Inlägget Riksdagsledamöter får korruptionsbok i julklapp dök först upp på Republikanska föreningen.

Kungahuset begär 140 miljoner kronor för 2018. Det är en ökning med tre miljoner kronor – samma uppräkning som ligger i regeringens långtidsbudget sedan tidigare.

Budgetunderlaget skickas till regeringen och är en slags lång motivering till att pengarna behövs och kommer till nytta. Hovet berättar gärna om hur arbetsamt det är att tillhöra kungafamiljen: ”en omfattande verksamhet…”, ”en rad besök…”, ”ett stort antal evenemang…”, ”ett antal större projekt…”. Så låter det i varje budgetunderlag.

På sista raden sätter hovet alltid en siffra på hur många ”officiella åtaganden” kungafamiljen har haft under det gångna året.

LÄS MER: Kungen jobbar bara halva året

”Åtaganden” betyder inte att det varit några ansträngande aktiviteter, eller ens några aktiviteter där kungligheterna visat sig för folk. Det kan vara interna styrelsemöten, konsertbesök eller ”lunch med Tyska Damklubben” (drottningen den 5 december 2016). Åtagandena är heller inte separata aktiviteter: om kungen och drottningen gör sällskap på ett föredrag blir det två åtaganden.

Så vad räknar hovet in för att hitta en ökning från föregående år?

De många aktiviteterna blir ett argument för att höja apanaget. I statsbudgeten för 2017 skriver till exempel regeringen:  ”Det [har], liksom tidigare år, funnits ett stort intresse av kungligt deltagande i olika sammanhang. […] Kungen har, med stöd av övriga kungafamiljen, genomfört 800 officiella programpunkter under året.”

Om ett stigande antal aktiviteter är skäl att höja apanaget, borde rimligen ett sjunkande antal vara skäl att sänka det. Dagens syn på monarkin – även bland dess anhängare – är att den bör göra nytta.

Därför blir höstens beslut om 2018 års budget intressant. Om man tittar i kalendariet på kungahusets webbplats, kom nämligen kungafamiljen bara upp i 838 aktiviteter 2016, en minskning jämfört med året innan. Kungen själv minskade sina aktiviteter för andra året i rad: från 259 till 235.

Gör man mindre, kan man klara sig med mindre, eller hur?

(Ja, kungen börjar bli gammal, men så länge apanaget motiveras med kungahusets prestationer, så låt oss diskutera de prestationerna.)

Även om 140 miljoner är en siffra som lades in tidigare, finns det ingenting som säger att den inte kan ändras om det finns nya omständigheter. Färre aktiviteter skulle kunna vara en sådan omständighet.

Men det är nu budgetunderlaget, som hovet nyligen skickat till finansdepartementet, kommer in i bilden. Där hävdar de plötsligt att kungafamiljen hade 931 åtaganden 2016, vilket skulle innebära en ökning från 862 föregående år.

Hur man än vrider och vänder på det visar kalendern på kungahusets webbplats bara 838 aktiviteter. Frågan är var hovet har hittat de 93 ytterligare aktiviteterna – särskilt som webbkalendern redan räknar upp dels åtskilliga interna möten, ren administration, där kungafamiljens medlemmar sitter i styrelsemöten, får briefing inför statsbesök mm; dels inkluderar aktiviteter av väldigt privat karaktär som ett konsertbesök eller en gudstjänst. Ingendera kategorin innebär något publikt framträdande och kan inte rimligen vara ”åtaganden” som skattebetalarna vill finansiera.

Så vad räknar hovet in för att hitta en ökning från föregående år? Ännu fler interna möten i kungahusets privata stiftelser? Ännu fler gudstjänstbesök?

På kungahusets webbplats står det visserligen att kalendariet visar upp ”ett urval av de officiella programpunkterna”. Men det finns inget större event, och absolut inget publikt event, som ägt rum under de senaste åren utan att föras upp i kalendariet. Det kan vem som helst kontrollera.

LÄS MER: Frågor och svar om apanaget

Så här ser kungafamiljens åtaganden ut de senaste åren, enligt kungahusets webbplats och enligt budgetunderlaget:

2016: 838 åtaganden enligt webbplatsen, 931 enligt budgetunderlaget
2015: 878 åtaganden enligt webbplatsen, 862 enligt budgetunderlaget
2014: 854 åtaganden enligt webbplatsen, 877  enligt budgetunderlaget
2013: 736 åtaganden enligt webbplatsen, 602* enligt budgetunderlaget
2012: 722 åtaganden enligt webbplatsen, 602 enligt budgetunderlaget

[*möjligen förra årets siffra som råkat lämnas oförändrad]

Medan webbplatsen listar ungefär lika många aktiviteter som tidigare, har budgetunderlagens siffror rakat i höjden. Sedan 2012 hävdar hovet i sin kommunikation med finansdepartementet att antalet åtaganden ökat med 55 procent. Men enligt det egna kalendariet har de bara ökat med 16 procent.

Det är fullt möjligt att hovet har en förklaring. Det är också möjligt att man, dold bakom kungligt hemlighetsmakeri, överdriver kungafamiljens åtaganden för att driva upp apanaget. Frågan är om det är ett sätt att fastställa anslaget som riksdagens ledamöterna är nöjda med.

Inlägget Hur räknar hovet egentligen? dök först upp på Republikanska föreningen.

Vittnesbekräftelsen innebär att statsministern går i god för att det finns ett barn, och att prinsessan – här får vi anta att statsministern mest gissar – är barnets mor. Hela övningen uppstod på 1500-talet. När tronen började gå i arv, fick det inte råda minsta tvivel om vem som var född av vem. Det är denna särskilda omsorg om blodsbanden som Stefan Löfven nu också deltar i.

Dessutom kallar kungen till konselj. Där informeras statsministern och delar av regeringen om att ett barn har fötts, vilket namn det ska ha, varpå regeringen säger jaha.

Hela denna procedur av till intet nyttande verksamhet beskrivs som någonting som ”ska” hända. Så här går det till! Men det finns ingen lag, ingen förordning, inte minsta anteckning på en lös papperslapp, som säger att Stefan Löfven ”ska” springa till kungen bara för att ett barn har fötts.

Att vittnesbekräftelsen fortfarande ska utföras och konselj ska äga rum är kungahusets helt egna påhitt. Folk skulle generellt bli ganska förvånade om de visste hur få regler som styr kungahusets verksamhet, och hur mycket som faktiskt enbart beror av kungens godtycke. Det betyder också att det står statsministern och regeringen fritt att säga tack, men nej tack: vi har ett land att styra.

Är inte det oartigt? Jo, kolossalt! Men å andra sidan: hur kan man kalla sig republikan, om man aldrig låter den övertygelsen sätta minsta spår i hur man agerar?

För exakt 60 år sedan gjorde en partikamrat till Stefan Löfven, statsrådet Ulla Lindström, det enda rimliga för en republikan och vägrade niga för drottning Elizabeth II när den brittiska monarken var på besök i Stockholm. Och det gjorde hon i ett läge då andelen republikaner bland svenskarna låg under 10 procent. Det gör det ännu mer imponerande att Lindström vågade stå får sin övertygelse – övertygelsen att hon mötte en jämlike, och vägrade låtsas vara en undersåte.

Stefan Löfven har det bättre. Han har många fler svenskar (en fjärdedel nu för tiden) i ryggen om han skulle göra som Ulla Lindström.

Republikanska föreningen kan förstå motiven till att en del politiker som är republikaner tvekar inför att driva det kravet som dagspolitik. Vi håller inte med, men vi förstår hur de tänker. Men vad är det för mening med att vara republikan, om man frivilligt ger sig in i det rojalistiska spelet med hull och hår?

Att ceremonierna kring de kungliga barnens födelse är innehållslösa, betyder inte att de är betydelselösa. Framför allt innehåller de en stark symbolik när det gäller relationen mellan monarken och riksdag och regering: kungen kallar, och statsministern kommer. Hans närvaro, och hans vittnesmål inför media, bidrar till att omskapa förlossningen från någonting privat till en angelägenhet för alla. Det är inte kungahuset som skapar skenet kring sig själva – de är de utomståendes piruetter och bugningar. Stefan Löfven, som i grunden är republikan, måste rimligen se detta.

Vad skulle hända om Stefan Löfven sa nej? Ungefär det här: monarkin skulle bestå. Rojalister skulle upphäva ett avgrundsvrål, men de ingår knappast i socialdemokratins väljarkår. Och varför skulle inte kungen respektera att Stefan Löfven har en politisk övertygelse? En gång i tiden fanns det en socialdemokrati som tog ifrån honom all politisk makt. Han förstår att rätta sig efter realiteter.

Så snälla Stefan Löfven – välj ut åtminstone någon piruett som du väljer att inte utföra.

Inlägget Löfven behöver inte springa när kungen kallar dök först upp på Republikanska föreningen.