Många av dem vi pratade med, allt från lokala politiker till receptionisten på hotellet, gav utryck för ett ogillande med den då sittande presidenten Nicolas Sarkozy. Han uppfattas av många som arrogant, ofolklig och girig. Under sin tid som president har han gjort saker som folket inte tyckte om. Detta fick mig att tänka på vår egen kung som tidvis hamnar i blåsvädret med diverse anklagelser som han aldrig riktigt svarat på utan bara slingrar sig undan. Det känns som att vår kung låtsas som ingenting när han får allvarliga anklagelser riktade mot sig.

Vi har alltså haft två statschefer som haft problem med sin folkliga förankring och som fått utstå mycket kritik. Det finns dock en viktig skillnad. En av dem gick att byta ut. Majoriteten av folket, tydligen även dem som lutar åt samma håll som Sarkozy rent sakpolitiskt, valde att rösta bort honom. En tydlig signal till framtida franska statschefer om att man inte får uppföra sig hur som helst. Samtidigt så fortsätter den svenska statschefen sitt ämbete som om ingenting har hänt.

Känslorna på Paris gator den kvällen var starka. Hundratusentals människor stod och jublade på ett torg. Några sköt med bengaler. Människor körde runt på gatorna och tutade med bilarna av glädje. På TV-monitorer fick vi se anhängare till Nicolas Sarkozy som grät öppet på gatan. Det är mycket känslor inblandade i franska presidentval.

När kommer vi i Sverige ges samma möjlighet att byta ut en statschef som vi är missnöjd med? En lång kamp återstår förstås. Vi måste dock förmedla det positiva med möjligheten att byta ut sin statschef. Det franska presidentvalet 2012 är ett bra exempel på detta!

Inlägget Folket har bytt ut sin statschef dök först upp på Republikanska föreningen.

Vi står framför en storbildsskärm på Place de la Bastille. Tusentals människor viftar med olika flaggor, några håller upp Frankrikes flagga. Frankrike är en republik, och en stolt sådan. Här är den politiska debatten vital. Presidentvalet är viktig händelse. Vi står mitt i detta politiska drama. Känslorna svallar. Det är en öppen valvaka. Högerpartiets och Sarkozys väljare visar stor besvikelse och gråter öppet inför tv-kamerorna. Socialistpartiets och Francois Hollandes väljare visar istället spontana glädjeyttringar över den förestående segern, både på bildskärmen och runt omkring oss. Det är en stor folklig uppslutning med människor i alla åldrar.

Detta är den andra valomgången. Ingen av de tidigare kandidaterna har fått mer än 50 % och därför hålls ytterligare ett val. De enda som återstår är Sarkozy och Hollande. De två kandidaterna har närmast motsatt uppfattning i många frågor.

Alla som vi talar med tycks ha en uppfattning om vad presidenten gör och hur det påverkar landet. Till skillnad från många andra länder har nämligen Frankrike så kallad semi-presidentialism. Presidenten har en realpolitisk makt och tillkännager bland annat nya lagar. Han eller hon utser även en premiärminister som i praktiken måste ha nationalförsamlingens stöd. Vidare kan presidenten utlysa nyval en gång per år. Slutligen är presidenten överbefälhavare och den ende som har mandat att använda kärnvapen.

Även om presidenten som person uppmärksammas stort så är hans eller hennes politik också viktig. Därutöver förs en diskussion om Frankrikes nuvarande konstitution, den femte republiken. Parti de Gauche, vänsterpartiet, vill införa en sjätte republik. Bland annat lyfts frågan om att presidenten inte ensam ska kunna proklamera krig. Presidenten är dock inte bara en politiker. Presidenten representerar Frankrike. Statschefen utgör för många en enande symbol. Inte helt olikt situationen i en monarki som Sverige, men med en viktig skillnad. Fransoserna väljer sin statschef på demokratisk väg. Alla vi möter är stolta över det.

Går det att kritisera den högt uppsatte presidenten? Eller är det bara att vända blad, som i Sverige? Nej, det är inte ovanligt att den sittande presidenten utsätts för kritik i fransk press. Demokratisk legitimitet åstadkommer nämligen något som en monarki aldrig kan göra. Uppriktighet, i motsats till fjäsk och underdånighet.

Vive La République!

Republikanska föreningens delegation i Paris,

Tariq Bacchus, Leonard Heed, Lars Fritzson, Eva Ling, Oskar Jalkevik, Robert Hedbäcker

Inlägget Frankrikes öde dök först upp på Republikanska föreningen.