Det som upprör mig är att resten av samhället samtidigt ska se upp till detta fenomen som i praktiken högst rejält förslavarar människor som haft oturen att födas in i en viss ätt. Underkastelsekulten är högst självvald, och man kan alltid avstå. Men ändå inte. Vi förväntas uppträda på ett visst sätt i deras närvaro, tilltala dem på ett visst sätt och bocka och niga. Upp på piedestalen, Vickan!

Monarkin påverkar inte demokratin i Sverige särskilt mycket, mer än att den inskränker den. Men inskränkningen är inte värre än andra problem för demokratin, de låga engagemang i allmänhet, det allt lägre valdeltagandet och fifflande politiker. Det är inte de teoretiska argumenten för monarkins avskaffande som är de centrala för mig, utan just underkastelsekulten.

Jag tror att Sverige blir en republik den dagen det politiska trycket blir så stort att frågan diskuteras ur just det perspektivet – om vi ska ha den eller inte. Men sannolikt kommer skvallerpress, premiärlejon och den äldre generationen att hålla ett bastant grepp om folkopinionen ännu ett tag.

Däremot kan monarkin förlora i legitimitet genom kungafamiljens eget agerande.

Inlägget ”Underkastelse-kulten gör monarkin motbjudande” dök först upp på Republikanska föreningen.