Det kungliga fifflandet är möjligt tack vare den obefintliga insyn och externa granskning som hovet åtnjuter. Denna slutenhet är kvarlevor från gamla avtal och överenskommelser som gjordes under en tid då monarkins makt var absolut och det var olagligt att ens kritisera kungen.

Hovet bör granskas som en myndighet

Det är dags att se över dessa avtal och skriva nya, där insyn och extern granskning tillåts. Det är väl knappast någon som tycker att det är fel att statliga myndigheter står under Riksrevisionens granskningar? Det är ett sätt att förhindra korruption och säkerställa att skattepengar används på ett ansvarsfullt och ändamålsenligt vis. Samma sak bör gälla utövandet av landets högsta offentliga ämbete. Därför anser vi att det så snart som möjligt måste tillsättas en parlamentarisk utredning med syftet att demokratisera monarkins användande av offentliga medel. Utredningen måste givetvis få dra egna slutsatser, men några förändringar krävs för att komma till rätta med de problem vi nu ser.

Månadslön i stället för apanage

Kungen bör få ett månatligt arvode istället för den årliga klumpsumma som apanaget utgör. På så vis går det att skilja på kungens privata ekonomi och ämbetets ekonomi, och därmed tillåta granskning av verksamheten utan att rota i någons privata affärer. Ingen myndighetschef får ju myndighetens hela anslag i en klumpsumma som den sen får fördela bäst den vill, inklusive till sig själv och sin familj. Det är en absurd ordning som är otänkbar i alla andra sammanhang än för monarkin.

Inventera allt lösöre

Inventering av lösöret. Allt lösöre, som idag samlar ett värde av tvåsiffriga miljardbelopp, måste inventeras och definieras. Det som kan anses vara kulturskatter ska givetvis ägas av staten, och det ska vara tydligt vem som faktiskt äger vad.

Ta bort straffriheten

Borttagande av kungens totala straffrihet. Det brukar heta att tillfället gör tjuven, och med den totala slutenhet som hovet åtnjuter i kombination med kungens straffrihet är det svårt att finna bättre förutsättningar för korruption och fiffel. Genom att ta bort straffriheten och tillåta Riksrevisionen att granska verksamheten så gör vi det mycket svårare att använda skattemedel för personligt bruk, och vi skyddar ämbetet från korruption.

Transparency International släppte nyligen sitt årliga korruptionsindex. Där hamnar Sverige på tredjeplats bland världens minst korrupta länder. Sveriges höga placering beror på att vi har fungerande system för att motverka korruption där vi bland annat granskar all offentlig verksamhet. Det finns över huvud taget mycket lite tålamod för korruption i Sverige. Detta är någonting vi kan vara stolta över och hela tiden arbeta för att förbättra. Vad som framkommer i Lyreviks bok kastar en lång skugga över denna tredjeplats, och det är uppenbart att någonting måste göras. Vi är bättre än så här. Vi borde i alla fall vara det.

Inlägget Sätt stopp för det kungliga fifflandet dök först upp på Republikanska föreningen.

Grundlagen säger att statschefen ska vara kristen. Därmed är det svenska statschefsämbetet inte sekulärt. Det är orimligt. Det sista statliga favoriserandet av en enskild religion måste upphöra.

Ge kungen månadslön

Skattebetalarna ska inte försörja varje medlem av familjen Bernadotte. Riksdagen bör återinföra de riktlinjer som fanns till 2006 och som omöjliggjorde det. Apanaget ska sänkas. På sikt ska statschefen avlönas som alla andra: med månadslön.

Ta bort hemligstämplarna

Kungahuset är idag ingen myndighet och följer inte offentlighetsprincipen. De styr därmed helt och hållet bilden av sig själva. Om monarkin är så bra som anhängarna säger, varför får ingen granska den?

Granska statschefen precis som politiker

Kungen ska inte ha någon politisk makt. Det är ett grundlagsbrott när han uttalar sig i kontroversiella frågor. Men det saknas en kontrollmekanism. KU bör få möjlighet att granska statschefens uttalanden.

Gör statschefen civil

Kungen har den högsta militära graden och är ”främsta representant för försvarsmakten”. Militära grader ska förtjänas. Statschefen ska inte vara mer representant för någon del av samhället än någon annan.

Inför likhet inför lagen

Kungen ska kunna åtalas för brott som han begår som privatperson. Brott som riktar sig mot medlemmar av kungahuset ska inte straffas hårdare. Systemet gör prinsessan Birgitta till en viktigare person för Sveriges säkerhet än statsministern.

Inlägget Sex punkter som gör Sverige modernare dök först upp på Republikanska föreningen.

Måndag i slutet av oktober. Klassrummets mörka, interiör förstärks i den mörka, kulna höstmorgonen. Om ett par timmar kommer klockorna i den närbelägna kyrkan att klämta. Enligt ett officiellt meddelande ska klockorna i landets kyrkor ringa vid lunchtiden idag och de efterföljande dagarna, fram till begravningen. Med sorg i ansiktet sätter sig lärarinnan vid orgeln och trampar igång morgonbönen som fortsätter med psalmsång under i stort sett hela förmiddagen, endast avbruten av unisona böner för den avlidne monarken och för landet. Här tror jag det första fröet till mitt ifrågasättande av monarkin börjar gro. Ett ifrågasättande av vårt statsskick som genom åren antagit mera konkreta invändningar än de med religiös anstrykning.

o Varför ska vi ha ett statsöverhuvud där positionen går i arv utan ifrågasättande av personens kompetens? Kompetens, vilket enligt min mening är något mera än utbildning, är ju i normala fall avgörande för det arbete en svensk person kan erbjudas. Det blir inte billigare med president brukar monarkisten invända . Mitt svar är följande: Hur fan kan du veta detta eftersom kostnaderna för monarkin inte är offentliga? Och i första hand handlar det inte om pengar, utan om principer.

o Varför ska denna blåblodiga person inneha straffrihet och alltså inte kunna dömas för lagöverträdelser och brott? Något som i praktiken även gäller övriga kungliga personer och även i vissa fall personer som råkar befinna sig i deras sällskap. Att personer i kungligheternas sällskap kan omfattas av tillfällig immunitet framgår i boken Den motvillige monarken. Detta eftersom en anklagelse mot dessa personer kan medföra ”trådar” som leder in mot kungligheterna.

o Varför ska alla skattebetalare genom s.k. apanage underhålla denna institution utan att användningen av dessa pengar redovisas? Hovet är födkroken för en mängd anställda som med goda villkor betalas av svenska folket. Till detta kommer andra, t ex media som utnyttjar det av media själva uppdrivna intresse för hovet, som genom enkla såpa-reportage ger lättförtjänt klirr i kassan. Medias ständiga uppmärksamhet för den minsta lilla vink från hovets medlemmar har sin grund i att dessa, i de flesta fall rent löjeväckande reportage, slukas begärligt av många svenskar. Ståhejet efter tillkännagivandet av Victorias graviditet nedförde 18 sidor i Expressen. Denna uppståndelse föranledde ett mejl från en kompis med en undran över skramlet om denna tilldragelse med budskapet: Kvinnor brukar normalt föda barn och har gjort så sedan historisk tid. Vad är så märkligt med detta?

o Varför ska kungligheterna tilltalas på ett särskilt sätt? Som det verkar är de fullt normala människor och för deras egen skull kan jag inte tänka mig något annat tilltal än ”du”.

Att kungen och hovets medlemmar inte skulle ha någon makt är en myt. Visserligen, den formella makten är begränsad, men informellt har hovets medlemmar stor makt. Detta så länge media ständigt matar svenska folket med kunglig såpa. I HC Andersens saga, Kejsarens nya kläder, är det barnet som ropar: Kejsaren är naken! Alla kan se detta som ingen vill, eller vågat säga. Förutom barnet, som ännu inte anpassat sig till vad som officiellt är lämpligt att uttrycka. Vi anpassar oss ofta till grupper, även om det är uppenbart för individen att gruppen har fel. Liksom i HC Andersens saga råkade jag höra ett intervjuinslag i nyheterna från kungens och drottningens eriksgata i Dalarna år 1983. Reportern intervjuade folk som samlats för att åse det prominenta paret. Alla uttryckte stor beundran om dessa fantastiskt stiliga par. På sluttampen intervjuades en grabb som jag antar var i sjuårsåldern. På frågan om vad han tyckte om kungligheterna svarade han: Jag såg dem inte. Jag fångade grodyngel i diket därborta. Man behöver nog inte gå så väldigt långt bakåt i tiden för att finna personer som trodde att Konungen var en ”figur” som väsentligt skilde sig från folket. Från Oskar II lapplandsresa berättas att den samiske guiden upptäckte att kungen hukade bakom buskarna. Att en kung bajsade gjorde honom ytterst besviken. Fan vet om inte detta även idag gäller en och annan svensk? Denna förlegade rest av ett gammalt, feodalt och förlegat samhällssystem bör snarast förpassas till sin rätta hemvist ? sagorna. Frige hovets herrar och damer, låt dem uppleva friheten i livet. Köerna på arbetsförmedlingen, apoteket, systemet och kassakön på Ica eller Konsum.

Kungen och jag är rubriken på detta inlägg. Nu är det inte personerna i hovet som jag är ”ute efter”. De är nog väl så goda som många andra svenskar. Det är systemet jag inte vill acceptera. Vad jag vet har jag aldrig varit i närjeten av någon kunglig person, men jag skulle inte ha något emot att diskutera monarkin med kungen eller någon annan av hovets medlemmar. Men eftersom jag skulle använda tilltalet ”du” till dem så blir det nog inte möjligt. Kungen och jag kommer därför med allra största sannolikhet att ständigt vara åtskilda.

Inlägget Kungen och jag dök först upp på Republikanska föreningen.