Ge Sverige en demokratisk författning

Republikanska föreningens mål är: ”Republikanska föreningen verkar för att Sverige avskaffar monarkin och inför republik.”

Två medlemmar i föreningen har i en utredning föreslagit att i Regeringsformen 74 ändra alla ställen där ordet Konungen förekommer till ordet President. Därigenom får presidenten en lika obetydlig och oväsentlig uppgift som konungen har idag och förändringen har inte lett till någon förändring i demokratisk riktning. Det enda Föreningen åstadkommit är att visa att uppfattningen att Sverige är en Monarki bara är en fasad. Att förändra författningen till en demokratiskt styrd Republik kräver en helt ny författning – det är alltså inte tillräckligt att byta ut Konungen mot en President.

I uppgiften att skapa en republik är avskaffandet av monarkin inte ens en detalj. Mig veterligen finns det bara två typer av monarki, den absoluta och den konstitutionella. Ingen av dessa passar in på Sverige. Sverige är alltså ingen monarki i första taget, vilket innebär att ett avskaffande inte bör vara av första prioritet i vidare demokratisering av Sveriges statsskick. Istället menar jag att problemen med Sveriges författning är djupare än huruvida statschefen benämns som Konung eller President.

Demokrati är absolut grundläggande för ett statsskick som respekterar individen. Demokrati är däremot i sig inget statsskick utan ett styrelsesätt. Den vanligast och allmänt accepterade definitionen är den formulerad av FN:s Human Rights Council, som bland annat understryker vikten av rättsstatsprincipen (rule of law). Det är inte seriöst av någon att säga att Sverige är en demokrati enligt vems som helst tyckande, utan att basera det på huruvida vår konstitution uppfyller internationella standarddefinitioner av demokratibegreppet.

För att uppfylla rättsstatsprincipen måste varje nation skaffa sig en författning, eller konstitution, i vilken det tydligt framgår hur makten är fördelad och skall utövas. I Sverige består konstitutionen av en serie grundlagar: Regeringsformen, Successionsordningen, Tryckfrihetsförordningen och Yttrandefrihetsgrundlagen. (Successionsordningen är för övrigt ett märkligt dokument som torde bryta mot allmän lag. Prinsar och prinsessors barn får inte gifta sig annat än med tillstånd av Stefan Löfven. Gör de det så förlorar eventuella barn sina apanage som tronföljare. Kungen måste dessutom bekänna sig till Augsburgska Trosbekännelsen som bland mycket annat uppmanar Konungen att vara misstänksam mot muselmaner.)

Regeringsformen 74 är Sveriges författning och en författning skall vara det regelverk som bestämmer hur Sverige skall styras och vilka befogenheter som olika befattningshavare skall ha och med vilken behörighet de får dessa befogenheter.

Enligt Regeringsformen 74 har Sverige ett representativt och parlamentariskt statsskick och kommunal självstyrelse. Denna formulering är lika intetsägande som paragrafen om att kungen är statschef. Det är författningen som skall definiera det parlamentariska statsskicket och den kommunala självstyrelsen. RF74 säger att Riksdagen är folkets främsta företrädare. Regeringen styr riket. Vem bestämmer då? När och hur skall en regeringsbildare utses? Det skall Riksdagen bestämma och talmannen skall rimligtvis vara neutral och någon praxis skall inte finnas. Lagen skall gälla – som jag nämnt ovan är rättsstatsprincipen en grundläggande del av ett demokratiskt styrelsesätt.

Maktdelning är ett villkor för en demokratisk regering. Maktdelning kräver en fungerande statschef med en för statschef normala befogenheter och behörighet genom att vara vald av folket. Men det finns ingenstans i Regeringsformen något som säger att Sverige skall vara demokratiskt och dess styrelsesätt skall vara demokrati.

Särskilt kritiskt är förhållandet till Rättsstaten. Det är särskilt stötande att en partipolitiskt vald statsminister skall ha utnämningsmakten av domare. (Särskilt nu då statsministern tidigare var ordförande för den del av fackföreningsrörelsen som betraktar Socialdemokratiska Partiet som en systerorganisation – jäv?).

Sveriges författning och därmed regler för nationens styrelse är för en amatör märkvärdig och för professionen ointressant. Att då Republikanska föreningen förhåller sig ointresserad av Sveriges verkliga problem beklagar jag. Särskilt som Föreningen nyligen presenterat en utredning om Kungahusets förvaltning och finansiering. Den utredningen visar att Sverige inte är en monarki och att Kungahusets förhållande till den svenska staten är komplicerat och omotiverat. Jag tror inte att Kungahuset som institution någon stans nämns i Regeringsformen. Istället hänger allt på Successionsordningen och släktskapet till Fursten av Ponte Corvo, som för övrigt var en liberal person och en föregångare till den demokratiska konstitutionella monarki som byttes ut mot en oprofessionell författning 1974. Var fanns oppositionen då? Är det för tidigt att historiskt och juridiskt granska Regeringsformen 74?

Republikanska föreningens mål borde helt enkelt vara att skaffa Sverige en demokratisk författning.

Per Kjellén