I dag fyller Victoria Bernadotte 42 år. Hela sitt liv har hon stått i strålkastarljuset. Media har bevakat hennes barndom, hennes bröllop och hennes graviditeter.

Att Victoria Bernadotte är född till ett privilegierat liv är lätt att förstå av all den uppmärksamhet och de särskilda traditioner som har omgärdat henne. Allt beror på att hennes far Carl Gustaf Bernadotte innehar Sveriges högsta offentliga ämbete, som hon en dag förväntas ta över.

Rätten att ärva posten som statschef är dock oförenlig med demokratin. En statschef ska tillsättas på meriter och genom val, inte blodsband. I en demokrati ska aldrig börd kvalificera till någon som helst ställning eller anställning.

Sverige är sedan 100 år tillbaka en relativt väl fungerande demokrati. Vår grundlag är dock inte fullt ut förankrad i en demokratisk tradition. Portalparagrafen i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna stadgar att ”Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter”, men det gäller alltså inte i Sverige där en person föds med arvsrätten till posten som statschef.

Grundlagen bryter för övrigt mot religionsfriheten eftersom den påtvingar statschefen en viss religion, nämligen den ”rena evangeliska läran”. Där slås fast även att barnen i den kungliga familjen ska uppfostras inom riket i denna troslära. Om inte Victoria Bernadotte bekänner sig till just denna tro blir hon enligt grundlagen ”från all successionsrätt utesluten”.

Innehavaren av statschefsämbetet står dessutom över lagen. I regeringsformen står att ”Konungen eller drottning som är statschefen kan inte åtalas för sina gärningar.” Statschef kan alltså begå grova brott utan att åtalas, men inte vara ateist utan att få sparken.

Carl Gustaf Bernadottes stigande ålder ökar behovet av att diskutera statsskicket. Målet för alla demokratiskt sinnade medborgare måste vara att Victoria Bernadotte aldrig ska få bestiga tronen. Redan nu behöver det demokratiska inflytandet över kungahuset skärpas och kungens roll begränsas.

Kungahuset är den enda del i statsförvaltningen som inte står under riksdagens konstitutionella granskning. Detta faktum kan enkelt åtgärdas om konstitutionsutskottet tillåts granska hur statschefen sköter sina uppgifter. I regeringsformen sägs det förbluffande lite om statschefens uppgifter, men han har makt och inflytande även i formell mening. Kungen öppnar riksdagen, han är ordförande i utrikesnämnden och han leder ibland regeringssammanträden. Denna ordning måste ändras redan nu i väntan på republiken.

Vi ska ta demokratin på allvar. Kungen kan gå i pension och bli känd i historieböckerna som Carl den siste Gustaf. Victoria Bernadotte kan söka jobb på den vanliga arbetsmarknaden. Republiken Sverige blir ett land där vi har och respekterar mänskliga rättigheter, jämlikhet och alla medborgares lika värde.

Det borde vara självklart att alla svenska barn ska ha samma rättigheter, oavsett namn, läggning, religion eller bakgrund. Vi kan inte blunda längre och låtsas att Sverige är en demokrati för 2000-talet, när vi har ett statsskick där en enda, vit, kristen, heterosexuell familj ska anses mer värda än alla andra.

Politik på riktigt innebär att leva efter som de värderingar om jämlikhet som alla partier ställer sig bakom. Jag är övertygad om att en öppen och saklig debatt kommer att leda till att Sverige överger monarkin och blir en republik, precis som det stora flertalet nationer i vår omvärld.

Inlägget Låt vår kung bli Carl den siste Gustaf dök först upp på Republikanska föreningen.

Religionsfrihet för alla?

I Sverige är Svenska kyrkan ett fritt och självständigt trossamfund. Statsreligionen avskaffades år 2000 då skilsmässan mellan staten och kyrkan fullbordades. Skilsmässan innebar en liten förändring i de flesta svenskars liv, men det var en tydlig signal att Sverige respekterar alla människors rätt att utöva sin egen religion, eller inte utöva någon religion alls för den delen. Religionsfriheten är skyddad både i Sveriges grundlag och i Europakonventionen, och den gäller alla, ja nästan alla.

När kyrkan skildes från staten ifrågasattes kravet på kungens religionstillhörighet, och det lagstadgade tvång att bekänna sig till den rena evangeliska läran för att kunna behålla sin plats i tronföljden. Kyrkan med ärkebiskop K.G. Hammar i spetsen förespråkade religionsfrihet för alla, inklusive kungahusets medlemmar, men kungen ville att kravet skulle finnas kvar i lagen*, vilket det också blev. Detta innebär alltså att den svenska religionsfriheten inte gäller medlemmar i kungafamiljen om de vill behålla sin plats i tronföljden. Estelle får inte växa upp som en kritiskt tänkande individ med möjligheten att exempelvis konvertera till buddhismen, eller inte utöva någon religion alls, om hon en dag ska kunna ärva tronen.

Det finns bara en religion, och alla andra religiösa åskådningar betraktas som irrläror.

Kung för alla?

Enligt den religiösa övertygelse som kungen, Victoria och Estelle måste efterleva för att behålla sitt ämbete och sin plats i tronföljden så ingår bland annat att fördöma judar, muslimer och katoliker. Det finns bara en religion, och alla andra religiösa åskådningar betraktas som irrläror. Detta rimmar särskilt illa då Sverige är ett av världens mest sekulariserade länder där jämlikhet och varje människas rätt att leva efter sin egen livsåskådning värderas högt. Med detta i bakhuvudet blir tanken på kungen som en enande symbol för alla i Sverige allt mer ihålig.

Frågan vi ställer oss blir således: Vem är det egentligen kungen representerar när han själv har valt att han och hans arvingar måste bekänna sig till den rena evangeliska läran och förkasta andra religioner?

* Hall, Bengt. 2017. Republik!. Fri Tanke förlag.

Inlägget Statschefen och den rena evangeliska läran dök först upp på Republikanska föreningen.

Vad jag tänker på är vad som faktiskt står i den svenska grundlagen närmare bestämt i succesionsordningen. För det första står att monarken måste vara av den rena evangeliska läran. Därmed är monarken väl den ende/-a i Sverige som måste tillhöra en särskild religiös lära. Dels en religiös lära dels en särskild religiös lära. Vilken symbol ges med detta till det svenska folket och den del av befolkningen som ännu inte blivit svensk. Men den ren evangeliska läran är inte den enda symbolen. I succesionsordninen står ”att Konungen alltid skall vara av den rena evangeliska läran sådan som den,uti den oförändrade   Augsburgska bekännelsen, samt Uppsala mötes beslut av år 1593, antagen och förklarad är, sålunda skola ock prinsar och prinsessor av det kungliga huset uppfödas i samma lära och inom riket”. Det intressanta blir då vad som stipuleras i den augsburgska bekännelsen. Jag citerar ur översättningen av den augsburgska bekännelsen som gjorts av professor Per Erik Persson 1994 ”De fördöma alla kätterier, som uppkommit på denna punkt, såsom manikeerna…likaså muhammedanerna och alla andra dylika ”. Detta innebär alltså att monarken enligt grundlag måste vara med att fördöma de undersåtar som tillhör annan religion, bl a muhammedaner.

Nu kan det ju hävdas att detta är en gammal grundlag. Men man skulle ju kunnat ändra i den på samma sätt som man gjorde 1979 när det gällde att inför kvinnlig tronföljd. Men att man inte gjort någon ändring måste väl innebära att man inte ansett att innehållet i den augsburgska bekännelsen skulle vara något problem. För det kan väl inte vara så att man anser att grundlagen inte spelar någon roll.

I dessa tider med muhammedsteckningar och rondellhundar är signalen som utgår från succcessionsordningen om vilken religion som är gällande kanske inte så allvarlig men vad det innebär i sin konsekvens är det. Man kan t ex tänka sig att de personer som verkar för att moskeer inte skall byggas i Sverige kan hänvisa till att de endast följer exemplet som utgår från monarken. Och hur är det tänkt att de som verkar för ett mångkulturellt samhälle skall svara?

Vad vi skulle behöva i Sverige är en debatt inte bara om vi skall ha monarki eller ej utan vilket innehåll monarkin skall ha och om vi inte skall ha någon monarki vilket innehåll vi skall ha i en republik. Innan detta inträffar får vi väl stå ut med dessa helt meningslösa program i såväl public service-kanaler som andra kanaler vilka mest diskuterar form och inte innehåll samt den uppsjö av skvallerartiklar i våra tidningar.

Av: Jan Strid, universitetslektor, Göteborgs universitet.

Inlägget Vad symboliserar den svenska monarkin? dök först upp på Republikanska föreningen.