Stefan Löfven, socialdemokrat, talar sig varm om ”alla människors lika värde”, ett mantra han gärna slänger sig med i parti och minut. Samtidigt som förlösande kvinnor tvingas föda barn längs motorvägarna och känner sig tvungna att gå kvällskurser i att föda barn i bilen, så åker han och talmannen Urban Ahlin, båda socialdemokrater, som skottspolar till Stockholmsområdets BB-avdelningar så snart någon i familjen Bernadotte ska föda barn/har fött barn. Det stoppar inte där. Statsministern och talmannen springer på lysningar, bröllop, barndop, födelsedagar andra Bernadotteevent och gödslar gåvor till familjemedlemmar i ätten Bernadotte ”från svenska folket”, gåvor till höga värden om man ser till varje enskilt tillfälle. Exempel: Ett bokpaket med 50 barnböcker (som varje döpt Bernadotte fått i ”gåva från svenska folket”) tingar ett snittvärde i en vanlig bokhandel om ca 12 000 – 15 000 kronor/bokpaket. Jag skulle naturligtvis inte reagera över det här om denna gödsling av presenter från Stefan Löfven och Urban Ahlin, ”från svenska folket” och/eller ”Sveriges riksdag/regering”, i det här fallet dopgåvor, riktades till alla nyfödda barn i det här landet… ”Alla människors lika värde” och ”alla ska behandlas lika”, men vad jag förstår så har andra nyfödda barn, barn till ”vanligt folk”, som har samma bakgrund som Löfven själv, inte fått så mycket som en Pixi-bok av Löfven & Co. Det är väl nyfödda barn till vanligt folk som bör få gåvor av Löfven, då dessa nyfödda barn säkerställer framtida skatteintäkter.

Har alla människor i Löfvens Sverige lika stort värde och behandlas alla människor lika eller kan det vara så att vissa personer i Löfvens Sverige har större betydelse i hans och talmannens ögon än andra? Besöker Löfven och Ahlin samtliga barnaföderskor, delar ut dopgåvor, lysningsgåvor, bröllopsgåvor, födelsedagspresenter och gud vet vad till värden på sammantaget tusentals kronor till alla? Svaret på den frågan är väl nej. Stefan Löfven & Co visar med all önskvärd tydlighet att han gör skillnad på ”vanligt folk” och adel, när det väl kommer till kritan. Är jag helt ute och cyklar när tankarna kring Löfvens agerande för tankarna till ”hyckleri”?

Det är inte beloppen jag reagerar på. Det är människosynen, att göra skillnad på folk och folk, att göra skillnad på arbetare och adel, som jag tycker lyser igenom i detta agerande hos Löfven och Ahlin, båda socialdemokrater, som påstår sig ha synen att ”alla människor har lika värde, alla människor ska behandlas lika” i själ och hjärta.

Yvonne Andersson,
medlem i Republikanska föreningen

Inlägget Alla människors lika värde dök först upp på Republikanska föreningen.

Vittnesbekräftelsen innebär att statsministern går i god för att det finns ett barn, och att prinsessan – här får vi anta att statsministern mest gissar – är barnets mor. Hela övningen uppstod på 1500-talet. När tronen började gå i arv, fick det inte råda minsta tvivel om vem som var född av vem. Det är denna särskilda omsorg om blodsbanden som Stefan Löfven nu också deltar i.

Dessutom kallar kungen till konselj. Där informeras statsministern och delar av regeringen om att ett barn har fötts, vilket namn det ska ha, varpå regeringen säger jaha.

Hela denna procedur av till intet nyttande verksamhet beskrivs som någonting som ”ska” hända. Så här går det till! Men det finns ingen lag, ingen förordning, inte minsta anteckning på en lös papperslapp, som säger att Stefan Löfven ”ska” springa till kungen bara för att ett barn har fötts.

Att vittnesbekräftelsen fortfarande ska utföras och konselj ska äga rum är kungahusets helt egna påhitt. Folk skulle generellt bli ganska förvånade om de visste hur få regler som styr kungahusets verksamhet, och hur mycket som faktiskt enbart beror av kungens godtycke. Det betyder också att det står statsministern och regeringen fritt att säga tack, men nej tack: vi har ett land att styra.

Är inte det oartigt? Jo, kolossalt! Men å andra sidan: hur kan man kalla sig republikan, om man aldrig låter den övertygelsen sätta minsta spår i hur man agerar?

För exakt 60 år sedan gjorde en partikamrat till Stefan Löfven, statsrådet Ulla Lindström, det enda rimliga för en republikan och vägrade niga för drottning Elizabeth II när den brittiska monarken var på besök i Stockholm. Och det gjorde hon i ett läge då andelen republikaner bland svenskarna låg under 10 procent. Det gör det ännu mer imponerande att Lindström vågade stå får sin övertygelse – övertygelsen att hon mötte en jämlike, och vägrade låtsas vara en undersåte.

Stefan Löfven har det bättre. Han har många fler svenskar (en fjärdedel nu för tiden) i ryggen om han skulle göra som Ulla Lindström.

Republikanska föreningen kan förstå motiven till att en del politiker som är republikaner tvekar inför att driva det kravet som dagspolitik. Vi håller inte med, men vi förstår hur de tänker. Men vad är det för mening med att vara republikan, om man frivilligt ger sig in i det rojalistiska spelet med hull och hår?

Att ceremonierna kring de kungliga barnens födelse är innehållslösa, betyder inte att de är betydelselösa. Framför allt innehåller de en stark symbolik när det gäller relationen mellan monarken och riksdag och regering: kungen kallar, och statsministern kommer. Hans närvaro, och hans vittnesmål inför media, bidrar till att omskapa förlossningen från någonting privat till en angelägenhet för alla. Det är inte kungahuset som skapar skenet kring sig själva – de är de utomståendes piruetter och bugningar. Stefan Löfven, som i grunden är republikan, måste rimligen se detta.

Vad skulle hända om Stefan Löfven sa nej? Ungefär det här: monarkin skulle bestå. Rojalister skulle upphäva ett avgrundsvrål, men de ingår knappast i socialdemokratins väljarkår. Och varför skulle inte kungen respektera att Stefan Löfven har en politisk övertygelse? En gång i tiden fanns det en socialdemokrati som tog ifrån honom all politisk makt. Han förstår att rätta sig efter realiteter.

Så snälla Stefan Löfven – välj ut åtminstone någon piruett som du väljer att inte utföra.

Inlägget Löfven behöver inte springa när kungen kallar dök först upp på Republikanska föreningen.