Rojalister argumenterar som sverigedemokrater

Snäv demokratisyn på båda ställena.

Rojalister är inte detsamma som rasister. Men retoriken är kusligt lik sverigedemokraternas argumentationsteknik. Det gemensamma är en felaktig historiesyn, en förenklad syn på samhället och ett upplevt hot om berövande av det nationella. Denna parallell är relevant för den förvägrar andra människor sina demokratiska rättigheter.

För låt oss tala klarspråk. Det finns inget som helst sans och vett i att en person eller familj har ensam rätt till ett offentligt ämbete i ett demokratiskt samhälle. Trots att kungen sägs vara till för att vara en samlande symbol för oss svenskar blundar människor för allt möjligt etiskt tvivelaktigt kungafamiljen sysslar med.

Det kan handla om kungens kvinnosyn och otrohetsaffärer som belysts i den uppmärksammade boken om honom, att kungen kan främja svenska företag han själv äger aktier i, att kungen hyllar diktaturen Brunei eller spekulationerna om att Daniel och Victorias bröllopsresa kan ha varit en muta. Reaktioner från många människor blir inte krav på avgång eller att kungafamiljen ska lägga alla korten på bordet. Istället betraktas kungafamiljens position som naturlig och åsikterna blir att kungen ska lämnas ifred. Trots att kungen inte dementerar uppgifterna och att Camilla Henemark bekräftar deras förflutna relation riktas istället rojalisters och många svenskars kritik i fallet kungaboken främst mot författarnas tillvägagångssätt.

Förklaringen tror jag ligger i att det upplevs som ett hot den nationella identiteten och att ”själen” angrips. Hela monarkins försvar är uppbyggd kring pseudodemokratiska argument, synen på statsskicket som något typiskt, positivt svenskt och en historieförfalskning i nationalromantiska tecken. Vilket är precis så som rasister och sverigedemokrater har byggt upp sin retorik.

Rojalister hävdar att det vilar på demokratisk grund eftersom riksdagen vald av det svenska folket i nuläget inte avser ändra grundlagen. Men ett beslut är inte riktigt med hänvisning till ett nuvarande synsätt. En socialdemokrat skulle inte uppgivet hävda att man inte ska försöka höja skatten eftersom den borgerliga regeringen för närvarande redan beslutat om en skattesänkning.

Demokrati är dynamisk, inte fastställd en gång för alla. Resonemanget gör att fokus dras från kärnfrågan: Är det okej att en familj ärver ett offentligt ämbete? Nej, det förvägrar mig rätten att få välja vem jag vill ska representera Sverige och mig som person.

Samma snäva demokratisyn genomsyrar sverigedemokraterna. Partiet anser att man är demokratiskt för att folk väljer in dem i riksdagen. Men demokrati handlar också om andra humana värden som människors lika värde och rättigheter för minoriteter. Sverigedemokraterna vill förvägra andras rättigheter med hänvisning till en ”majoritetsbefolkning”. Det gemensamma är en demokratisyn där andra förvägras rättigheter och en kränkning av människors lika värde då svenskar eller kungafamiljen anses mer värda.

Detta hänger ihop med vem man anser sig företräda. Både rojalister och sverigedemokrater tror sig, medvetet eller omedvetet, ha ensam rätt att definiera vad som är ”sant” och bygger också upp en totalt verklighetsfrånvänd historieskrivning med nationalromantiska drag. På rojalistiska föreningens hemsida skrivs det att kungahuset är en 1000-årig tradition som ”måste bevaras”.

Det låter som ett totalt förnekande av att kungamakten i nästan 900 år varit en diktatur med inskränkningar i yttrandefrihet och mänskliga rättigheter. Även om mycket hänt under 1900-talet kan ett system där endast en familj får grundlagsskyddad ekonomisk trygghet då ämbetet ärvs aldrig vara demokratiskt. Små förändringar som könsneutral tronföljd är fortfarande ytliga små förändringar. Ämbetet stannar fortfarande inom ätten Bernadotte.

På samma sätt försöker sverigedemokraterna måla upp Sverige som ett land där kulturen alltid varit homogen och detsamma genom alla tider. Detta innebär emellertid ett totalt förnekande av alla idéer, tankar och kulturyttringar som alltid influerat Sverige. Att ställa sig emot en mångkulturell politik som sverigedemokraterna vill göra är ett totalt berövande av människors mänskliga rättigheter i att uttrycka sin yttrandefrihet. Det är inte bara invandrare som drabbas. Även min demokratiska rättighet att fritt få välja bland kulturyttringar inskränks.

Alltså, det gemensamma är en syn på att människor tror sig ha rätt att definiera för en hel grupp människor om vad som är svenskt och vad som är demokratiskt. Avskaffar vi kungahuset hotas vår svenska identitet och tradition. Tillåter vi utländska kulturella influenser hotas vår svenska kultur. Problemet är bara att synsätten tvärtom hotar min och andras demokratiska frihet.

Nationalismen står i båda fallen i själva verket över demokrati för dessa båda grupperingar. Rojalister, människor ska alla få säga sitt om vilken statschef vi ska ha. Sverigedemokrater, kultur måste människor få välja själva.

Men när du inte tror på deras demokratisyn kommer det ekonomiska argumentet som oftast är tagit helt ur luften. Och dessutom helt irrelevant för demokratifrågor. Kungahuset drar in jättemycket pengar och ger pr för Sverige. Invandringen kostar massor. Respekten för andras rättigheter och åsikter räknas då helt plötsligt inte.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev

Få de senaste nyheterna, krönikorna och uppropen genom att prenumerera på vårt nyhetsbrev. Skickas ut en gång i månaden.