Den informella makten som Carl Gustaf har är i mina ögon inte större än det inflytande som kändis vilken som helst kan ha. Påven eller en svensk politisk ledare har oändligt mycket mer informell makt över sina anhängare än Sveriges konung. Deras inflytande kan ha direkt betydelse till exempel för utgången av ett val. Tiden då monarken ägde rätten att allena styra riket har försvunnit för länge sedan och folket i Sverige är idag fritt och inte längre förtryckt av enväldiga despoter.

Problemet med kungen är alltså inte hans makt utan hans speciella situation i ett samhälle som garanterar alla grundläggande mänskliga rättigheterna till alla sina medborgare utom just till honom. Problemet är att ett antal medborgare i ”världens mest jämställda land” inte får tala fritt, inte välja religion, eller för den delen inte vara ateister, inte får sympatisera med politiska partier och agera politiskt så som till och med vit makt-rörelsen och andra får. Problemet är också att en odemokratisk lögn hålls vid liv av människor som samtidigt upprörs över Rysslands brist på demokrati.

Huruvida Carl Gustaf Bernadotte är en duktig PR-man och huruvida han parasiterar på de svenska skattebetalarna är för mig ovidkommande frågor. En president kostar också. Det är dock så att medan en kunglig familj är ständigt ute med tiggarbössan för att få bidrag till dop, bröllop och begravningar, kostar en president bara själv och bara vid utövande av sitt ämbete.

Den italienske presidentens föräldrar, syskon, fru, barn och barnbarn är i Italien helt okända. Sergio Matarellas arbete som statschef blandas aldrig ihop med hans privatliv. Jag vet att det inte har varit så med USA:s presidenter, men USA är landet där lättsinne, skvaller och glamour drar till sig media som honung lockar till sig bina mer än någon annan stans.

Själv lägger jag inte ner någon möda på att anklaga och kritisera Carl Gustaf & Co. Jag anser det däremot vara rätt att granska och kritisera alla de människor i Sverige som påstår sig vara rationella men som genom sina monarkistiska åsikter visar sig vara irrationellt bundna till en stor mängd historieförfalskningar. I Nordegren & Epstein i P1 hörde jag till exempel en känd professor utmåla monarkin som grunden för all demokrati. Bortsett från det att monarkin i alla tider har visat sig innehålla ett stort mått av despotism och varit som regel synonym till envälde, så är det bara så att den svenska rättsstaten förbjuder flera av sina medborgare, än idag, att delta i samhällslivet.

I verkligheten är dessa medborgare inga symboler för rättsstaten som det påstås. I verkligheten är de, de facto, negationen till allt som har med jämlikhet, med meritokrati och med demokrati att göra. Och allt detta sväljer utan vidare de människor som hyllar den monarkistiska traditionen och som helst vill leva i en värld där giriga, glamourösa och frivola medier skapar förebilderna.

Carl Gustaf Bernadotte har ingen makt att sitta kvar på sin tron om inte han tillåts göra det av den svenska grundlagen som den svenska riksdagen allena styr över. Folket har däremot fullt ut makten att bestämma om de vill ha kvar eller lägga undan sin gamla och uttjänta leksak.

Inlägget Kungen och folket dök först upp på Republikanska föreningen.

Men det finns fler saker som gör att monarkin är ett problem. Genom sina nätverk och sina politiska uttalanden påverkar kungfamiljen den politiska dagordningen. Det gör dem till makthavare – makthavare som inte kan avsättas och som det är svårt att granska.

Republikanska föreningen menar att kungahusets politiska uttalanden måste tas på större allvar. Torekovskompromissen innebar att kungen fick sitta kvar – så länge han inte agerade politiskt. Men den delen av kompromissen hedras inte av dagens politiska partier. Kungahuset har glidit ifrån kompromissen, och reaktionen från politiskt håll är lam.

Republikanska föreningens bidrag kommer hädanefter att vara att kartlägga kungahusets politiska agerande. Deras politiska uttalanden kommer vi att samla i årliga rapporter, och 2016 är det första året vi granskar.

Klicka på bilden nedan för att ladda ned rapporten Pratmakt som pdf.

______________________________

VILL DU SE FLER GRANSKNINGAR AV MONARKINS MAKT?

Swisha ett kampanjbidrag till 123 319 840 5, märk det ”Granskning”. Tack!

Inlägget Pratmakt dök först upp på Republikanska föreningen.

Så låter det ibland. Men är du utan makt om du har direktaccess till näringslivets toppar, får hålla tal när riksdagen öppnar och regelbundet träffar statschefer för andra länder?

Njae.

Vi har tittat närmare på fem sätt som Carl Gustaf Bernadotte utövar inflytande.

Politiska uppdrag

Kungens uppgifter som Sveriges statschef är reglerade i 1974 års regeringsform. Men även om den minskade hans politiska svängrum, har han fortfarande ett par fingrar med i svensk politik. Han är utrikesnämndens ordförande. Han är även närvarande vid de konseljer – informationsmöten och regeringsskifteskonseljer – som hålls tillsammans med regeringen. Dessutom ingår det i hans uppdrag att varje år öppna riksdagen. Dessa öppningstal har flera gånger gränsat till det politiska när han lyfter sakfrågor som han anser viktiga.

LÄS MER: Kungens tal i riksdagen var politiskt

Mäktigt umgänge i det tysta

Kungen umgås ofta och gärna med näringslivets höjdare och landets största kapitalägare. Vare sig det handlar om älgjakt i Bergslagen med familjen Wallenberg eller privata middagar på slottet. I en tid då samhällsdebatten formas lika mycket av informella som av formella makthavare är detta nätverkande otroligt viktigt för kungen. Inte minst för att befästa sin egen makt. I utbyte mot stöd från näringslivet bjuder han företagsledare på kungahusets fester. Ett kungahus som arbetar så här är svårt att begränsa med några korta paragrafer i grundlagen.

Uttalanden

En del försöker rättfärdiga kungens politiska uttalanden genom att säga att han är en medborgare ”som alla andra”. Men kungen innehar landets högsta ämbete och vad han säger gör avtryck. När han i fjol kritiserade det planerade Nobelhuset i Stockholm blev det extra tydligt. Opinionen sattes i gungning och kungens åsikt kunde användas som politisk ammunition i debatten.

Utländska kontakter och egna initiativ

Kungen träffar regelbundet andra länders statschefer och vårdar relationerna till andra kungahus, oavsett landets styrelseskick, vilket får till följd att han hjälper till att legitimera diktaturer. Ett exempel är hans frekventa resande till Saudiarabien. När den saudiske kungen Abdullah gick bort för drygt två år sedan, reste kungen dit på eget initiativ. Risken med ett sådant besök är att det skickar dubbla signaler och försvårar för regeringen att ha en rak och tydlig relation med landet i fråga.

En symbol, visst – för ett konservativt synsätt

I den svenska grundlagen står det att kungafamiljen måste bekänna sig till ”den rena, evangeliska läran”. Skulle kungen välja att tro på någonting annat tvingas han abdikera. Genom sin tro blir kungen en stark symbol inte bara för kristendomen, men också för ett konservativt synsätt. I ett land och en tid då långt ifrån alla ser sig som kristna betonar kungens tro det förgångna snarare än ett framåtskridande.

Texten publicerades första gången i Reform nr 1 2017.

Inlägget Maktlös? Knappast! dök först upp på Republikanska föreningen.

Med parlamentarismen som ledstjärna utses och avskedas statsministern av riksdagen. Men istället för att statsministern blir beroende av riksdagen har det blivit tvärtom. Riksdagen, eller mera precist dess ledamöter, är helt beroende av statsministern. För det säger sig självt att de som röstat för statsministern i riksdagen inte senare röstar emot honom.

Statsministern utser ensam sina statsråd och har som partiledare ett långtgående inflytande över partimedlemmarnas karriärmöjligheter. Föga förvånande blir den naturliga strategin hos varje ledamot i riksdagen att vara följsam mot sin partiledare, snarare än lojal mot sina väljare.

Denna följsamhet förstärks av att det i Sverige saknas instrument för horisontell maktdelning. Det finns ingen författningsdomstol och inget folkomröstningsinstitut som kan korrigera riksdagens lagstiftning. Det finns bara en kammare – den tröghet som ett tvåkammarsystem medför försvann 1970. Valsystemet med val på parti gör att personliga egenskaper väger fjäderlätt i förhållande till partiledarens uppfattning.

Makt korrumperar och bara makt kan makt bekämpa. Det är utifrån denna insikt, främst förknippad med 1700-talsfilosofen Montesquieu, som betydelsen av maktdelning ska förstås. Det effektivaste instrumentet för detta är presidentstyre som i sin mest utpräglade form innebär att statschefen väljs i demokratiska val och ensam utser sin regering. Då bryts banden mellan den lagstiftande och den verkställande församlingen. Men i vägen för detta står monarkin!

En annan fördel med en demokratiskt vald statschef är att det öppnar upp för rotation av personerna på de inflytelserika positionerna. De må vara aldrig så kompetenta, men byten är det effektivaste sättet att öppna upp för nya idéer och nya relationer. Den som uppnått en hög position ska veta att det gäller att uppföra sig anständigt även mot sina fiender. Ty nästa år kan det vara någon av dem som innehar posten.

Bara i samhällen utan maktrotation löper den som kritiserat makten risk för evig bestraffning. Då tystnar kritiken och då stelnar samhället. En verklig demokrati förutsätter alltså inte bara fria val, utan också frekventa maktskiften och kontrollerande och balanserande makter. Men ett sådant system kan inte kombineras med monarki. Därför är jag republikan.

Inlägget Det handlar om makt dök först upp på Republikanska föreningen.

Den här gången har dock de som ser i honom Sveriges mest inflytelserika representant rätt: han har blivit given rollen som räddaren av landets ekonomiska intressen i Saudiarabien. Han har givits ett betydelsefullt politiskt ansvar mot grundlagens intentioner. Han och ingen annan har genom ”personliga kontakter” med en kollega i en annan monarki, en diktaturstat, ordnat upp ”missförstånden mellan länderna”.

Jag gissar att han är så väl glad som mycket nöjd och att han i detta nu upplever samma stolthet över sin egen roll i det svenska samhället som hans anrika anfäder upplevde då de fick avgöra landets affärer genom att ta en personlig kontakt med en släkting eller en kollega i ett annat kungarike.

Jag har hört Cecilia Uddén, en mycket klok kvinna, beskriva islam som en religion utgående från Koranen men tolkad på olika sätt av olika muslimska grupper på samma sätt som kristendomen har tolkats olika av ortodoxa, lutheraner, kalvinister, katoliker etc.

Enligt Uddén är till och med IS tolkning av koranen motiverad i skrifterna på samma sätt som Inkvisitionen en gång i tiden motiverade sina ”auto da fé” med bibel och evangelierna. Att kalla en stat som Saudiarabien, en stat som tillämpar Sharian så som Anne Ramberg beskriver i artikeln Etik, vinstintressen och falska förhoppningar, är helt passande.

Nu har Margot Wallström tagit tillbaka sin anklagelse mot landet. Hon har tvingats säga att hon inte vänder sig mot islam som religion. Är hon plötsligt positiv till de Saudiarabiska islamiska lagarna som är grunden för den saudiarabiska staten? Respekterar hon kanske tom ISIS:s tolkning av Islam?

Har Carl XVI Gustaf, tillsammas med Stefan Löfven och Carola Lemne, hjälp till med att få Margot att åter ta på sig den gamla burkan, som är bra för affärerna, och strunta i allt som intellektuell och moralisk redighet heter?

Nej, monarken i Sverige är inte naken. Han har fått tjäna landets intresse, åtminstone de ekonomiska, iklädd paraduniform.

Att Sverige idag framstår som ett land styrd av hycklare är det väl ändå ingen som bryr sig om. SAP har än en gång, precis som på Palmes tid av dubbelspel med fördömanden av USA och hemligt samarbete med Nato, visat sig som ett parti full av falskspelare. Någon form av tänkande i enlighet med de antirojalistiska idealen som stått till grund för socialdemokratin är helt borta tvärtom man nu står de utanför slottet och ber och bönar om monarkens hjälp.

Gör monarkin verkligt maktlös genom att avskaffa den!

Inlägget Kejsaren är inte naken dök först upp på Republikanska föreningen.