Författaren Thomas Lyrevik har avslöjat att svensk monarki handlar om en familjs girighet och förmåga att upprätthålla sin position i rikets ledning och regelmässigt använda den för egen berikning.

Den offentliga makten ska enligt regeringsformen lyda under lagarna. Det gör dock inte statschefsämbetet. Thomas Lyreviks böcker visar att kungahuset och hovet är laglöst, hur deras utomrättsliga maktutövning säkrat att laglösheten aldrig prövats eller inskränkts.

Genom att undgå och strunta i att följa de lagar och regler, insyn, kontroll och ansvarsutkrävande som det offentliga i övrigt omfattas av kan statschefen, hans familj och hovet systematiskt använda svenska staten som privat kassakista. Det handlar om korrupt berikning i en skala som få tror är möjlig i vårt land.

Omfattande och systematisk korruption i svensk statslednings översta våning är djupt nedslående. Det är även bokens slutsatser om kungafamiljens och hovets påverkan på demokratin, folkvalda och medborgarna. Men statschefens agerande går att bryta med sanning och kunskap.

Boken finns att köpa här.

Inlägget Den kungliga korruptionen dök först upp på Republikanska föreningen.

Den svenska monarkin hör hemma på museum. Där kan dess historia användas för att beskriva Sveriges demokratiska utveckling, från Gustav Vasas avskaffande av statschefsval hela vägen till det oundvikliga införandet av republik som många nu levande svenskar kommer att få uppleva. Allt fler inser det orimliga i att en utvald men inte vald familj abonnerar på statschefsposten och lever på mångmiljonbidrag från staten, trots sin egna förmögenhet. Republikaner är, precis som många andra, intresserade av historia och vår gemensamma kultur. Den dagen Sverige blir en republik bör arbetet med att grundlägga ett monarkins museum påbörjas.

För övrigt anser vi att…

…en monarki som tvingar statschefen och dess arvingar att bekänna sig till den rena evangeliska läran och förkasta muslimer, judar och katoliker hör hemma på museum.

…en monarki som inte låter personer gifta sig utan statschefens och regeringens tillåtelse hör hemma på museum.

…en monarki som tvingar in tronarvingarna i en roll och ett framtida liv, långt innan de själva förstår innebörden av detta, hör hemma på museum.

…en monarki som inte omfattas av offentlighetsprincipen och vägrar att låta sig granskas hör hemma på museum.

…en monarki som inte har några arbetsuppgifter och inte heller kan uppvisa någon nytta med sin verksamhet hör hemma på museum.

…en monarki som öppet frotterar sig med diktatorer hör hemma på museum.

…en monarki som kan ta emot mutor och aldrig behöver ställas till svars för sina handlingar hör hemma på museum.

…en monarki som utnyttjar skattemedel för att berika sig själv hör hemma på museum.

…en monarki som förkroppsligar en demokratisk dubbelmoral genom att låta en enda släkt inneha posten som statschef hör hemma på museum.

…en monarki som inte respekterar allas lika värde hör hemma på museum.

…en monarki som delar ut medaljer och statligt ägda bostäder till sina vänner hör hemma på museum.

…en monarki som bryter mot barnkonventionen hör hemma på museum.

Den svenska arvsmonarkin hör hemma på museum!

Inlägget Monarkin hör hemma på museum dök först upp på Republikanska föreningen.

Den före detta statssekreteraren och VD:n för Riksteatern Thomas Lyrevik publicerade i slutet av år 2018 sin granskande bok Den kungliga kleptokratin. I boken beskriver han detaljerat och initierat hur kungafamiljen använder den svenska staten som privat kassakista, och hur de med hjälp av manipulation och korruption har byggt upp en mångmiljardförmögenhet.

Republikanska föreningens motivering: ”Thomas Lyreviks bok Den kungliga kleptokratin handlar om kungahusets berikning. Boken är en häftig vidräkning och en oerhörd anklagelse. Mängden av källhänvisningar och grundliga genomgångar gör det svårt för hovet att anklaga Thomas Lyrevik för ogenomtänkta påståenden eller slarv. Grundligare kan någon knappast gå till väga.”

– Thomas Lyreviks bok om kungafamiljens berikning och förmögenhetsbildning är oerhört tung och detaljerad. Han har dykt djupt i alla ekonomiska omständigheter och maktkonstellationer för att avslöja hur kungahuset systematiskt använder sin ställning för egen vinning. Hovet och kungen håller tyst och önskar säkert att ingen läser boken, men jag hoppas att många journalister tar upp den kastade handsken, säger Republikanska föreningens ordförande Yasmine Bladelius.

Citat ur boken: ”Det är korruption och maktmissbruk som kungahuset och hovet ägnar sig åt. Moraliskt handlar det om grovt förtroendemissbruk i form av bedrägeri, trolöshet mot huvudman, otillbörlig vinning, förskingring och ett spektrum av jävsoegentligheter som bland annat gränsar till klienteilism, vänskapskorruption och nepotism.”

– När staters högsta företrädare sitter på odemokratiska grunder uppstår närmast undantagslöst kleptokrati. Berikningen bygger på att tillskansa sig tjänster och tillgångar genom att undgå lagen för att sedan skydda det man tagit med hjälp av lagen. Det gäller även statschefen med familj i Sverige, säger Thomas Lyrevik.

Författaren Thomas Lyrevik är 63 år och bosatt på Skånes sydkust.

Bakgrund: Republikanska föreningen utsåg Årets republikan för första gången år 2005. Då tilldelades författaren Vilhelm Moberg priset postumt. Här är fem andra exempel på tidigare pristagare:

Maria Ripenberg (Årets republikan 2015)

Pehr G Gyllenhammar (Årets republikan 2014)

Özz Nûjen (Årets republikan 2013)

Inga-Britt Ahlenius (Årets republikan 2012)

Lena Andersson (Årets republikan 2011)

Inlägget Årets republikan 2018 är Thomas Lyrevik dök först upp på Republikanska föreningen.

Lyrevik har under sju år ägnat sig åt att i detalj utforska hur det gått till och beskriver på 671 sidor hur symbiosen mellan kungafamiljen och den översta makteliten i Sverige ser ut och hur de berikat sig. Det har inte varit ett helt lätt arbete. Offentlighetsprincip, tillsyn och redovisningskrav och straffansvar är inget kungafamiljen behöver bry sig om.

Lyrevik är inte vem som helst. En före detta makthavare med god inblick i statsapparaten. Förutom att ha varit statssekreterare på kulturdepartementet och departementsråd på finansdepartementets budgetavdelning har han varit VD på Riksteatern. Det är ett imponerande grävarbete Lyrevik ägnat sig åt. Med detaljerad skärpa och beundransvärd noggrannhet visas hur Carl XVI Gustaf, hans familj och hovet använder den svenska staten som privat kassakista. Bernadotter har i över tvåhundra år systematiskt tillskansat sig pengar, tjänster, egendom, avgifts- och skattefriheter. Kungafamiljens rikedom som under tvåhundra år byggts upp av offentliga medel, skattepengar, donationer och bidrag från företag har investerats i juveler, konstverk och antikviteter. Lyrevik kallar det för ”lösöresstrategin”. I det dolda har en mångmiljardförmögenhet byggts upp som faller ut den dag familjen inte längre är statsbärande. En slags försäkring för den dag republikkravet blir aktuellt.

Boken beskriver också hur kungafamiljen och hovet i skydd av brist på insyn och straffansvar smörjer makteliten och sina förmögna vänner med bostäder, mutor och olika utmärkelser. De där uppe betygar sin trohet till varandra. Överhet och underdånighet manifesteras i monarkin.

”Den kungliga kleptokratin” är en diger lunta som inte är helt lättläst med massor av källhänvisningar och dokumentation. Den borde bli en väckarklocka för alla som viftar bort republikkravet med att det är en oviktig fråga eller som påstår att kungen saknar makt och inflytande. Massmedia och politiker som vill värna demokratin och rättssamhället borde lusläsa boken och agera. Men frågan är om överheten och makthavarna vågar eller vill röra i grytan. Hittills har de varit tysta. Många kommer att vilja vända blad. Och riksmarskalken har rekommenderat kungen att inte läsa boken.

Bengt Hall

Inlägget Den kungliga kleptokratin dök först upp på Republikanska föreningen.

Det kungliga fifflandet är möjligt tack vare den obefintliga insyn och externa granskning som hovet åtnjuter. Denna slutenhet är kvarlevor från gamla avtal och överenskommelser som gjordes under en tid då monarkins makt var absolut och det var olagligt att ens kritisera kungen.

Hovet bör granskas som en myndighet

Det är dags att se över dessa avtal och skriva nya, där insyn och extern granskning tillåts. Det är väl knappast någon som tycker att det är fel att statliga myndigheter står under Riksrevisionens granskningar? Det är ett sätt att förhindra korruption och säkerställa att skattepengar används på ett ansvarsfullt och ändamålsenligt vis. Samma sak bör gälla utövandet av landets högsta offentliga ämbete. Därför anser vi att det så snart som möjligt måste tillsättas en parlamentarisk utredning med syftet att demokratisera monarkins användande av offentliga medel. Utredningen måste givetvis få dra egna slutsatser, men några förändringar krävs för att komma till rätta med de problem vi nu ser.

Månadslön i stället för apanage

Kungen bör få ett månatligt arvode istället för den årliga klumpsumma som apanaget utgör. På så vis går det att skilja på kungens privata ekonomi och ämbetets ekonomi, och därmed tillåta granskning av verksamheten utan att rota i någons privata affärer. Ingen myndighetschef får ju myndighetens hela anslag i en klumpsumma som den sen får fördela bäst den vill, inklusive till sig själv och sin familj. Det är en absurd ordning som är otänkbar i alla andra sammanhang än för monarkin.

Inventera allt lösöre

Inventering av lösöret. Allt lösöre, som idag samlar ett värde av tvåsiffriga miljardbelopp, måste inventeras och definieras. Det som kan anses vara kulturskatter ska givetvis ägas av staten, och det ska vara tydligt vem som faktiskt äger vad.

Ta bort straffriheten

Borttagande av kungens totala straffrihet. Det brukar heta att tillfället gör tjuven, och med den totala slutenhet som hovet åtnjuter i kombination med kungens straffrihet är det svårt att finna bättre förutsättningar för korruption och fiffel. Genom att ta bort straffriheten och tillåta Riksrevisionen att granska verksamheten så gör vi det mycket svårare att använda skattemedel för personligt bruk, och vi skyddar ämbetet från korruption.

Transparency International släppte nyligen sitt årliga korruptionsindex. Där hamnar Sverige på tredjeplats bland världens minst korrupta länder. Sveriges höga placering beror på att vi har fungerande system för att motverka korruption där vi bland annat granskar all offentlig verksamhet. Det finns över huvud taget mycket lite tålamod för korruption i Sverige. Detta är någonting vi kan vara stolta över och hela tiden arbeta för att förbättra. Vad som framkommer i Lyreviks bok kastar en lång skugga över denna tredjeplats, och det är uppenbart att någonting måste göras. Vi är bättre än så här. Vi borde i alla fall vara det.

Inlägget Sätt stopp för det kungliga fifflandet dök först upp på Republikanska föreningen.