Först blev jag lite ställd och irriterad ska erkännas. Rangordning av engagemang är det värsta jag vet och kommer oftast från de som inte engagerar sig alls. När jag skulle formulera mitt svar så kände jag att frågan egentligen bara kräver ett väldigt kort konstaterande tillbaka:

– Det är en symbol som spelar roll.

Jag definierar mig själv som en engagerad person med medlemskap i många föreningar och ett partipolitiskt engagemang. Jag tror på att vi kan förändra världen till det bättre och frågor som mänskliga rättigheter och feminism står alltid högt på min agenda.

Mitt engagemang i Republikanska föreningen kan därför först verka nästan lite udda för en utomstående. En förening där jag ofta möter människor som jag – förutom viljan att inför republik i Sverige – har väldigt lite gemensamt med – och i några fall även är politisk motståndare till.

Men det är bredden av människor som väljer att engagera sig i Republikanska föreningen som ger tillförsikt inför framtiden. Här samlas vi som kanske i alla andra frågor skulle tycka olika och arbetar tillsammans för att införa republik i Sverige. För att det är en symbol som spelar roll.

Att vi har arvsmonarki som statsskick i ett demokratiskt land är konstigt och rimmar illa med en demokrati. Så enkelt är det. Oavsett hur lång traditionen är, eller om kronprinsessan är trevlig och kompetent eller hennes dotter är charmig. Symboler är viktiga och så länge vi är en nationalstat som vill vara en demokrati kan vi inte representeras av människor som ärver sitt uppdrag.

Vi är många som vet detta och de senaste åren har vi sett en bredare debatt om statsskicket och fler och fler väljer att bli medlemmar i Republikanska föreningen.

Gott så, men inte gott nog.

Opinionen måste bli mycket starkare för att våra riksdagspartier ska ta tag i frågan. Jag hade önskat att vi kunde se fram emot en valrörelse 2014 där frågan om vårt statsskick skulle beröras och höras.

Men det jag tror vi har att se fram emot är en riksdag där feministerna i form av Feministiskt initiativ tar plats, och då öppnar sig möjligheten på allvar även för frågan om införandet av republik. Feministerna kommer vara den hävstång som republikförespråkare i andra partier behöver för att frågan på allvar ska debatteras även i riksdagen.

Det är min profetia. Det eller så står mitt hopp till Estelle Bernadotte, att hon gör ett val som verkligen är för Sverige i tiden, och avböjer sig kronan och lever sitt liv precis som hon vill.

Inlägget En symbol som spelar roll dök först upp på Republikanska föreningen.

– Personligen skulle jag gärna se att mynten visade någon populär svensk tradition. Midsommarfirandet är en bättre symbol för Sverige än kungen någonsin kan vara. Varför inte en midsommarstång på mynten? Det säger Mia Sydow Mölleby, vice ordförande i Republikanska föreningen.

– Riksbankens tidigare beslut om att ta bort Karl XI och Gustav Vasa från de nya 500- respektive 1000-kronorssedlar välkomnar jag. Det är ett beslut för Sverige i tiden då de symboliserar kungligt envälde respektive arvsmonarki, avslutar Peter Althin.

Inlägget Midsommar på mynten? dök först upp på Republikanska föreningen.

Republikanska föreningen välkomnar att Karl XI och Gustav Vasa försvinner från framtidens 500- respektive 1 000-kronorssedlar och att inga kungligheter kommer att finnas på några sedlar framöver.

– Däremot är det beklagligt att de nya mynten föreslås ha Carl Gustaf Bernadotte som motiv. Kronorna riskerar att bli omoderna väldigt fort. De nya mynten kommer ut först omkring år 2015 och då är förhoppningsvis republikens införande nära, avslutar Magdalena Streijffert.

Inlägget Republikaner välkomnar nya sedlar dök först upp på Republikanska föreningen.

Kopplingen mellan kristendom och monarki tror jag har att göra med den absoluta och eviga makt som kungens mystiska kropp utgör och som, liksom Kristus, aldrig dör. Det är därför som inte heller staten dör, utan vilken ingen stabil organisation kan upprätthållas. Men denna tvångsföreställning är inte enbart kristen, utan går tillbaka på hedniska begrepp om suveränens två kroppar – något som utmärkte idén om romerska kejsare och deras franska och engelska kungliga efterföljare. Sin mest extrema form har denna politiska teologism fått, personifierat i den moderna politiska religionens avgudar: Hitler, Stalin och Mussolini. Det är därför viktigt att förstå vad som ligger bakom denna mystik, också när man förfäktar republik. Annars blir många av motståndarnas argument obegripliga.

Romerska kejsare begravdes två gånger. Den viktigaste likbränningen avsåg den vaxdocka som föreställde suveränens eviga, heliga – och egentligen odödliga – kropp. Denna skenbild behandlades som verklig. Den skulle bidra till att makten överfördes till nästa suverän, utan att det blev komplikationer. Det berättas att en slav under likvakan hade till uppgift att vifta bort flugor från ansiktet på vaxdockan som skulle föreställa kejsaren. Just denna avbild var ju kroppen som sänts från himlen för att blidka gudarnas vrede för att förhindra krigsnederlag och annat elände. Kanhända var det denna förhärligade kropp som också den svenske kungen tillfälligtvis antog i sitt tsunamital och som kanske därigenom fick ett nästan religiöst och mystiskt skimmer över sig?

Det farliga med idén om två kroppar är förbindelsen mellan den eviga kroppen och den suveräna makten. I sin extrema form blev följden i Tyskland att Führerns ord blev lag. I mildare form visar nuvarande odödliga kungliga kroppar sin suveränitet genom sin eviga dominans i massmedias kändisreportage. Vaxdockorna har bytts ut mot fotografier. Och som nära nog heliga är dessa ställföreträdare ofta fredlösa på liknade sätt som de som fordom levde under bannbulla. Tänk på prinsessan Dianas slut!

Ändå är de kungliga levande kroppar som inte tillhör de levandes värld. De är inte profana, utan vigda som heliga för att gemenskapen ska undgå gudarnas vrede. Detta onormala tillstånd har också i sekulära monarkier och republiker, inneburit att suveränen inte behandlats rättsligt på samma sätt som vanliga medborgare. Folk blev mer upprörda av att Ludvig XVI underkastades rättsprocess innan han halshöggs, inte att man tog livet av honom. Att döda en kung hade ju engelsmännen långt tidigare visat att man kunde göra. Och i USA kan man genom riksrättsåtal bara avsätta en president, inte utmäta ett vanligt juridiskt straff. Sådana personer är ju skilda från det profana mänskliga livet och har en politisk karaktär som förkroppsligar suveränitet – en makt som är evig och som ska övergå till efterföljaren på ett sådant sätt att staten kan bestå. Slår någon ihjäl ett majestät, är det inte heller fråga om ett vanligt mord. Det är ju en helig kropp som tagits av daga, och för den handlingen gäller inte vanliga rättsregler.

Som sagt, vi republikaner har med dunkla och mystiska makter att göra, när vi argumenterar mot monarkin. Inte minst måste vi försöka förstå den politiska teologismen som har mycket gamla anor. Gör vi inte det, kommer många försök till vettig dialog med meningsmotståndare att bli tämligen resultatlösa.

Inlägget Monarkens heliga kropp dök först upp på Republikanska föreningen.

Är det vettigt att utveckla en nationell identitet på detta sätt? Att cementera familjemönstret med en kunglig traditionell kärnfamilj, när vi i våra lagar samtidigt gör det möjligt för homosexuella att ingå äktenskap och skaffa sig barn genom adoption eller provrörsbefruktning? Den ärftliga monarkin kan ju ge upphov till en homosexuell arvinge som vill gifta sig med någon av samma kön och adoptera eller skaffa egna barn på annat sätt som lagstiftningen tillåter. Måste man inte då ändra lagen om kungafamiljen i linje med övriga lagar som gäller för vanliga människor? Samma fråga kan man för övrigt ställa i det fall en arvinge skulle beteckna sig som icke-kristen. Måste inte den lag som säger att monarken ska vara kristen också då ändras?

Poängen med vår monarki är enligt Cecilia Åse, att den som symbol avpolitiserat vår nationella sammanhållning. Något liknande gäller för religionen: med sekulariseringen har också den skilts från politiken. Men innebär inte vår monarki att man bakvägen för in ett annorlunda politiskt synsätt på både familj och religion, än det som gäller enligt andra lagar? Vår nationella symbol – kungafamiljen – ska ju vara traditionell kärnfamilj och monarken ska vara kristen. Hur går detta ihop? Varför har vi en nationell förebild som på viktiga punkter strider mot principer som fått styra vår lagstiftning om äktenskapsförhållanden och religion? Ska vårt statsskick få ha sådana konsekvenser?

Jonas Nordin tyckte under seminariet att man kunde se den offentliga institutionen monarki som ett konstverk. Visserligen lika irrationell som fotboll, och en praktisk lösning för att sprida nöje och glans, men knappast som ett demokratiskt problem. Frågan är bara: vilket budskap ger detta konstverk? Vilka biverkningar har det?

Om man bygger den nationella identiteten på en kungafamilj, får man med aristokratiska kvarlevor i symbolen. Familj, blodsband, arv och heder är begrepp som är förknippade med den typ av ära som i extrem form kräver hedersrelaterade mord. Att göra en kungafamilj symbolbärande för nationen, är att utforma vår samhällsrelation fysiskt och bemänga symbolen med den vertikala innebörd som aristokratisk familjeära utgör. En fader eller moder som överhuvud med familjens heder som främsta värde, är budskapet som symbolen förmedlar. Ett modernt samhälle måste i stället bygga på horisontella relationer människor emellan och ha symboler därefter, och göra sig oberoende av anor som historiskt hänger samman med familjebegreppet. Medborgare i moderna samhällen har ett avtal – ett fördrag – som innebär att vi ska möta varandra jämlikt. Vi ska i vårt offentliga liv inte vara lojala mot familjen utan mot varandra – fördragsparterna, dvs. de andra medborgarna. Ska vi ha en symbol för detta, får den inte kopplas ihop med en institution som familjen, där hedern står i fokus. I stället måste vi finna en symbol där ömsesidig hederlighet står i centrum.

Vi hör inte längre samman på ett etniskt sätt i det här landet. Vår samhörighet skapar vi etiskt som individer, utan att känna oss underdåniga en symbol som ter sig främmande för oss. Vi förverkligar vårt eget öde, behöver ingen frälsning eller den friköpning som maktlösa slavar en gång kunde ernå genom kristendomen i det romerska riket. Någon herre, eller fader eller moder med familj, som symbol för nationen behövs inte för att vi ska känna oss fria att fajtas sinsemellan i politiken. Den typ av slavmoral som finns under herrar av olika slag, har vi för länge sedan lämnat bakom oss.

Olof Palme kallade monarkin en plym, dvs. en dekoration med aristokratisk innebörd. Denna symbol är inte så politiskt oskyldig som man kan tycka och bör därför bytas ut. Den viktiga frågan blir då: hur ska en ny symbol se ut, värdig ett modernt, demokratiskt samhälle som Sverige?

Att utforma en sådan ny symbol blir nu vår viktigaste uppgift som republikaner.

Inlägget Kungafamilj som symbol för nationen? dök först upp på Republikanska föreningen.

Vad jag tänker på är vad som faktiskt står i den svenska grundlagen närmare bestämt i succesionsordningen. För det första står att monarken måste vara av den rena evangeliska läran. Därmed är monarken väl den ende/-a i Sverige som måste tillhöra en särskild religiös lära. Dels en religiös lära dels en särskild religiös lära. Vilken symbol ges med detta till det svenska folket och den del av befolkningen som ännu inte blivit svensk. Men den ren evangeliska läran är inte den enda symbolen. I succesionsordninen står ”att Konungen alltid skall vara av den rena evangeliska läran sådan som den,uti den oförändrade   Augsburgska bekännelsen, samt Uppsala mötes beslut av år 1593, antagen och förklarad är, sålunda skola ock prinsar och prinsessor av det kungliga huset uppfödas i samma lära och inom riket”. Det intressanta blir då vad som stipuleras i den augsburgska bekännelsen. Jag citerar ur översättningen av den augsburgska bekännelsen som gjorts av professor Per Erik Persson 1994 ”De fördöma alla kätterier, som uppkommit på denna punkt, såsom manikeerna…likaså muhammedanerna och alla andra dylika ”. Detta innebär alltså att monarken enligt grundlag måste vara med att fördöma de undersåtar som tillhör annan religion, bl a muhammedaner.

Nu kan det ju hävdas att detta är en gammal grundlag. Men man skulle ju kunnat ändra i den på samma sätt som man gjorde 1979 när det gällde att inför kvinnlig tronföljd. Men att man inte gjort någon ändring måste väl innebära att man inte ansett att innehållet i den augsburgska bekännelsen skulle vara något problem. För det kan väl inte vara så att man anser att grundlagen inte spelar någon roll.

I dessa tider med muhammedsteckningar och rondellhundar är signalen som utgår från succcessionsordningen om vilken religion som är gällande kanske inte så allvarlig men vad det innebär i sin konsekvens är det. Man kan t ex tänka sig att de personer som verkar för att moskeer inte skall byggas i Sverige kan hänvisa till att de endast följer exemplet som utgår från monarken. Och hur är det tänkt att de som verkar för ett mångkulturellt samhälle skall svara?

Vad vi skulle behöva i Sverige är en debatt inte bara om vi skall ha monarki eller ej utan vilket innehåll monarkin skall ha och om vi inte skall ha någon monarki vilket innehåll vi skall ha i en republik. Innan detta inträffar får vi väl stå ut med dessa helt meningslösa program i såväl public service-kanaler som andra kanaler vilka mest diskuterar form och inte innehåll samt den uppsjö av skvallerartiklar i våra tidningar.

Av: Jan Strid, universitetslektor, Göteborgs universitet.

Inlägget Vad symboliserar den svenska monarkin? dök först upp på Republikanska föreningen.

– I morgon, den 17 mars, har riksbanksfullmäktige sammanträde och ska då ta upp frågan om nya valörer och mynt. De måste även ta beslut om att vår valuta ska befrias från monarkins symboler, säger Peter Althin, ordförande för Republikanska föreningen.

Republikanska föreningen tar inte ställning för vem eller vad som ska ersätta de kungaporträtt som fortfarande finns på vissa sedlar och mynt.

– Personligen ser jag gärna exempelvis Astrid Lindgren eller Alfred Nobel på våra sedlar och mynt. Även skogens konung skulle göra sig bättre på pengarna än Gustav Vasa eller Carl Gustaf Bernadotte, avslutar Peter Althin.

Inlägget Hellre skogens konung på pengarna dök först upp på Republikanska föreningen.

Vi menar att det bara finns ett modernt statskick, nämligen republik, och att familjebakgrund inte ska styra vem som är Sveriges statschef. Kungar och drottningar hör inte hemma i en demokrati. Det som symboliserar monarkin på sedlar och mynt kan förslagsvis ersättas med personer och saker som representerar det moderna Sverige.

Präglingen av mynt med kungens porträtt eller krönta namnskiffer måste upphöra. Dessutom  kräver vi att Karl XI och Gustav Vasa tas bort från framtida 500- respektive 1 000-kronorssedlar. Det vore verkligen en insats för Sverige i tiden då de symboliserar arvsmonarki respektive kungligt envälde.

Inlägget Modernisera utseende på sedlar och mynt dök först upp på Republikanska föreningen.

Överklassbrats av simpel smågangstersort skulle slippa bli uthängda i media efter att ha hånglat in sig i kungahuset och stackars Vickan skulle slippa förnedrande uppdrag som att klippa band och posera med barn och pansarvagnar i löjliga utstyrslar typ stridsmundering och folkdräkt.

Hur monarkin påverkar demokratin?

I en tid där media fördummar och större utrymme och journalistisk möda ägnas åt att bevaka kungahuset och hur de klär sig, vilka de umgås med och vilka de hånglar med, än att bevaka den lilla människan och hennes rättigheter, där är det viktigt att ta bort en urgammal och mäktig symbol för ärvd överklassmakt.

När får vi republik?

Det kommer att ta sin lilla tid, men vi är på väg. Under sker hela tiden. Berlinmurar kan falla, Mandela blev president, Parker kommer att ta över världen och jag kan tänka mig att bli president. Mitt tips är att vi har republik inom ett kvartssekel.

Inlägget ”Med republik mot tantmodet!” dök först upp på Republikanska föreningen.