Hitler och aristokratin

1900-talets fascistiska diktaturer kan ses som sekulära monarkier, menar Kjell Myrberg.

Den nationalsocialistiska fascismens maktövertagande i Tyskland är ännu ett öppet sår i den västerländska parlamentarismen. Varje år publiceras mängder av böcker om detta, de flesta i ett försök att förstå hur fascismen kunde komma till makten i en av Europas kulturnationer.

Men Tyskland var inte unikt, i de flesta europeiska länder utvecklades högerreaktionära och fascistiska rörelser under åren efter första värlsdskriget. Att finna en enkel orsak till detta låter sig inte göra, flera scenarier sammanföll på ett mycket olyckligt sätt: nederlag i kriget och förnedrande fredvillkor, ekonomisk kris med hyperinflation och matbrist, en naturalistisk verklighetssyn (blod/jord – genetik/miljö), ett tyskt inbördeskrig, ”preusseriet” – en befäls- och lydnadskultur som även präglade universitet och humaniora, mm.

Men ett scenario som sällan uppmärksammas är aristokratins roll i den framväxande fascismen och adelns sympati för elitistiska rörelser. Nu finns en forskare vid Institutet för Högre Studier vid Princetonuniversitetet i USA, Katarina Urbach, som grundligt har genomforskat aristokratins försök att omintetgöra demokrati och parlamentarism. Redan 2007 i sin bok European Aristocracies and the Radical Right, 1918-1939 ställer hon frågan om aristokratin var förförd av Hitler. Där visar hon också hur aristokratin i ett flertal länder agerade för att återvinna makt och inflytande genom framväxande antidemokratiska rörelser. Visar även att adeln ofta förlorade intresse när de inte lyckades med detta, tydligt var dock att de genom sitt stöd och engagemeang i fascistiska rörelser agerade mycket skadligt i den stora parlamentariska krisen.

För svensk historia intressant är att den svenske kungens morfar var den mycket aktive nazisten Hertigen av Sachsen-Coburg-Gotha. Serafimerriddare och SA Obergruppenfuhrer. Det sägs inte för att fläcka personen Carl Bernadotte, men det är en skamfläck i ämbetet och anor. I hennes senare bok Go-Betweens for Hitler (Oxford 2015), vilken på tyska har en långt mer träffande titel, “Hitlers heimliche Helfer, Der Adel im Dienst der Macht” (Hitlers Hemliga Hjälpare, Adeln i Maktens Tjänst), är frågan inte längre om förförelse eller ej. Klart visar hon aristokratins roll i utvecklingen mot fascism och världskrig. Skildar ett utomparlamentariskt maktspel, som inte bara blandade sig i politiken, men vars avsikt var att omintetgöra demokratin. I monarkins förfall agerade aristokratin mycket målmedvetet för att återvinna traditionellt inflytande.

Katarina Urbach följer upp och dokumenterar hur prinsar och prinsessor agerade för att återupprätta någon slags makthierarki baserad på släktens anor och släktets arv. Adel och avel i skön förening. Efter bolsjevikernas revolution i Ryssland och inför en framväxande demokrati i Europa var aristokratin hotad. Men det är inte den enda orsaken till dess sympati för fascismen. Vad som ytterligare förenade dem var föreställningen om suveränitet, tankar om ursprung och äkthet som legitimitet för makt. Förstå de fascistiska diktaturerna som sekulära monarkier. Myten om ledaren, hövdingen, för ett suveränt folk.

Suveränitetstanken är fascismens ledande idé. Må det vara partiets, rasens eller folkets suveränitet, så är det den idé som är oförenlig med demokratins idé om en männskans jämlika förhållande till de andra människorna i samhället. Det är i suveränitetens namn som de största brotten har begåtts mot människor. Såret i parlamentarismen är att staten i folksuveränitetens namn kunde göras till redskap för grymhet och övergrepp mot detta folks fiender, inre som yttre.

Republikanska föreningen har en stor uppgift framför sig. Det handlar inte bara att att avsätta en kung och skilja den aristokratiska idén om makt från staten, så som skett med kyrkan och religionen. Det gäller vidare att formulera ett stasskick i vilket all legitimitet för makten i en parlamentarisk demokrati, utgår från medborgarna i allmänna val. Speciellt viktigt i en tid när marknaden är kung. Ty vad vore vunnet om suveränitetstanken överförs till andra former för makt?

Prenumerera på vårt nyhetsbrev

Få de senaste nyheterna, krönikorna och uppropen genom att prenumerera på vårt nyhetsbrev. Skickas ut en gång i månaden.