Det handlar om makt

Det finns många goda skäl att vara republikan. Mitt handlar om makt. Under åtta år i riksdagen lärde jag känna maktens anatomi. Och det jag såg gjorde mig oroad. Jag blev förvånad över hur lite av kontrollerande institutioner det fanns i ett land som berömmer sig för att vara ett av de mest demokratiska. Annorlunda uttryckt, hur lätt det är att missbruka makt i Sverige. All politisk makt är nämligen samlad hos statsministern. Inte för att han nödvändigtvis är en särskilt maktlysten typ utan för att vår grundlag bestämt att det ska vara så.

Med parlamentarismen som ledstjärna utses och avskedas statsministern av riksdagen. Men istället för att statsministern blir beroende av riksdagen har det blivit tvärtom. Riksdagen, eller mera precist dess ledamöter, är helt beroende av statsministern. För det säger sig självt att de som röstat för statsministern i riksdagen inte senare röstar emot honom.

Statsministern utser ensam sina statsråd och har som partiledare ett långtgående inflytande över partimedlemmarnas karriärmöjligheter. Föga förvånande blir den naturliga strategin hos varje ledamot i riksdagen att vara följsam mot sin partiledare, snarare än lojal mot sina väljare.

Denna följsamhet förstärks av att det i Sverige saknas instrument för horisontell maktdelning. Det finns ingen författningsdomstol och inget folkomröstningsinstitut som kan korrigera riksdagens lagstiftning. Det finns bara en kammare – den tröghet som ett tvåkammarsystem medför försvann 1970. Valsystemet med val på parti gör att personliga egenskaper väger fjäderlätt i förhållande till partiledarens uppfattning.

Makt korrumperar och bara makt kan makt bekämpa. Det är utifrån denna insikt, främst förknippad med 1700-talsfilosofen Montesquieu, som betydelsen av maktdelning ska förstås. Det effektivaste instrumentet för detta är presidentstyre som i sin mest utpräglade form innebär att statschefen väljs i demokratiska val och ensam utser sin regering. Då bryts banden mellan den lagstiftande och den verkställande församlingen. Men i vägen för detta står monarkin!

En annan fördel med en demokratiskt vald statschef är att det öppnar upp för rotation av personerna på de inflytelserika positionerna. De må vara aldrig så kompetenta, men byten är det effektivaste sättet att öppna upp för nya idéer och nya relationer. Den som uppnått en hög position ska veta att det gäller att uppföra sig anständigt även mot sina fiender. Ty nästa år kan det vara någon av dem som innehar posten.

Bara i samhällen utan maktrotation löper den som kritiserat makten risk för evig bestraffning. Då tystnar kritiken och då stelnar samhället. En verklig demokrati förutsätter alltså inte bara fria val, utan också frekventa maktskiften och kontrollerande och balanserande makter. Men ett sådant system kan inte kombineras med monarki. Därför är jag republikan.