Svaret är överraskande vemodigt. Av svekkaraktär. Mamma och pappa var frånvarande. De kom och gick.
”Egentligen är det först nu jag förstår … hur det faktum att mamma och pappa hela tiden arbetade så mycket har påverkat oss”, säger Victoria till Alice Bah i intervjuboken ”Victoria, Victoria!”.

I maj 1979 föds Carl Philip. Det var en ”tråkig tid” för Victoria. ”Mamma satt för det mesta i halvmörker i en fåtölj i sitt rum och ingen fick störa henne”, säger hon till Herman Lindqvist i boken ”Victoria – Prinsessa i tiden”. När föräldrarna väl lade sig i äldsta dotterns liv var man stränga och auktoritära. Kungen hade till exempel begränsad förståelse för sjukdagar: ”Varför är Victoria hemma? Varför är hon inte i skolan? Är hon sjuk?! Hon är inte sjuk! Hon står ju upp!”. Victoria härmar sin pappa för Alice Bah. För dokumentärfilmaren Gregor Nowinski berättar kronprinsessan att hennes barndomssyn på föräldrarna präglades av ”respekt och en längtan efter att bli sedd”.

På många sätt har den nya generationen europeiska monarker närmat sig den breda allmänheten. Deras vardagliga preferenser i fråga om musik, mode och mat tycks inte skilja sig radikalt från mittfårans. Men när Victoria berättar om sina föräldrar förflyttas man bakåt i tiden. Ställd mot samtidens milda och närvarande föräldraideal får den nuvarande svenska kungen drag av fullfjädrad patriark. Man anar att distansen och frånvaron har haft avgörande betydelse för Victorias livsval.

Daniel Westling och Kate Middleton erövrar visserligen kunglig titel och vapensköld men det är Victoria och William som gör den stora vinsten: de får varsin familj.

Inför äktenskapet med Daniel Westling kunde man överallt ta del av berättelser om den blivande prinsens enkla bakgrund, på samma sätt som mediekonsumenter denna vår informerades om Kate Middletons uppväxt – som inte är fullt lika alldaglig som Daniels, men heller inte särskilt kunglig eller aristokratisk. Två klassresor: Daniel den strävsamma entreprenören; Kate den begåvade studenten som avancerat genom att röra sig i rätt sociala sammanhang (privatskolan Marlborough, universitet St. Andrews). I denna berättelse är den kungliga personen en konstant.

Men jag undrar om det inte lika gärna kan vara tvärtom: att den kungliga parten företagit sig en klassresa. Daniel Westling och Kate Middleton erövrar visserligen kunglig titel och vapensköld men det är Victoria och William som gör den stora vinsten: de får varsin familj.

Ett gripande inslag i Johan T Lindwalls bok om Victoria är kronprinsessans vänskap med svärmodern Eva Westling. De tar långa promenader, Victoria ska ha sökt tröst hos Eva under de uppslitande grälen med kungen om framtiden med Daniel. Av Olle Westling – han som höll det mest faderliga talet under bröllopsfesten – har Victoria och Daniel fått fri tillgång familjens sommarstuga i Acktjära söder om Bollnäs, ett enplanshus i skuggan av de elva kungliga slotten.

– Daniels föräldrar och hela familjen är oerhört varm och sympatisk, säger Victoria. En fin familj, verkligen svensk trygg familj. De var otroligt fina mot mig och öppnade sina armar. Jag kände frihet och trygghet hos dem. För mig och Daniel betyder det oerhört mycket att komma upp och besöka dem.

Det finns en värme i Victorias beskrivning av svärföräldrarna som aldrig förekommer i minnena av de biologiska föräldrarna. Victoria har fått en fosterfamilj, låter det som.

Också från England kommer förvånade anekdoter om närheten mellan prins William och Kate Middletons föräldrar, som gjort sig förmögna genom att sälja partyattiraljer på posterorder. I Vanity Fairreportaget ”Meet the parents” i april hävdar reportern att William ”adores” Kates föräldrar, att han kallar Michael Middleton för ”Mike” eller till och med ”pappa”, vilket ska irritera hans riktiga pappa, prins Charles.

Kates mamma Carole är i sin tur så förtjust att hon har William som bakgrundsbild på sin mobiltelefon. William åker på skidsemester med svärdföräldrarna i Frankrike och till Mustique off season när priserna är lägre. Han trivs i den sammanhållna familjen och garvar åt den ogarderade humorn – särskilt uppskattar han när svärföräldrarna imiterar flygvärdinnor, det vill säga sina gamla jag (Carole var flygvärdinna, Michael inspekterade planen innan avfärd.) Prinsen sover över i Kates flickrum och Carole håller sig alltid med hans favoritvin.

Är detta viktigt? Jag tror det. Slaget om de europeiska monarkiernas framtid lär inte utkämpas mellan regering och kungahus. Inget parti driver frågan tillräckligt hårt. Statsskickets vara eller icke vara blir en fråga som avgörs i de respektive kungafamiljerna.

Så är även fallet i den svenska adeln. Idag finns inget yttre politiskt hot mot de lantadliga familjer som jag intervjuade för reportageboken Jorden de ärvde. Äganderätten är inte hotad för stora markägare. Inga kommunalpolitiker lär expropiera värdefull natur för att resa höghus som man gjorde på 50-talet. Arvsskatten är borttagen, liksom förmögenhetsskatten. Adelns kulturella och sociala status är också högre än på länge; det råder en medial kult av gammeldags herrskapslivstil. Det är inne med slitna oljerockar, förnäma gummistövlar och tv-serier om brittiska godsägare. Urbana par ägnar helgen åt herrgårdsturism med småblommiga sovrum, scones och tunga rödviner.

I den mån det finns ett hot mot dessa familjers ekonomiska och sociala elitstatus kommer det inifrån, i en oförståelse eller aktiv aversion mot familjetraditionen. Kärnan i adliga och kungliga familjer är respekt för arvet. Den avgörande frågan är hur man ska baxa förmögenheten eller kronan in i nästa generation utan att familjen imploderar i känslor av konkurrens och orättvisa. Patriarken måste förmå hålla ihop familjen, hjärntvätta sina barn i aristokratisk pliktkänsla. Ofta har denna hjärntvätt tagit sig uttryck i en begränsning av barns sociala miljö. De får växa upp på en herrgård bland gamla släktingar och personal, de skickas till privatinternat som Lundsberg eller Sigtuna där de omges av likasinnade och invaggas i en respekt för historien. De umgås i snäva sammanhang, kring jakt och naturliv.

Statsskickets vara eller icke vara blir en fråga som avgörs i de respektive kungafamiljerna.

I den bemärkelsen är Victoria och Williams flirtande med svärföräldrarna kanske mer laddat än vad det först kan verka – mer än en gullig berättelse om umgänge över klassgränserna. Det är svårt att inte tolka närmandet som ansatser till flyktförsök. Som Christoper Hitchens nyligen skrev till Kate Middleton i nättidningen Slate: ”If you really love him, honey, get him out of there, and yourself too”. Av Vanity Fair att döma verkar hon vara på god väg.

Man kan också fråga sig vad det innebär för bilden av monarkin i en samtid där hovets huvudsakliga funktion är att spela rollen av representativ familj, där slottet är symbol för en sammanhållen familj. Kungaboken, som avslöjade monarken som gubbsjukt partyproffs, skakade om opinionssiffrorna. En ny generation monarker söker fosterföräldrar utanför den klass man fötts in i. Kan en vantrivsel i kulturen ageras ut mycket tydligare?

Artikeln publicerades först i Reform nr 1 2011.

Inlägget Familjeproblematik dök först upp på Republikanska föreningen.

Kan vem som helst göra det?
– Ja, det kan man i princip göra. Om man har har träffat en doktor eller barnmorska på en mödravårdscentral så kan man önska att den personen ska hjälpa till vid förlossningen. Då kan man komma överens om det.

Vem som helst kan alltså förhandsboka ett vårdteam inför en förlossning?
– Vem som helst? Nja, det måste finnas rimliga skäl till att man ska ha ett visst team.

Vad fanns det för rimliga skäl i det här fallet?
– Den massmediala uppmärksamheten och den personliga säkerheten kring exempelvis ankomsten till sjukhuset. Och att de får vara ifred under förlossningsarbetet.

Så den massmediala uppmärksamheten motiverar en särbehandling?
– Eftersom nyfikenheten kring kungligheter är väldigt stor så måste den personliga integriteten skyddas på ett särskilt sätt. Och då är det bäst för dem att ha en begränsad mängd personer som har möjlighet att gå in på rummet, läsa journalen eller se hur förloppet utvecklar sig.

Gäller inte det för alla? 
– Jo, men det är inte så många patienter som väcker så här stor nyfikenhet.

Tillbaka fyra år. Inför att kronprinsessan Victoria skulle föda Estelle, på Karolinska Universitetssjukhuset i februari 2012, hade man ett liknande upplägg. ”Tidigt i graviditeten”, enligt förlossningsläkaren Lennart Nordström, hade han förhandsbokats till den kungliga förlossningen. Redan två veckor innan hade dessutom ett förlossningsrum reserverats åt Victoria, och spärrats för andra föderskor. Efteråt sa förlossningsläkaren till den samlade pressen:

 – Det var vårt beslut, vi kunde inte låta en officiell person komma och sätta sig ett väntrum.

När kronprinsessan födde prins Oscar i mars i år, hade hon samma förlossningsteam som 2012. Agneta Rudels-Björkman är vårdchef på Karolinska universitetssjukhuset. Hon bekräftar att sjukhuset hade ett rum reserverat till kronprinsessan även den här gången.

– Vi hade ett speciellt rum som vi hade planerat för, där Victorias födsel skulle ske. Vi stängde det rummet under typ tio dagar, och under tiden öppnade vi ett annat rum. Vi behövde alltså inte dra ner på verksamheten. Vi har inte lika många förlossningar just nu som vi haft tidigare och därför har det funnits rum som inte har använts.

Vi stängde rummet under typ tio dagar

Vårdchefen bekräftar även att Victoria hade samma förlossningsläkare och sjukvårdsteam som när hon födde 2012. Det var sjukhuset som valde ut personalen åt kronprinsessan.

Har kungafamiljen särbehandlats i de här fallen?
– Det här är ju en speciell förlossning kan man väl säga, med vår kronprinsessa. Så vi måste ha personer som vi vet är tillgängliga och vi måste veta att vi har en plats för prinsessan när hon kommer in.

På vilket sätt är förlossningen speciell menar du?
– Jag menar att vi har monarki i Sverige och att det här är vår kronprinsessa.

Så det motiverar en särbehandling?
– Nja, det är också många säkerhetsaspekter. Vi har haft en dialog med Säpo förstås. Och när det gäller ministrar, presidenter, kungligheter och så vidare så har man ju en säkerhet som måste hållas.

Så säkerhetsaspekten motiverar särbehandlingen?
– Inte bara. Det är mycket press runt en sådan här händelse också. Och kungligheter har som alla andra rätt till sekretess. Så det är sekretess, säkerhet och många sådana aspekter som man väver ihop.

Anser du att kronprinsessans förlossningar genomförts i enlighet med hälso- och sjukvårdslagens portalparagraf om jämlik vård?
– Jag anser att det här är en speciell förlossning.

Charlotte Elvander är barnmorska på BB Stockholm och postdoc på Karolinska Institutet. Hon tycker inte att det är motiverat att vissa ska behandlas annorlunda än andra.

– I Sverige arbetar vi för att alla kvinnor ska få en jämlik vård, oavsett bakgrund. Det som hänt i de här fallen är att de här kvinnorna på grund av sin bakgrund har fått specialvård. Uppenbarligen tycker man att dessa födslar är viktigare än andra.

När rum bokas upp i förväg i Stockholms landsting finns risken att andra föderskor måste hänvisas någon annanstans, menar Charlotte Elvander, och säger att det vore  minst sagt upprörande om det hände. Hon reagerar också på att läkare medverkat vid födslarna.

– Om en födsel löper på normalt är det vanligtvis bara barnmorskor som medverkar.

Jag anser att det här är en speciell förlossning

Solveig är en av många mammor som Reform varit i kontakt med och som upprörts av särbehandlingen.

– Det mig arg ändå in i benmärgen när jag förstår att den skattefinansierade förlossningsvården särbehandlar medlemmar ur kungafamiljen. Är det verkligen sjukvårdens uppgift?

Solveig vet av egen erfarenhet hur svårt det kan vara.

– Jag fick själv barn nyligen och vet hur svårt det kan vara att överhuvudtaget få en barnmorska till förlossningsrummet. Vid nästa förlossning är jag i värsta fall förberedd på att avvisas från sjukhuset i brist på plats.

Solveig bild bekräftas av den rådande krisen i förlossningsvården. Från 1 maj kommer födande mammor inte kunna bli inskrivna på sitt förstahandsval om det redan är fullt, rapporterar DN.

Ella Bohlin (KD) är Barn- och äldrelandstingsråd med ansvar för förlossningsvården. När Reform vill fråga Bohlin vad hon har att säga till de mammor som riktar kritik mot att förlossningsvården särbehandlar en viss grupp, så hälsar hon via sin presskontakt att inte kommenterar enskilda patienter. Men det verkar inte gälla hela tiden. Efter Victorias senaste födsel skrev Kristdemokraterna i Stockholms läns landsting  på sitt Twitter-konto:

”Grattis Victoria och Daniel! Ännu ett exempel på hur bra förlossningsvård vi har i Sthlm.”

Det här är en artikel från Republikanska föreningens tidskrift Reform. Gillade du den? Stöd fler granskningar av kungahuset och monarkin genom ett stöd, litet eller stort, till Swishnummer 123 319 84 05.

Inlägget Prinsessorna fick gräddfil på BB dök först upp på Republikanska föreningen.

– Den kungliga förlossningen belyser en allvarlig brist i vår demokrati. Det ska inte vara blodsband som utgör grunden för vem som får vara statschef i Sverige, säger Republikanska föreningens ordförande Yasmine Larsson.

– Att vårt lands högsta offentliga ämbete alltjämt tillsätts på basis av förlegade blodsprinciper är djupt ovärdigt för en modern demokrati. Om Sverige alls behöver en statschef ska givetvis den personen inte utses genom aktiviteter i den kungliga sängkammaren. Det är medborgarna som ska välja statsmaktens utövare, avslutar Republikanska föreningens ordförande Yasmine Larsson.

Inlägget Kunglig förlossning utmanar vår demokrati dök först upp på Republikanska föreningen.

Du hittar Republikanska föreningen på Facebook, Twitter, Instagram och Google+. Vi kommer att uppdatera flitigt under barnafödandet. Gå in då och då och gilla och dela det vi har skrivit.

2. Sponsra vår helsidesannons

Vi ska synas med en annons i någon av de stora dagstidningarna. Läs mer här. Insamlingen är avslutad!

3. Skriv i din lokaltidning eller i sociala medier

Skriv personligt eller principiellt om arvsmonarki och fjäsk. Det behövs både korta och långa texter – folk läser tidningen på olika sätt. Använd gärna våra argumentationsstolpar som inspiration. Ge dig gärna in i debatter i sociala media. Vägled gärna de som håller med dig till vår medlemsanmälan.

4. Beröm en journalist

Skicka ett vänlig ord till de journalister och skribenter som törs sticka ut och vara kritiska. Får de bara rojalistiskt gnäll i inkorgen, kommer de kanske inte orka vara kritiska nästa gång.

Och tvärtom, förstås: om någon skriver översvallande och okritiskt om kungahuset, kontakta personen i fråga och be om en mer kritiskt granskande artikel nästa gång. Det är ingen självklarhet att en födsel av en tronarvinge ska behandlas som en klang- och jubelföreställning. Det är ett kontroversiellt statsskicket det handlar om, inte om bebisar.

5. Bär din knapp och berätta att du är medlem i Republikanska föreningen

Sätt din medlemsknapp på jackan! De du möter kommer garanterat att se den tydligare än annars – just för att monarkin är på tapeten.

Inlägget Kampanja själv mot bebishysterin dök först upp på Republikanska föreningen.

Först som sist vill jag nämna att jag, som ni, är högst angelägen om att förändra Sveriges statsskick i republikansk, och i grund och botten demokratisk, riktning. Under mina år som organiserad republikan har jag dock bekymrats över en del av argumentationen i ämnet. Nedan vill jag dela med mig av dessa funderingar.

Jag konstaterar att en del republikanska debattörer använder sitt utrymme i medierna till att förlöjliga vår nuvarande statschef; han anses bland annat ha intellektuella brister och bristande kommunikationsförmåga.

Problemet med detta angreppssätt är att om nästa monark, till exempel Victoria Bernadotte, skulle visa sig vara överlägsen sin far i dessa avseenden förlorar argumentet sin kraft. Andra sätter en ära i att vägra acceptera kungliga inbjudningar och, i förekommande fall, utnämningar och ordnar. Problemet med denna inställning, anser jag, är att man underkänner vår nuvarande författning, oavsett hur inaktuell man anser den vara.

Min hållning är något annorlunda. Precis som jag principiellt accepterar att betala skatt oavsett vilken regering som beslutat om skattenivåerna eller accepterar Svea rikes nu gällande lagar i övrigt, trots att jag inte personligen tillfrågats om deras utformning, är jag övertygad om att en stor del av min, och kanske hela den republikanska rörelsens, trovärdighet ligger i en grundläggande respekt för det nuvarande statsskicket. Skulle jag, mot förmodan, imorgon erbjudas en utmärkelse med därmed följande kungamiddag skulle jag acceptera den; inte som uttryck för mitt gillande av monarkin, utan i respekt för det statsskick som jag i dagsläget lyder under. Jag önskar nämligen varken en statskupp eller en revolution utan en upplysningskampanj och debatt som i kraft av sina argument förmår ändra vårt land från en monarki till en republik.

Carl Gustaf Bernadotte är i dagens lägen vår nuvarande statschef, och genom att respektera detta förhållande uttrycker jag, enligt min mening, respekt för min stat, min grundlag och därmed en indirekt respekt för de demokratiska spelregler som ger mig möjlighet att i ett allmänt val eller en folkomröstning bekräfta eller förkasta mitt statsskick.

Inlägget Om det statsskick vi i dagsläget lyder under dök först upp på Republikanska föreningen.

Du får också ursäkta att jag skriver lite personligt utan att känna dig i verkligheten. Det hela blir mer åskådligt då. Men det jag säger ska du inte ta personligt.

Saken är den att vi, dvs. alla vi som tar demokratin på allvar i Sverige och vill att den ska gälla fullt ut, tycker att det nu är dags att avskaffa den ärftliga monarkin, som du också tillhör. Eller vi vill åtminstone att en folkomröstning om saken ska äga rum snarast. Vi tycker inte längre att jobbet som statschef i Sverige ska gå i arv i en familj, i detta fall familjen Bernadotte. Det bör inte vara ett kungligt samlag som ska bestämma vem som är statsöverhuvud i vårt land. Det är kanske tänkt att du skulle få jobbet efter din pappa bara för att han råkar vara regent, en titel som han själv i sin tur har ärvt. Så har det pågått i generation efter generation. Tänk så absurt, orätt och odemokratiskt! För oss är det däremot självkart att vårt lands högsta och finaste uppdrag ska tillsättas på ett demokratiskt sätt.

Därför skriver jag till dig för att berätta om detta. Jag vet inte heller hur din pappa har skött sitt arbete; det är väl ingen som har vågat sig på en utvärdering. Det kan säkert många gånger vara svårt att representera Sverige på ett bra sätt. Men denna omständighet är inte så viktigt just nu, det betydelsefulla är det sätt som han har blivit tillsatt på som vi anser har varit felaktigt.

Förutom att vi främst vill att vårt statsöverhuvud ska utses i allmänna och demokratiska val, finns det också flera andra skäl till att byta statsskick. Det system vi har nu främjar underdånighet och fjäskande, vilket du säkert själv har lagt märke till. Det finns många exempel på detta. Några är när era välregisserade familjehögtider sänds på teve vilket alltid sker med beundrande kommentarer. Man skulle kunna tro att dessa festligheter skulle vara statsangelägenheter, men det är de väl inte egentligen? Alla dessa pompösa och pråliga förlovningar, bröllop, barndop, födelsedagar, nationaldagar och annat i en enda lång rad. Därvid sviker också public service sin kritisk granskande uppgift och bevakning som man fått i uppdrag av oss skattebetalare i ett demokratiskt samhälle. Ditt kungahus har lyckats i sin marknadsföring, men det skulle ha klätt er om ni hade kunnat hålla era familjefester i lite mindre anspråksfulla former.

Hit kan man också räkna alla fjantiga skriverier och reportage i dam- och sladdertidningarna som ägnas åt ert kungahus, men som i bästa fall är oförargliga. Det är måhända mest kuriosa när inte ens den minsta småsak i din familj är för liten för att inte tas upp till behandling. Och där man hela tiden måste tala om hur ”vanliga” ni är i er upphöjda och ouppnåeliga ställning. Det är mycket gullande med er.

Viktigare än detta, Victoria, är att ert sätt att leva av många av oss upplevs som extravagant och utmanande, särskilt när vi i vårt land får dra åt svångremmen. Kungafamiljen representerar den lilla bortskämda överklassfamilj ni i verkligheten tillhör. Familjen med det fina och rika umgänget och de kostbara vanorna. De skräddarsydda kläderna och juvelerna. Självtillräckligheten och ytligheten.

Detta är en liten överklass som fortfarande värnar om sina privilegier, en otidsenlig rest från det gamla onda klassamhället som de flesta av oss vill bort ifrån. Är man en del av överklassen har man inte heller behövt arbeta eller prestera någonting för att uppnå sin gynnade position i samhället. Man ärver den av sina föräldrar och behöver inte heller vinna några val. Man kan därför aldrig företräda den svenska allmänheten; dvs. alla vi vanliga svenskar med vanliga jobb och löner som bor i vanliga bostäder.

Sedan vill jag också säga att det har pratats en del om dina far- och morföräldrars eventuella kontakter och samröre med nazisterna, men det är ju inget som du eller dina föräldrar kan lastas för. Men det ser inte bra ut och det har dessvärre sått en del tvivel om vilket demokratisk sinnelag dina släktingar hade.

Efter ett systemskifte i en mer demokratisk riktning blir det säkert inte heller svårt för dig och dina syskon att få andra välavlönade jobb. Med era goda kontakter och nätverk så finns det nog många bra poster ni kan få inom t ex PR-verksamhet, mode, turism eller i bilbranschen eller annat som ni intresserar er för. Och du Victoria är ju så populär hos många att du kanske skulle vilja ställa upp i ett kommande val till statschef, förutsatt att vi väljer denna modell för vår nya demokratiska republik?

Som sagt, ta inte detta brev personligt.

Med vänliga hälsningar
Lennart Blomberg

Inlägget Hej Victoria Bernadotte! dök först upp på Republikanska föreningen.

Kungahuset må sakna politisk makt. Men det infantila svärmeriet och den förljugna hysterin resulterar i ett engagemang och en bild av vårt land som är ovärdigt ett modernt demokratiskt samhälle och respektlöst mot oss medborgare. Vi ironiserar gärna över exotiska personkulturer. Men verkar blinda för de egna. Om än inte med statsregisserad och utkommenderade flaggviftare så är den offentliga rojalistiska personfixeringen minst lika besvärande. Med nedkomsten av den nya tronarvingen har också inletts en ny generation föremål för livslångt fjäsk och fjant. Jag våndas perspektivet.

Sällan känns Sverige så mossigt. Allt fler av oss är dödligt trötta på det motbjudande spektaklet. Nu får det ta med fan vara nog. Skrota monarkin. Inled en ny frisk tid. Förpassa kungafamiljen Bernadotte till historien. Och gör det nu!

Vive la République!

Inlägget Sverige i våndans tider! dök först upp på Republikanska föreningen.

Om Victoria Bernadotte och Daniel Westling får barn framöver så bör de barnen (som jag ser det) så långt möjligt få samma villkor som andra barn i vårt land – och de bör definitivt slippa krav och förväntningar på att de i sin tur ska bli regenter. Det är helt otidsenligt och oförsvarligt att utsätta barn för en sådan uppväxt!

När Carl Gustaf Bernadotte (på ett eller annat sätt) förr eller senare ersätts så tillträder enligt nuvarande bestämmelser Victoria Bernadotte. Hon har sannolikt en “utbildning” som kan vara till gagn för uppdraget som statschef och jag utgår ifrån att hon vill ta jobbet. Men i ett längre perspektiv finns många skäl att avveckla monarkin. Victoria Bernadotte har troligen ett stort förtroende hos det svenska folket och att nu “snabbavveckla” monarkin finns det nog inte stöd för.

Men redan idag skulle man däremot kunna föra fram följande förslag:
1) Victoria Bernadotte blir som planerat regent.
2) Riksdagen inför en lagstadgad pensionsålder för regenten (statschefen) – 65 år eller vad som blir allmänt gällande.
3) “Monarkin” som institution avvecklas snarast och i varje fall senast när Victoria Bernadotte pensioneras, avgår eller avlider.
4) Victoria Bernadotte ska inte per automatik efterträdas av barn, syskon eller andra familjemedlemmar!

Förutsatt att Victoria Bernadotte blir kvar till pensionsålder så får Sverige god tid att förbereda en övergång till annat statsskick.

Victoria Bernadotte, Daniel Westling och deras barn får på så sätt förhoppningsvis ett mer avdramatiserat och normalt liv.

Inlägget ”Regentbarnen” dök först upp på Republikanska föreningen.

Vi har vandrat genom Hagaparken denna vårdag 2110. Jag har visat henne den stora stengrunden till Gustaf III:s ofullbordade slott på backen en bit ifrån koppartälten, berättat om mordet som satte stopp för hans storartade planer för parken, och nu sitter vi i solen på slänten nedanför ekotemplet. Maj hade frågat mig om Haga slott, som ligger strax bredvid, och jag hade berättat om hur det under senare delen av nittonhundratalet hade använts som bostad för prominenta gäster, bl.a. en av Sovjetunionens  sista ledare innan det kommunistiska väldet krackelerade. Jag hade också nämnt att slottet rustats upp för att husera kronprinsessan Victoria och hennes make i samband med deras giftermål för precis hundra år sedan.

Redan tidigt under vår promenad, hade jag förstått att det var skralt beställt med min dotterdotters historiska kunnande. Gustaf III och hans tid var det kanske inte så konstigt att hon var tämligen ovetande om, men att jag skulle behöva utreda för henne hur Sverige, då för hundra år sedan, var ett kungadöme med ärftliga tronarvingar som Victoria, trodde jag ändå inte var möjligt.

– Du påstår alltså att den där unga kvinnan var född till jobbet som överhuvud i riket, säger Maj, när jag inte svarar. Kan det vara möjligt? Det är ju bara hundra år sedan.
– Jo, så var det. Och det märkliga var väl att det var få människor som då tyckte att det var något konstigt med det. Egentligen är det så med det mesta.

Det blev ett långt samtal om hur saker och ting varit förr i tiden. Maj ville höra mera, och jag berättade om rösträttsreformen en bit inpå 1900-talet, om Ådalen 1931 då svenska arbetare som strejkade blev skjutna, om kvinnornas senkomna ekonomiska oberoende, om förbudet att aga barn i skolan som kom 1958, om hur nedlåtande man behandlade ogifta mödrar i mitten på 1900-talet, du-reformen, och mycket annat. Maj blev mer och mer upprörd.

– Hur kunde man ha sådana åsikter och göra så? Drottning, ett jobb som man föds till! Att företag fick skita ner hav, sjöar och luft lite hur som helst! Eller att man kunde börja kriga, om man inte var överens stater emellan! Det är ju skrattretande.
– Kanske det, men vad tror du man kommer att skratta åt om hundra år, när man ser tillbaka på vår tid, frågar jag henne.
Maj blir fundersam. Tillsammans försöker vi spekulera. Utan att komma på något. I stället sitter vi tysta kvar en stund, betraktar några änder som förföljer varandra i viken, och när solen möter trädtopparna på andra sidan, fortsätter vi vår promenad mot grindarna. På parkeringsplatsen utanför sitter Majs pappa i sin aeroped och väntar på oss. Några minuter senare ser vi hela den vackra parken under oss.
Den finns i alla fall kvar.

Vad som hänt, framgår av en notis i den svenska historieboken för högstadiet 2064:

”Den förra svenska kungaätten Bernadotte hade sitt ursprung i staden Pau i Frankrike. Ämbetets nuvarande innehavare härstammar från en släkt i staden Otavi i Namibia. Att detta släktskifte ägt rum har att göra med förändringar som skedde i svensk lag under 2000-talet. Allteftersom lagarna ändrades för s.k. vanligt folk, kom de att gälla även för de kungliga. Vår tidigare drottning som tillhörde Bernadotte-släkten, fick en son. Det visade sig att han var homosexuell. Som kung gifte han sig med en man och paret adopterade en färgad flicka från Namibia. Vår nuvarande drottning är således adoptivdotter till en kung som var gift med en person av samma kön, och som under många år levde lyckligt på det sättet, innan kronan vid hans död övergick till henne. Därför har vi nu en drottning på tronen som företräder en ny dynasti med rötter i Afrika.”

Några år senare inträffade ett tragiskt dödsfall, och detta föranledde en förändring av statsskicket till republik.

Av Kai Blomqvist

Inlägget Hur kunde man? dök först upp på Republikanska föreningen.