bara ta hänsyn till egna begär, oberoende av andra människor, utan bry sig om andra, också när de väljer själva. Som inte tror att man kan finna en lätt väg till lycka genom att som i sagor gifta sig med prinsen eller prinsessan. Vem vill förresten ha ett barn som när han är vuxen tror sig vara mer värd än andra, bara för att han kör omkring i en Mercedes? Vad kan en sådan självkänsla duga till?

En äkthetskultur som vi hoppas på, går inte ihop med monarkin. För att bli av med denna historiska kvarleva, måste vi lämna det cyniska marknadsförings- och PR-rummet, där världen domineras av tecken, bilder och representationer som ersätter verkligheten. Tecken lika livlösa som en dekorationskung 2010, men som ändå kan ha makt över våra sinnen. Vi måste avslöja dessa förljugna, utsirade, barockt dekorerade reklamrum, fulla av meningslös snickarglädje, halvsanningar, osanningar, överdrifter, dimridåer, sagovärldar, flyktvärldar; dessa tankekonstruktioner som är styrda av ansvarslösa personer, vars främsta drivkraft är ren girighet.

Så ser uppgiften ut för oss republikaner. Tar man sig inte an den på ett grundligt sätt, blir argumenten mot monarkin lätt svaga och förmodligen tämligen verkningslösa. De kungliga är ju så bra för svensk BNP! Kanske kunde vi t.o.m. sälja konserverad gröt i hela världen med deras hjälp. Men det kan väl ingen på allvar vilja?