– När det kommer till kungahuset, en ur demokratisk synvinkel orimlig institution, släpper svenska medier sina normala krav på integritet och oberoende. Ideal och journalistiska principer ersätts med rojalistiskt fjäsk och underdånighet. Det handlar inte längre om rationell utan om emotionell journalistik, säger Republikanska föreningens ordförande Olle Nykvist.

Kungahuset är duktiga på att framställa sig som de själva vill uppfattas och de försöker vinna sympatier genom att göra sina familjehögtider till offentliga angelägenheter. De har tagit kommandot över nyhetsflödet. Genom sina kanaler i sociala medier lägger de ut privata bilder till allmän beskådan och dessa bilder publiceras sedan okritiskt och oreflekterat av många medier. Kungahuset lyckas på alla sätt styra bilden av sig själva i media och kan därmed hålla sig undan granskning och kritik.

Svenska medier fyller en viktig funktion i vårt demokratiska samhälle och de tar vanligtvis denna roll på stort allvar. Medierna har lärt sig att granska näringslivets och politikens makthavare. De gräver fram uppgifter som avslöjar orättvisor och oegentligheter.

Tyvärr fylls dock tidningar, radio och tv av okritiska hyllningar av monarkin och osmakligt inställsamma reportage. Få redaktörer går mot strömmen när det handlar om att beskriva kungahusets leverne. Anledningen måste vara att det finns en påtaglig ovilja mot att politisera något som i grund och botten är väldigt politiskt, nämligen det svenska statsskicket. Medierna gömmer sig bakom begreppet allmänintresset. Dessvärre är det nog så att när medierna med noggrannhet undviker all form av kritisk granskning kommer hovet även fortsättningsvis att lyckas med att styra bilden av hur kungahuset uppfattas i den allmänna opinionen.

– Kungar och drottningar, prinsar och prinsessor hör till sagans värld. De borde inte vara del av ett i andra avseenden demokratiskt land som Sverige. Jag efterlyser kritisk granskning och opartiskhet gentemot det förlegade och odemokratiska system som monarkin utgör. Det ligger nära till hands att raljera över mediernas krypande, men i grunden handlar detta om en central del av vår demokrati. Vårt statsskick förtjänar verkligen att granskas på ett betydligt mer seriöst sätt av våra medier, avslutar Republikanska föreningens ordförande Olle Nykvist.

Inlägget Republikaner efterlyser kritisk granskning av monarkin dök först upp på Republikanska föreningen.

Nej, inte för att referera – utan för att äta snittar.

Kan public service förhållande till kungahuset illustreras bättre?

Integritet, självständighet, varje dag i veckan – men inte när det handlar om kungahuset. När det gäller kungahuset behöver public service inte hålla något avstånd (tydligen).

När cheferna äter snittar med kungligheterna skickar det massvis med signaler till journalister på SVT och Sveriges radio. Det skickar också signaler till de journalister som modigt och skickligt granskat kungahuset och ställt det till svars (jo, de finns). Gjorde de fel? Förstod de inte att vi här pratar om en nationell angelägenhet, någonting som alla måste sluta upp kring?

Vägen mellan Erkan Zengins krav på journalistisk totalbackning av fotbollslandslaget till public service-cheferna känns kort.

Något liknande skulle förstås aldrig förekomma i något annat sammanhang. Hanna Stjärne som gäst på Stefan Löfvens födelsedagsfest? Hon skulle åka ut ur tevehuset snabbare än någon hinner säga ”fri television”.

Det public service-cheferna säger med sin närvaro är detta: kungafamiljen är inga makthavare, de behöver inte granskas, de utövar inget som helst inflytande över svenska samhällen. Det är beklämmande bekymmerslöst. Kungen och Victoria har varit med på tidskriften Fokus lista över de hundra mäktigaste svenskarna de senaste sju åren. Publicister och forskare kan säga det hur många gånger som helst: kungen har makt. Men det biter inte på public service-cheferna. De vill uppenbarligen inte ens se att det finns en diskussion.

Ja, Eva Hamilton gjorde det också på sin tid. Men Hanna Stjärne och Cilla Benkö hade kunnat välja att göra annorlunda. Nu sitter de i kletet, de också.

Inlägget Granskarna äter snittar med makten dök först upp på Republikanska föreningen.

– Kungens födelsedag förtjänar inte fyra timmars direktsändning i SVT. Det är olämpligt att på detta sätt fira en person som har ärvt ett politiskt ämbete och innehar det på livstid. Allmänheten är heller inte särskilt engagerad och väldigt många har faktiskt inget större intresse av monarkin alls, säger Yasmine Larsson, ordförande för Republikanska föreningen.

– SVT kan givetvis bevaka, men rapporteringen måste vara rättvis, balanserad och proportionerlig. Det finns många viktiga saker som händer i vår omvärld. Att public service lägger mycket tid och resurser på att lyfta fram kungligheter är orimligt, säger Anne-Marie Pålsson, vice ordförande för Republikanska föreningen.

– Det behövs en seriös bevakning av monarkin och dess politiska roll. SVT borde behandla kungen precis på samma sätt som politiker, näringslivstoppar och andra makthavare. De skulle aldrig göra hyllnings-tv för att fira Anna Kinberg Batras eller Stefan Löfvens födelsedagar, avslutar Republikanska föreningens ordförande Yasmine Larsson.

Inlägget Överdriven SVT-bevakning av kungens födelsedag dök först upp på Republikanska föreningen.

De var utan undantag människor som lämnade efter sig vittnesbörd om att ha varit besatta av maktbegär och ridna av megalomaniska föreställningar.

De kunde starta krig (till exempel det första världskriget) och förtrycka dem som de ville i stort sätt efter eget tycke. De kunde leva i omåttligt överflöd och lyx och låta ”folket” svälta och leva i armod. De kämpade emot demokratin och de medborgerliga rättigheterna så länge de kunde.

Utan att vara kunnig i psykologi vågar jag ändå påstå att människor som fram till för lite mer än hundra år sedan, på allvar, trodde sig ha fått sin krona direkt ur guds händer måste ha varit antigen mentalt störda eller extremt inbilska.

Så småningom fick de ge efter för kraven om jämlikhet och demokrati och blev berövade det mesta av den makt de hade, så länge och så girigt, hållit för sig själva. I Sverige fick de i praktiken lämna ifrån sig varje spån av makten 1971 och blev därigenom de facto icke-medborgare. Den svenske monarken fick dock sitta kvar på sin tron och där sitter han än idag…

Med demokratins genomförande i de flesta europeiska länder blev monarki en uppenbar social och politisk anomali. Varför skulle man undanta ett fåtal individer i nationen från de spelregler som kom att gälla för alla människor i de demokratiska staterna. Varför skulle till exempel principen om att lagen gäller undantagslöst för alla medborgare inte gälla för monarken och hans familj. Varför skulle man, så som skedde i Sverige, England etcetera, lagstifta, om något så typiskt för totalitära stater, att en enda uppfattning, i Sveriges fall ”den rena lutherska tron”, fick gälla för monarken och hans familj. Varför indoktrinera ett svenskt barn till att välja bara en sorts liv. Varför hjärntvätta små prinsar och prinsessor och låsa in dem i ett socialt, kulturellt och intellektuellt fängelse. Ett fängelse ur vilket det är nära på omöjligt att slippa ut.

Numera är det de kungliga som roar folket istället för, som det var förr, att de folkliga gycklare och narrar skulle roa monarken och hans hov. Idag står det klart att monarken är just en lustig kvarleva från förr och inget annat. Något som används av SVT och de hycklande media som ser i monarkin en källa ur vilken de kan hämta bra tittarsiffror och stora intäkter.

Idag har monarken och hans familj en enda funktion: de får förlova sig, gifta sig, avla barn och döpa dem för att roa och underhålla ”folket”. Till och med när de dör bjuder det på ett spektakel.

Själv skulle jag inte vilja leva ett sådant alienerat liv. Ett liv där jag inte erkändes något annat värde än det av att vara en symbol för en gammal odemokratisk tid och ett gammal odemokratiskt Europa. Ett liv där jag behandlades som ett avelsdjur och inte som en människa med en fri och oberoende vilja. En människa, visserligen utan konstlade privilegier men i gengälld med full rätt att leva ut mitt liv i enlighet med alla de rättigheter och möjligheter som en verklig demokrati erbjuder.

Innerst inne tror jag dock att Republikanska föreningen får det svårt när det gäller att övertyga ”folket” att lämna ifrån sig sin fogliga och roliga leksak.

Inlägget Vad har man kungar till? dök först upp på Republikanska föreningen.

-Kungen lovade att öppna sina fastigheter för flyktingar och fick massor med positiv uppmärksamhet. Hittills har han inhyst… nä, just det: ingen.

-Kungen blev utlovad 8 miljoner mer i årligt underhåll. För att ”höja säkerheten”. (Kan riksdagen öronmärka kungens pengar? Nej. Kan riksdagen kolla att pengarna verkligen gick till höjd säkerhet? Nej.)

-De kungliga fortsatte att leva som 1 procent och påstå att de representerar 100. Prinsessan Madeleine flyttade till fashionabla Belgravia i London, familjen semestrade med lyxyachten på Rivieran, Chris O’Neill utökade sin samling av Rolexklockor och prinsessorna bar smycken för miljontals kronor på Nobelfesten.

-Kungen sa att du inte borde bada badkar. Men Estelle fick en swimmingpool med 50 kubikmeter vatten.

-En journalist sa ”du” till prins Daniel och fick veta att det inte gick för sig. ”Det är ändå en kungafamilj”, sa hovets PR-chef.

-Carl Philip gifte sig och du var med och betalade minst 4 miljoner kronor för det.

-Hovets PR-avdelning arrangerade som vanligt en lång rad fototillfällen för att få dig att tro att monarki handlar om söta barn och inte om statsskicket. Estelle, 3 år, fick inget undantag från PR-arbetet utan har både matat änder och bakat bröd framför kameran.

-Och slutligen: Inte heller 2015 hade någon i kungahuset något folkligt mandat för det de gjorde. Ingen kunde avgå, ingen kunde röstas bort och ingen svarade på några kritiska frågor.

Tack för i år, kungafamiljen!

Inlägget Året med kungafamiljen – den osminkade versionen dök först upp på Republikanska föreningen.

Speciellt efter Torekovskompromissen 1971 har kungen reducerats till en maktlös ickemedborgare. En person som får symbolisera landet, inte ”världens mest jämställda land” som många svenskar påstår att Sverige är, utan ett gammaldags land beskrivet av nationalistiska monarkister med hjälp av arkaiska myter om supermän och superkvinnor som i verkligheten var maktfullkomliga despoter som alltid satte sitt eget väl före samhällets och ”folkets”.

Är det synd om svenskarna som lever under ett monarkiskt statsskick? Knappast. Möjligen kan det vara synd om de marionetter som de leker med, fast jag är övertygad att dessa marionetter struntar i sin sociala och politiska alienation av de skäl som gör att människor ofta är nöjda med sitt liv när de får leva i omåttligt överflöd.

Att lilla Estelle skulle upptäcka själv att det liv som hon fostras till kommer att bli ett socialt, kulturellt, religiöst och politiskt fängelse är osannolikt. För det som kommer att drabba Estelle och som redan har drabbat hennes morfar skall inte ”hovet” klandras utan snarare den svenska grundlagen som motsäger som slår fast att alla svenskar är lika men som samtidigt hävdar att de inte är det.

Monarkin i Sverige är djuprotad i ”svenskheten” och så kommer den att bli också i fortsättningen så länge som den har hela statsapparaten, med SVT i spetsen, till sitt förfogande. Christina Jutterström var stolt över trailern ”Fri television” som häcklade Silvio Berlusconi och Vladimir Putin vilka påstods ha full kontroll över den statliga propagandan. Något som i fallet Berlusconi var en överdrift då Italien hade ett flertal media som propagerade mot Berlusconi och avslöjade alla hans skurkstreck (vilket ledde till att han drogs inför rätta tjugo gånger och slutligen fälldes).

Vad Christina Jutterström inte ville kännas vid var att hon själv utnyttjade SVT till det yttersta för att bevara monarkin och förhindra varje politisk diskussion om statsskiktet och om statschefens roll i Sverige så som Vladimir Putin och andra maktfullkomliga statschefer gjorde.

Jag har varit medlem i Republikanska föreningen i flera år och frågat mig ofta om jag verkligen lider av att leva i ett land som ”styrs” av en kung. Uppriktigt sagt har varken jag eller några andra som jag känner känt det så. Kungen existerar inte annat än som en ”dekoration” och som en anakronism helt utanför samhället och dess lagar och regler.

Och varför ”bråkar” jag då? Jo, av de två skäl som jag anger ovan: 1) Att ett barn hjärntvättas av svenska staten. 2) Att statstelevisionen är i händerna på folk som vill tvinga på medborgarna de egna uppfattningarna. Den dagen då CGB och hans folk görs till vanliga medborgare, så som grundlagen påstår att alla svenskar är, den dagen försvinner monarkin i Sverige.

Utan SVT:s och de övriga mediernas ihärdiga, lättsinniga och vinstgivande propaganda för monarken och för monarkin tror jag att detta kan ske av sig självt inom en inte alltför avlägsen framtid.

Inlägget Sverige är i praktiken en republik dök först upp på Republikanska föreningen.

Medan de riktiga rojalisterna är ärligt förbaskade på Madeleine och tycker att hon måste skärpa sig, har gräsrotsrojalisterna på Twitter snarare inställningen att ingen dödlig bör närma sig de kungliga överhuvudtaget. ”Varför ska hon kritiseras? Låt henne vara!”

I deras ögon ska Sverige vara en monarki, men utan monark – utan makthavare. Det ska finnas en kungafamilj, men de ska vara skilda från statsskicket, bara finnas där, vid sidan av. De ska visserligen avlönas som om de hade ett uppdrag från folket – men nåde den journalist som antyder att de har något sådant uppdrag.

Madeleine vårdas som en fågelunge av dessa gräsrotsrojalister. I det ligger ett inte obetydligt underskattande av prinsessan. Vad får er att tro att hon inte klarar av att svara på en riktig fråga från en journalist?

Hon är en vuxen, modern människa, med en examen från Stockholms universitet och med tillgång till all världens information. Hon har dessutom gjort ett medvetet val att vara prinsessa. Det är snart hundra år sedan kungligheter allt oftare började välja bort titlar för att de ville annat med sitt liv. Det har inte Madeleine Bernadotte varit intresserad av. Vi kan tycka synd om barn som växer upp i strålkastarljuset, men vuxna väljer faktiskt själva.

Detta har tyvärr inte nått fram till Fredrik Skavlan, kunglig hovleverantör av tramsfrågor. Den första som under fredagens intervju påpekade att prinsessan är en offentlig person var – prinsessan själv. Man undrar ju hur Skavlan mår, innerst inne, av att sitta och fråga om vaggvisor, gosedjur och romantik? Ingen hade förväntat sig politisk skjutjärnsjournalistik, men det finns väl ett mellanting mellan gårdagens trams och riktiga, allvarliga, uppriktiga frågor?

Någonstans måste man också kunna kräva följdfrågor. När prinsessan säger att paret lever ett ”vanligt liv”, och man vet att de bor i ett område i London som på Wikipedia beskrivs som ”one of the wealthiest districts in the world”, kan inte det vara värt ett ifrågasättande?

När prinsessan meddelar att det inte är av illvilja hon inte svarar på frågor – kunde det inte vara på plats att då fråga vad som är anledningen?

När hon antyder att hon bor i London för att det är en stor svensk exportmarknad, kanske kunde man då fråga hur hon har tänkt sig att bidra där?

Nej, istället blir det ett tådansande runt varje ämne, allting invirat i tjocka lager bomull, varsågod, lägg ut texten – intervjuaren är bara här för att hjälpa till! Resultatet blev helt säkert bra för hovet. Men ett sorgligt nederlag för public service.

Inlägget Statsskick utan makthavare dök först upp på Republikanska föreningen.

Först verkade det som att till och med SVT hade fått nog av sändningar dirigerade av hovet, men på söndag blir det alltså ändå av. Drottning Silva Bernadotte har i förväg hyllat SVT:s dopsändning och säger sig nästan se SVT som en god vän.

– SVT måste sluta krypa för kungahuset och stå upp för de värderingar som följer av public service-uppdraget. Kungafamiljens medlemmar är makthavare vars lyxliv finansieras av skattebetalarna. Ett oberoende medieföretag i allmänhetens tjänst borde inte dansa efter hovets pipa utan göra seriösa program som kritiskt granskar maktens boningar, säger Republikanska föreningens ordförande Yasmine Larsson.

Inlägget SVT + hovet = sant dök först upp på Republikanska föreningen.

Hade de inte kunnat gå in på Facebook och sett alla protester som folk skickar in mot dagens spektakel?

Hade det inte varit lämpligt att intervjua Republikanska föreningens ledning om varför de förordar ett republikanskt statsskick och vad det tycker det är fel när den blivande statschefen får sitt ämbete genom ett vanligt kungligt samlag så som det varit i flera hundra år?

Är inte en förening med tiotusen medlemmar och med ett starkt politiskt budskap något att diskutera?

Är inte public service-medierna, som påstås vara sakliga och opartiska, tvungna att lämna allsidig och omfattande information om det som är på gång i samhället?

Numera bor jag i Italien som tack och lov är en republik där presidentbarnens bröllop är en privatsak som samhället inte lägger någon vikt på. Annars är jag häpen över den oförskämdhet med vilken de svenska public service-medierna bryter mot de regler som gäller för deras verkande…saklighet och opartiskhet är uppenbarligen en relativ sak som godtyckligt avgörs av SR:s och SVT:s ledning beroende av vad de gillar och vad de inte gillar.

Att påstå att de svenska public service-media är i händerna på kungahuset lika mycket som Mediaset är i händerna på Berlusconi är ingen överdrift. Lika lite som Mediaset ger sig på Berlusconi och hans hov ger sig SR och SVT på kungahuset: inte ens när Carl Gustaf Bernadotte visar sig vara en lika potent kvinnokarl som il cavaliere.

En etiopisk vän till mig kallade Sverige ”The Kingdom of Hypocrisy” när han vid slutet av sextiotalet såg välgödda svenska studenter i Lund, iklädda passande Mah-Jongkostymering, demonstrera mot de orättvisa förhållanden i världen. Jag måste faktiskt säga att de orden stämmer också in idag på det rabalder som monarkisterna i public service ställer till i ett land som många svenskar fortfarande kallar ”världens mest jämställda land” trots det monarkiska samhällssystemets inneboende motsägelse.

Inlägget Världens mest jämställda land? dök först upp på Republikanska föreningen.