Jag medverkade på Republikanska föreningens studieresa till Paris i början av maj. Förstås innebar resan att jag lärde mig mycket mer om statskick, men jag blev ännu mera stärkt i min tro på republik.
Många av dem vi pratade med, allt från lokala politiker till receptionisten på hotellet, gav utryck för ett ogillande med den då sittande presidenten Nicolas Sarkozy. Han uppfattas av många som arrogant, ofolklig och girig. Under sin tid som president har han gjort saker som folket inte tyckte om. Detta fick mig att tänka på vår egen kung som tidvis hamnar i blåsvädret med diverse anklagelser som han aldrig riktigt svarat på utan bara slingrar sig undan. Det känns som att vår kung låtsas som ingenting när han får allvarliga anklagelser riktade mot sig.
Vi har alltså haft två statschefer som haft problem med sin folkliga förankring och som fått utstå mycket kritik. Det finns dock en viktig skillnad. En av dem gick att byta ut. Majoriteten av folket, tydligen även dem som lutar åt samma håll som Sarkozy rent sakpolitiskt, valde att rösta bort honom. En tydlig signal till framtida franska statschefer om att man inte får uppföra sig hur som helst. Samtidigt så fortsätter den svenska statschefen sitt ämbete som om ingenting har hänt.
Känslorna på Paris gator den kvällen var starka. Hundratusentals människor stod och jublade på ett torg. Några sköt med bengaler. Människor körde runt på gatorna och tutade med bilarna av glädje. På TV-monitorer fick vi se anhängare till Nicolas Sarkozy som grät öppet på gatan. Det är mycket känslor inblandade i franska presidentval.
När kommer vi i Sverige ges samma möjlighet att byta ut en statschef som vi är missnöjd med? En lång kamp återstår förstås. Vi måste dock förmedla det positiva med möjligheten att byta ut sin statschef. Det franska presidentvalet 2012 är ett bra exempel på detta!