Almedalsveckan utmålas ofta som en plats där politiska broilers och journalister pimplar rosé utan någon riktig kontakt med folket.
Men i realiteten är det mycket mer än så.
Där finns förvisso både broilers och journalister, och en del av dem dricker rosé, men de utgör bara en liten andel av besökarna. En del är tjänstemän från myndigheter och organisationer, flera är ideellt engagerade människor från alla typer av föreningar, många är vanliga medborgare intresserade av vårt samhälle och politik, och alla möts på samma villkor.
Själv besökte jag årets Almedalsvecka som engagerad medlem i Republikanska föreningen. Jag har samtalat med både politiker, journalister, tjänstemän, ideellt engagerade och helt vanliga medborgare; både gotlänningar och ”fastlänningar”.
Samtalen har handlat om allt från vårt statsskick och vad vi tror om valet nästa år, till vilken norrländsk dialekt som är finast eller vilken som är den bästa konsert vi besökt. Det är helt enkelt möten mellan människor, oavsett vilken position vi har i samhället, och alla är lika välkomna. Även du som läser denna text är välkommen dit och det spelar ingen som helst roll vad du har för titel. Kanske får även du möjligheten att prata med någon du tidigare bara sett på tv?
Föreställ dig nu att du skulle kunna göra detsamma med våra kungligheter. Att möta dem på ett mingel, seminarium eller på torget och att ni sen kan föra ett samtal som två medmänniskor. Jag har svårt att tänka mig en situation där det skulle vara möjligt.
När kungafamiljen är ”folklig” är det genom att visa upp sig och vinka till oss medborgare. Ibland kanske de kommer fram och skakar hand, men då är vi fint uppställda på rad och allt sker på deras villkor.
Det blir aldrig ett möte mellan två medmänniskor, trots att deras enda merit i livet är att de råkar vara födda i ”rätt” familj. Alla som besöker Almedalsveckan har däremot åstadkommit något. Antingen har de satsat på politiken, lyckats i karriären eller valt att lägga sin fritid på något de verkligen brinner för. Och trots detta anser sig ingen vara förmer än någon annan – åtminstone inte mer än att det alltid existerar självgoda typer…
Men alla är vi födda jämlika och har tagit oss dit vi är via olika vägar. Ingen av oss har fötts till den titel vi innehar och titeln är inte heller hela vår identitet. Jag är republikan för att jag anser att alla ska vara födda jämlika. Att alla ska ha möjligheten att bli vad vi vill. Och att vi alla sen ska kunna mötas som medmänniskor och samtala om precis vad som helst. Om min önskan någon gång går i uppfyllelse kommer jag bara ha förlorat ett samtalsämne, nämligen det om vilket statsskick vi ska ha.
Men då åker jag gladeligen till Almedalsveckan igen och pratar om något annat.