I en artikel i nättidskriften Dixikon berättar Lennart Nilsson från SOM-institutet bland annat att stödet för monarkin ligger på 55 procent för kvinnor och 52 procent för män. Det borde betyda ett genomsnitt på maximalt 54 procent. Det är i så fall en minskning från 56 procent 2015, och den första minskningen sedan 2013 – stödet för monarkin ökade marginellt både 2014 och 2015.

Trendbrottet kan bero på många saker: kungens vänskapliga band till Saudiarabien, gräddfilerna för prinsessorna mitt i vårdkrisens Stockholm eller avslöjandet om att de lägenheter som hovet disponerar delas ut till kungens kompisar.

Vi vet också att Republikanska föreningens synlighet i medierna ökade kraftigt förra året (omtalade vid 70 procent fler tillfällen). Hur stor påverkan det hade är förstås svårt att säga.

”Förtroendet för kungahuset” ökar i SOM-institutets undersökning något, från ett balansmått på 11 till ett balansmått på 13 (andelen med stort förtroende minus andelen med litet förtroende). Det betyder i princip att effekterna av Den motvillige monarken från 2010 har klingat av. Däremot är förtroendet fortfarande mycket lägre än det var så sent som i slutet av 90-talet (med balansmått på 45-46 procent).

Tillsammans med Expressen/Demoskops opinionsundersökning häromdagen, som visade att 39 procent har förtroende för kungahuset, är den totala bilden fortfarande att kungahuset är en företeelse som splittrar, inte enar, svenskarna. Kungafamiljen är långt ifrån att leva upp till sina egna anspråk på att representera alla. Man kan inte utse sig till en enande faktor om man bara har stöd från 39 procent.

Sett lite längre tillbaka har stödet för monarkin fallit kraftigt: 2003 var det 68 procent som vill ha kvar den. De senaste sex-sju åren har dock stödet varit mer stabilt och pendlat mellan 52 och 56 procent.

________________________________

VILL DU GE REPUBLIKOPINIONEN EN YTTERLIGARE SKJUTS?

Bli medlem eller swisha ett kampanjbidrag till 123 319 840 5!

Inlägget Stödet för monarkin minskar igen dök först upp på Republikanska föreningen.

Det är viktigt att komma ihåg att monarkin som statsskick inte har blivit mer populär. Sedan 2011 har stödet för monarkin minskat (från 56 till 55 procent) och stödet för republik ökat (från 19 till 24 procent).

Men har ens förtroendet för kungahuset ökat? Bilden är inte helt klar.

Uppgången i förtroende finns nämligen inte hos SOM-institutet. Där ligger förtroende snarare stilla på en rekordlåg nivå. Mellan 2011 och 2014 varierade det så kallade ”balansmåttet” mellan låga två och fem procent. SOM-institutet har visserligen inte publicerat data från 2015 och 2016 än, men även under den direkt jämförbara perioden var Medieakademins förtroendebarometer mer positiv.

Skillnaden uppstår på grund av att Medieakademin bara mäter andelen svenskar som har stort förtroende för kungahuset, medan SOM-institutet räknar fram sin siffra genom att ta andelen med stort förtroende minus andelen med lågt förtroende. Med det senare sättet att räkna ”missgynnas” institutioner som inte bara gillas av många utan också ogillas av många. Någonting så omdiskuterat som kungahuset mäts förmodligen mest rättvist med SOM-institutets metod.

Eftersom stödet för monarkin inte har ökat, och det finns få republikaner som har högt förtroende för kungahuset, visar dagens förtroendebarometer troligen att att redan övertygade anhängare till monarkin fått en mer välvillig inställning till kungahuset. Vi vet att det har funnits ganska gott om människor som sagt sig stödja monarkin men av olika anledningar inte gillat Carl Gustaf Bernadottes sätt att sköta sitt arbete.

Ingen fara på taket för den republikanska kampen, alltså. Förutom, förstås, att den skepsis monarkianhängare känner mot kungahuset kan sätta igång ett ifrågasättande av hela systemet. Att kungahuset förbättrar sin PR och sitt rykte är aldrig bra.

Förtroendet för kungahuset varierar beroende på vad det gör, det visade inte minst skandalen 2010 när förtroendet sjönk i botten. Uppgången de senaste åren handlar säkert om alla bröllop, barn, dop – och frånvaron av nya skandaler. Och, förstås, frånvaron av granskning. Det blir nästan fånigt att, som Medieakademin, kalla kungahuset en ”samhällsinstitution”. Det behandlas uppenbarligen inte som en institution bland andra i nyhetsbevakning och debatt. Medan andra institutioner på listan lever med ständig krishantering, är kungahusets position – utan att förringa enskilda grävjobb – tämligen bekväm.

Man kanske till och med kan vända på det: hur är det möjligt att med de resurserna, med den gynnsamma mediebilden, med allt detta direktsända lull-lull de senaste åren, ändå bara ha förtroende från 42 procent av svenskarna?

Inlägget Ökar förtroendet för kungahuset? dök först upp på Republikanska föreningen.