– Kan inte Sune som kom med idén börja som kung? sa någon.

– Jaaaaaa! svarade församlingen.

Men idén som resulterade i valet av kung Sune den förste av Mosebacke är inte så konstig som den i förstone verkar.

Sverige var ett valkungadöme ända fram till Gustav Vasa och 1500-talet. ”Svear äger att kungar taga och vräka”, lyder en känd lagtext från medeltiden.

Nu var inte kungavalen några demokratiska institutioner i modern mening. Det var stormännen som valde kung – vanligt folk hade inte överdrivet mycket att säga till om. Men ändå! Visst är idén med en demokratisk monarki intressant.

Mosebacke och Kung Sune visar vägen för ett framtida svenskt statsskick.

Svenska folket ska avgöra vem som ska vara svensk statschef i demokratiska val. Det är själva grunden för kampen mot monarkin som den ser ut i Sverige idag. Men spelar det någon roll om vi kallar statschefen ”president” eller ”monark”?

Naturligtvis inte. Ett vanligt argument bland de som försvarar monarkin är att det är en institution med djupa rötter i vår historia. Det är ett ganska svagt argument, men genom att lansera idén om den demokratiska monarkin kan vi kontra med ännu äldre rötter. Ända från vikingatiden.

Kungavalen skedde vid Mora stenar i Uppland. Det vore ett skojigt jippo att återupprätta. Och tänk så mycket positiv PR Sverige skulle få internationellt genom sin demokratiska monarki. Kröningarna skulle garanterat direktsändas i CNN. En marknadsförares dröm.

Dessutom skulle den folkvalde kungen eller drottningen vara en inspiration för republikaner världen över, till exempel i Storbritannien.

Jag tänker mig att kungavalen skulle ske ganska sällan – kanske vart tionde år. Tronpretendenterna skulle inte begränsas genom de existerande politiska partierna – vem som helst skulle kunna lanseras som monark. Även Victoria, om hon nu har lust att ta jobbet.

Den demokratiska monarkin – För Sverige i tiden!

Inlägget ”Mosebacke monarki visar vägen” dök först upp på Republikanska föreningen.