Förslaget innebär att även den som arbetar inom privat vård, skola eller omsorg som är offentligt finansierad ska ha rätt att prata med media om missförhållanden inom verksamheten.

Blir förslaget verklighet, återstår i stort sett bara en offentligt finansierad verksamhet där de anställda tvingas hålla tyst: hovet.

Hovet är ingen myndighet, trots att verksamheten lever på skattepengar. Det innebär att man kan ge sina anställda precis så mycket – eller så lite – yttrandefrihet man vill. Kungen har valt att minimera den. Enligt uppgifter måste alla anställda skriva under ett dokument om tystnadsplikt.

Den verksamhet som ska representera Sverige, gör det med sämsta möjliga öppenhet och insyn.

Är det bra för bilden av Sverige? Eller är det, med yttrandefrihetsexperten Nils Funckes ord, ”otillständigt och omodernt”?

Om regeringen utökar meddelarfriheten borde det självklart omfatta kungahuset också. ”När verksamheten finansieras med offentliga medel måste skattebetalarna veta att verksamheten sköts med kvalitet”, som förra justitieministern Beatrice Ask sa när frågan började utredas.

Utan att kunna prata med hovets anställda blir det svårt att utöva normalt journalistiskt arbete gentemot kungahuset. Och vilken hermetiskt tillsluten verksamhet, som regelbundet anlitar PR-företag, skulle inte öka sitt förtroende med de goda förutsättningarna?

Uppenbarligen litar inte kungen på att folk skulle gilla det de fick höra, om hans anställda hade samma rättigheter som andra offentliganställda. Men kungens oro är inte skäl att undanta hovet från ett utökat meddelarskydd. Representerar man Sverige, står man för öppenhet – punkt.

Inlägget Låt även kungens anställda tala fritt dök först upp på Republikanska föreningen.

Är det han säger olagligt och chockerande? Inte för mig.

Är svensken förtyckt av monarkin? Knappast.

Problemet är inte det att Carl Gustaf Bernadotte vill prata ur skägget, fritt som alla vi andra vill och får. Problemet, eller det som är absurt, är att grundlagen i en modern demokrati, i landet som pekas ut som ”det mest jämställda landet i världen”, täpper till ”truten” på några av sina egna medborgare.

Problemet är att staten, att ”svenska folket”, bortom alla de mest elementära demokratiska principerna, håller sig med en plym, ett ”ornament”, en samling harmlösa operettfigurer som visas upp som schimpanser på ett zoo. De förlovar sig, gifter sig, alstrar barn, döper barn, visar upp de små söta barnen titt som tätt, firar bemärkelsedagar, dör och lever i övrigt endast för ”folkets” förnöjelsen med ständig full exponering i giriga och cyniska medias rampljus.

”Kungligheterna” när och förevigar därigenom de primitivaste formerna av etnocentrism, nationalism och intellektuell inskränkthet. De har ingen uppgift som ingen annan medelmåtta inte skulle kunna klara av och de blir uppenbarligen alienerade och berövade varje form av frihet och självständighet som alla svenskar annars hävdar är absolut grundläggande för varje människas upplevelse av personlig integritet. De säljer sig för miljoner skattepengar och lever i en lyx som för varje rättänkande människa är motbjudande. De finner sig i sin roll i namn av förlegade och förljugna traditioner från en tid då kungar påstod att de hade fått sin krona och sin makt direkt ur guds händer. Och allt detta, som sagt, i ”världens mest jämställda land” där folk i övrigt lever med stora friheter och stora politiska rättigheter. Att detta sker just i ett progressivt land som Sverige är inte bara absurt utan närmast omoraliskt och kan ses som höjden av hyckleri.

Republikanska föreningen måste verka för att Carl Gustaf Bernadotte & co skall få alla politiska, intellektuella, sociala och religiösa friheter som vi andra medborgare har. De skall förstås kopplas samman med krav på att ”de kungliga” också skall ta på sig alla medborgerliga skyldigheter. Republikanska föreningen måste kräva att Carl Gustaf Bernadotte, Victoria och alla andra görs till riktiga ”svenskar” så som alla andra medborgare i Sverige är. Låt de sen utnyttja sin rätt att ställa upp i allmänna val, och om de då bli valda till statschef lyckönska och respektera dem…

Inlägget Yttrandefrihet i 250 år dök först upp på Republikanska föreningen.