– Att regeringen vill stärka skyddet för de grundlagar som är grunden för vår demokrati är bra. Men propositionen är inte genomtänkt när man också föreslår stärkt skydd för de delar som till sin karaktär är odemokratiska. Om regeringen får som de vill kommer det ex att krävas 2/3 majoritet i Sveriges riksdag för att avskaffa monarkin. Riksdagen är folkets främsta företrädare och de väljs av folket i allmänna val. Statschefsämbetet, däremot, ärvs, enligt successionsordningen, inom ätten Bernadotte. Det är fullständigt orimligt att ha kvar monarkin även om en majoritet i riksdagen vill avskaffa den, säger Republikanska föreningens ordförande Niclas Malmberg.

– Det enklaste vore att lyfta ut successionsordningen ur förslaget. Det är synnerligen motsägelsefullt att stärka religionsfriheten i regeringsformen samtidigt som vi skulle befästa det motsatta för vår statschef och hans familj. Successionsordningen innefattar nämligen krav på att kungen, samt prinsar och prinsessor, måste tillhöra en ålderdomlig form av kristendom fortsätter Niclas Malmberg.

– Grundlagarna är ett fundament i vår lagstiftning, och att säkra skyddet för demokratin kan vara relevant, men det är läskigt att samtidigt öka skyddet för de odemokratiska inslag i statsskicket som monarkin faktiskt innebär. Att höja tröskeln för att avskaffa monarkin, trots att det redan i dag krävs två riksdagsbeslut med val mellan gynnar inte en öppen debatt om statschefens roll. Om en majoritet av folkets företrädare vill ha en demokratiskt vald statschef, ska det inte blockeras av ett minoritetsskydd för kungahuset, säger Unga republikaners ordförande Ludwig Norman.

Inlägget Låt en majoritet i riksdagen avskaffa monarkin dök först upp på Republikanska föreningen.

Inlägget Kungen blockerar bostäder i Stockholm dök först upp på Republikanska föreningen.

Stort tack för väldigt vackra ord!

Stort tack för utmärkelsen!

Och stort tack för det fina sällskap jag nu får befinna mig i: både ert sällskap här i dag, på Republikanska föreningens kongress och förstås i det fina sällskap jag hamnar i som utsedd till Årets republikan.

Sällskapet är viktigt. För det är inte utan att det är lite ensamt ibland att vara republikan. I vardagen är vi inte i majoritet och inte heller är vår hjärtefråga högst upp på dagordningen.

Jag har varit republikan lika länge som jag har varit politiskt engagerad – och det är länge. Jag har också varit medlem i Republikanska föreningen i många år. Man ska inte säga att det var bättre förr, för det var det inte, i synnerhet inte när vi tittar på monarkins historia. Men det är klart att jag – som socialdemokrat och numer socialdemokratisk riksdagsledamot – ibland fantiserar om hur det skulle ha varit att om jag hade varit jag i en annan tid. Jag tänker ofta på 1966. Det var då 32 socialdemokratiska riksdagsledamöter undertecknade en gemensam motion i riksdagen om att se över det svenska statsskicket.

Den motionen landade väl. Den la grund för ett annat politiskt samtal, för Torekovskompromissen och för 1974 års regeringsreform. Därför är monarkens roll i statsskicket i dag begränsat till ceremoniella uppgifter och han förväntas inte uttala sig i politiskt känsliga frågor och ska passa sig noga från att får det att framstå som att ett motsatsförhållande råder mellan honom själv och regering och riksdag.

Det var en annan tid.

När Torekovskompromissen slöts hade socialdemokraterna egen majoritet i riksdagen.

Det har vi inte haft sedan dess.

I grunden är mitt partis inställning till monarkin densamma i dag som då och jag tror att en lika stor andel av mina partivänner och av alla riksdagsledamöter är för republik nu som då. Men det finns – och det håller också jag själv med om – så många frågor som är viktiga, både i den omvärld som påverkar oss alla och här i Sverige.

Det är var också en annan tid i världen då 1966 och 1971, när diktaturer ifrågasattes och kolonier bröt sig loss och en ny världsordning stundade. 

I dag är demokratin inte längre lika självklar. Vi ser hur auktoritära krafter vinner mark runtom i världen. Partier som ifrågasätter grundläggande rättigheter får allt större utrymme och allt fler röster.

Och denna vinter och vår kan vi i realtid se hur den demokratiskt valde presidenten agerar i det land som vi känner som den största och stabilaste, mest solida republiken i världen. Donald Trump agerar i direkt strid med grundläggande demokratiska principer och USA:s konstitution. Just nu får vi, dag för dag, bevis för att republik inte är någon garanti för jämlikhet, ett gott styrelseskick eller för att rättsstatens principer upprätthålls.

Men det gör inte att argumenten för republik eller mot monarkin svagare. Tvärtom. Det är i tider som dessa som vi måste hålla fast vid de grundläggande principerna som driver oss i vårt arbete för att Sveriges statschef ska utses utifrån grundläggande principer om demokrati, jämlikhet, lämplighet, öppenhet och ansvarsutkrävande. Om inte vi håller fast vid principerna – vem ska då göra det?

Jag tackar för utmärkelsen och för stödet från Republikanska föreningen. Det stärker mig i min övertygelse och det ger mig energi att fortsätta driva frågorna där jag är.

Och jag tänker att en kongress lägger en bra grund för arbetet framåt för alla. Jag tänker att vi alla kan lägga i en högre växel under 2025.

Förr eller senare kommer också Sverige att bli en republik. Tillsammans kan vi se till att det blir förr och inte en dag senare än så.

Tack!

Karin Sundin,
riksdagsledamot (S)

Inlägget Sverige kommer att bli en republik dök först upp på Republikanska föreningen.

– Med det ointresse som även de partier som har avskaffandet av monarkin i sina partiprogram visar för frågan krävs det mod att som enskild riksdagsledamot stå upp för demokratin. Karin Sundin har visat att hon står upp för sin ideologiska övertygelse även när det inte är opportunt, säger Republikanska föreningens ordförande Niclas Malmberg.

Motiveringen:
”I en tid när de politiska partierna visar väldigt svalt intresse för frågan om ett fullt ut demokratiskt statsskick är riksdagsledamoten Karin Sundin (S) ett ljus i mörkret. Hon har bland annat förtjänstfullt lyft frågan om att skrota den kungliga dispositionsrätten till statliga fastigheter, tillsammans med ledamöter från andra partier. Det är riksdagen som har makten att avskaffa arvsmonarkin. Med fler ledamöter som Karin Sundin blir det möjligt!”

– Dagens svenska statsskick utgår från de strategier som medeltidens män använde för att knyta makten över riket till sin egen familj. Att genetiken fortfarande är överordnad alla människors lika värde, demokratiska val och rätt kompetens när Sverige utser statschef är helt orimligt. Därför är jag i rollen som riksdagsledamot tacksam över Republikanska föreningens stöd och mycket hedrad över utmärkelsen. Tillsammans kan vi förpassa monarkin dit där den hör hemma – till historieböckerna, säger riksdagsledamoten Karin Sundin (S).

Pressinbjudan:
Media inbjuds att vara med på prisutdelningen. Anmäl gärna närvaro i förväg via SMS till 076-871 77 22.

När: Lördag 5 april klockan 13:00
Var: Salsta slott, Lena Salsta 63, Vattholma (utanför Uppsala)

Bakgrund:
Republikanska föreningen utsåg Årets republikan för första gången år 2005. Då tilldelades författaren Vilhelm Moberg priset postumt. Priset består förutom äran av ett diplom av den erkände konstnären Carl Johan De Geer.

Exempel på tidigare pristagare:
Hana Al-Khamri, journalist (Årets republikan 2022)
Joar Forssell, riksdagsledamot (Årets republikan 2020)
Thomas Lyrevik, författare (Årets republikan 2018)
Pehr G Gyllenhammar, näringslivsprofil (Årets republikan 2014)
Inga-Britt Ahlenius, civilekonom (Årets republikan 2012)
Lena Andersson, författare (Årets republikan 2011)

Inlägget Karin Sundin är Årets republikan dök först upp på Republikanska föreningen.

Inlägget Avskaffa apanaget – ge kungen en månadslön dök först upp på Republikanska föreningen.

– Ceremonin vid riksmötets öppnande antyder att riksdagen har erhållit sin makt från kungen och inte från folket. Det är orimligt att våra folkvalda riksdagsledamöter ska stå upp när den icke-valda statschefen kommer in i kammaren, förväntas sjunga kungssången och får sätta sig ner först när Carl Gustaf Bernadotte ger tecken för det, säger Niclas Malmberg, ordförande för Republikanska föreningen och tidigare riksdagsledamot.

– I väntan på republikens införande bör talmannen öppna riksmötet. Riksdagsordningens 3 kapitel, 6 paragraf ger nämligen denna möjlighet om statschefen har förhinder. Det vore klädsamt om Carl Gustaf Bernadotte markerade att han avser att stanna hemma och ber talmannen öppna riksdagen, avslutar Niclas Malmberg.

Inlägget Låt talmannen öppna riksmötet dök först upp på Republikanska föreningen.

Republikanska föreningens ordförande Niclas Malmberg har satt som mål att nå 100 000 underskrifter till den 15 september, då Carl Gustaf Bernadotte har varit icke-vald statschef i 50 år.

Klicka här för att skriva under!

Inlägget Namninsamling: Avskaffa monarkin! dök först upp på Republikanska föreningen.

Riksdagens talman, Andreas Norlén, framhåller i en debattartikel i Dagens Nyheter (6/6) att han funderat över alla frågor som hopar sig kring val av datum för landets nationaldag. Nå, vissa av de frågor han funderat över resonerar han nyktert kring. Men han missar samtidigt andra väsentliga frågor.

Låt mig börja med det Norlén har rätt i: Sverige är inte 500 år. Egentligen borde det ju inte ens ha behövt sägas, men helt plötsligt har vi i år hört påstående från diverse håll om att Sverige fyller 500 år. Det är historielöst. Det finns många utgångspunkter att ta fasta på för den som av någon anledning vill beräkna landets ålder. Första gemensamma kungen över svear och götar. Första landsomfattande lagstiftningen, i stället för landskapslagar. Upphörandet av den sista personalunionen med annat land. Landets nuvarande geografiska gränser. Det går att argumentera utifrån många olika perspektiv. Inget av dessa landar i att Sverige är 500 år.

Norlén har också möjligtvis rätt att valet av Gustav Eriksson Vasa den 6 juni 1523 innebar ett så grundläggande vägval för Sverige att det hade lika stor betydelse för allt som sedan hände som den 14 juli 1789 hade för Frankrike eller den 17 maj 1814 för Norge. Men det Norlén inte tycks ha reflekterat över är att sett över seklerna finns en uppsjö lika omvälvande händelser som leder in historien i nya banor varje datum. Och om vi ändå står fast vid att det är just den 6 juni vi vill fira, finns otaliga händelser sagda datum som haft stor betydelse för vårt lands fortsatta utveckling att knyta firandet till. Och varför inte då välja historisk händelse med omsorg, knyt an till de värden vi vill förknippa vårt land med?

Norlén skriver förtjänstfullt att de viktiga värden vi ska högtidlighålla är demokrati och rättsstat, fred och frihet. Men att då få in Gustav Vasa i det sammanhanget är en obegriplig tankevurpa, då det var en despot som stod för motsatsen: tyranni, rättsosäkerhet och krig. Norlén gör ett försök att förklara denna brist på logik med att vi alla inser att det var andra tider för 500 år sedan än idag. Och ja, vi kan inte mäta hur 1500-talets människor agerade med dagens måttstock. Men faktum är att Gustav Vasa även utifrån ett 1500-talsperspektiv måste betraktas som en värsting.

Det var inte bara så att Gustav Vasa kom till makten via väpnat uppror, utan hans regeringstid präglades av ett mycket brutalt styre, där meningsmotståndare dödades på löpande band. Ett av de allra blodigaste kapitlen i hans historia som kung – Kalmar blodbad – har effektivt dolts i svensk historia. Men faktum är att i juli 1525 lät Vasa avrätta cirka 60–70 slottsknektar, trots att de hade lovats fri lejd av honom om de la ner sina vapen. Hur dalkarlarna som stött hans uppror behandlades och hur Dackefejden slutade är förvisso något de flesta lär sig i skolan. Men att Vasas härjningar i Småland var så omfattande att det tog ett sekel innan landskapet återhämtat sig ekonomiskt är få som har klart för sig. Det är knappast en sådan tyrann Norlén avser att hylla. Men Gustav Vasa var svensk mästare i propaganda. Han lyckades skapa myten av sig själv, så framgångsrikt att många än idag tror på både hans påstådda äventyr och syften.

Sverige är idag vad det är trots Gustav Vasa, inte tack vare honom. Vasas terrorvälde har lyckligtvis inte satt några spår i dagens svenska samhälle, men det som lever kvar från hans dagar till nutid är att han avskaffade valmonarkin och gjorde landet till en arvsmonarki. Arvsmonarkins inbyggda risk uppenbarade sig omedelbart, med den otillräknelige Erik XIV och det brodersmord som blev följden. En väldigt knapp majoritet i Sverige stöder idag arvsmonarkin – blott 54 procent enligt de senaste opinionsundersökningarna. Att fira något som bara hälften av landets medborgare sluter upp bakom ger en dålig grogrund för folkligt firande, så inte ens arvsmonarkin är ett bra skäl för att lyfta just Gustav Vasa den 6 juni.

Vad har vi då i Sverige som verkligen gör oss unika och som kan vara särskilt viktigt att framhålla? En sådan sak är att Sverige som första land i världen införde tryckfrihet – det vill säga att den kungliga censur som tidigare funnits innan böcker tilläts gå i tryck togs bort och ersattes av Tryckfrihetsförordningen 1766. Även om Gustav III sedan lät avskaffa den blott sex år senare när han återinförde kungligt envälde, var det de demokratiska krafterna som skulle vinna i längden – 1809 avskaffades det kungliga enväldet och Tryckfrihetsförordningen kunde återinföras. Den regeringsform som antogs just 6 den juni 1809 är därför en utmärkt historisk händelse att knyta till nationaldagen.

Det fria ordets betydelse för den fortsatta utvecklingen av demokratin, som till sist också gav oss allmän och lika rösträtt, kan inte nog betonas. Något att verkligen fira är därför att Sverige inte bara har världens äldsta tryckfrihetsförordning men också bland världens starkaste skydd för det fria ordet. Vad du än har för åsikter får du säga dem i det här landet. Och andra har lika stor rätt att uttrycka den motsatta uppfattningen.

Men varför bara blicka bakåt i historien för att skapa legitimitet för 6 juni? Framtidens historia skapar vi här och nu. För att riktigt göra den 6 juni till en särskild dag kan vi framöver också tillse att det arvskungarike som despoten Vasa införde avskaffas just denna dag. Varför inte med ett första riksdagsbeslut 6 juni 2024 och ett andra riksdagsbeslut 6 juni 2027? Och då med pompa och ståt för att fira att den sista resten av det fördemokratiska styrelseskicket med det plockats bort. Genom att på det sättet frikoppla firandet av Sverige från monarkin, avpolitiseras också nationaldagen. Om än i vacker skrud framstår Norléns debattartikel ju mest som ett sätt att inte bara legitimera dagens arvsmonarki, men att skapa lojalitet till monarkin. Sverige förtjänar ett nationaldagsfirande som går bortom lojalitet till en enskild person eller enskild föråldrad institution.

Niclas Malmberg,
ordförande Republikanska föreningen

Inlägget <strong>Det är Sverige som ska hyllas den 6 juni – inte Vasa</strong> dök först upp på Republikanska föreningen.

Inlägget Kongressbeslut om republikmodell dök först upp på Republikanska föreningen.