Praktik framför princip

Vad ska vi egentligen med kungahuset till?

För många svenskar tror jag att det handlar om att bevara mysiga dopsändningar i tv, kungafamiljens insatser för välgörenhet och deras roll som dörröppnare för den svenska regeringen. En ganska praktisk och traditionell syn på kungahuset. Trots detta framför svenska republikaner oftast principiella skäl till varför man bör vara emot kungahuset.

Vi republikaner måste bli bättre på att framföra praktiska åsikter och lösningar när vi argumenterar mot att ha en statschef som väljs efter vilken livmoder hen föds ur. För nog är vårt land bättre än så?

Som liberal riksdagsledamot har jag inte mycket politiskt gemensamt med den socialdemokratiska statsministern Stefan Löfven. Men jag är ändå stolt över att ett fosterbarn från svåra socioekonomiska förhållanden kan växa upp och bli statsminister i Sverige.

Jag respekterar till fullo att det finns en riksdagsmajoritet för att behålla vårt nuvarande statsskick, men personligen anser jag att Sverige skulle klara sig mycket väl utan statschef och att Riksdagens talman kan ta över kungens nuvarande representativa funktioner. Min gissning är tyvärr att det nuvarande statsskicket kommer att finnas kvar över lång tid, särskilt med tanke på att Sverigedemokraterna är ett djupt rojalistiskt parti.

Men även om vi förmodligen kommer tvingas att leva med en medeltida typ av statsskick även framöver innebär det inte att vi republikaner ska ge upp kampen. Särskilt inte vi som sitter i Sveriges riksdag. Vi måste fortsätta fokusera på alla praktiska problem med vårt nuvarande statsskick. Särskilt vad gäller den bristande rätten till insyn i statschefens statliga medel, det så kallade apanaget. Numera måste kungahuset visserligen redovisa alla sina kostnader. Men det framgår inte vad som är privata kostnader respektive kostnader i uppdraget eller hur mycket pengar respektive kunglighet får. Den svenska offentlighetsprincipen bör gälla alla svenskar och alla svenska myndigheter.

En annan praktisk fråga som vi republikaner bör driva är frågan om vilka kungligheter som ska få del av apanaget. Danmarks kronprins har uttalat att endast han och hans tronarvinge kommer ta del av apanaget när han kommer till makten. Samma regel borde vara självklar i Sverige och jag kommer att driva frågan både i Sveriges riksdag, genom motioner, men också direkt mot kronprinsessan Victoria i den offentliga debatten.

Ja, vi svenskar ser gärna på mysiga dopsändningar, men när det kommer till kritan tror jag inte att lika många tycker att vi ska betala för Madeleine och Carl-Philips shoppingrundor.

Krönika publicerad i Reform nr 1 2017.