I Expressen berättar nämligen hovets PR-chef om förberedelserna inför förlossningen:

”Vi har en rutin och en plan både med läkare och med familjemedlemmar som behöver få information.”

I planen ingår ”en hemlig sms-kedja för att informera de personer som behöver få information när det är dags”. 

Det betyder att hovet har blivit lovad en plats på en sjukhus, en plats som vid någon tidpunkt – dagarna innan eller timmarna innan – kommer att hållas åt prinsessan, oavsett hur många andra kvinnor med värkar som kommer in. Det är helt i strid med hälso- och sjukvårdslagen, som säger att ”den som har det största behovet av hälso- och sjukvård ska ges företräde”.

Att veta att en förlossningsläkare kommer att finnas på plats är inte heller förunnat andra föderskor. Läkaren kommer när det behövs. Och vad är det nu som säger att andra inte kommer att ha större behov av läkare samtidigt som prinsessan Sofia föder? Den läkare som då stannar kvar och bevakar den kungliga födseln – bara för att den är kunglig – bryter inte bara mot hälso- och sjukvårdslagen, utan mot grundläggande läkaretik.

Om förlossningvården behandlade alla lika skulle ingen läkare kunna finnas med på någon ”sms-kedja”.

Det är inte första gången sjukvården gör skillnad på folk och folk. Inför prins Oscars födelse förra året spärrades ett förlossningsrum av i tio dagar på Karolinska sjukhuset, som Republikanska föreningen avslöjat tidigare.

Svaret från sjukvården brukar vara ”säkerhet och integritet”. Men vilken vanlig förlossning kan vem som helst bara stövla in och titta på? Dessutom bidrar knappast en förhandsreserverad förlossningsläkare till ökad säkerhet.

När sjukhusen inser svagheten i säkerhetsargumenten, brukar de riktiga anledningarna krypa fram.

Som vårdchefen på Karolinska sa 2016: ”Vi har monarki i Sverige och det här är vår kronprinsessa.”

Då gäller tydligen inte allas lika värde.

Inlägget Hovet paxar läkare igen – mitt i BB-krisen dök först upp på Republikanska föreningen.

Kan vem som helst göra det?
– Ja, det kan man i princip göra. Om man har har träffat en doktor eller barnmorska på en mödravårdscentral så kan man önska att den personen ska hjälpa till vid förlossningen. Då kan man komma överens om det.

Vem som helst kan alltså förhandsboka ett vårdteam inför en förlossning?
– Vem som helst? Nja, det måste finnas rimliga skäl till att man ska ha ett visst team.

Vad fanns det för rimliga skäl i det här fallet?
– Den massmediala uppmärksamheten och den personliga säkerheten kring exempelvis ankomsten till sjukhuset. Och att de får vara ifred under förlossningsarbetet.

Så den massmediala uppmärksamheten motiverar en särbehandling?
– Eftersom nyfikenheten kring kungligheter är väldigt stor så måste den personliga integriteten skyddas på ett särskilt sätt. Och då är det bäst för dem att ha en begränsad mängd personer som har möjlighet att gå in på rummet, läsa journalen eller se hur förloppet utvecklar sig.

Gäller inte det för alla? 
– Jo, men det är inte så många patienter som väcker så här stor nyfikenhet.

Tillbaka fyra år. Inför att kronprinsessan Victoria skulle föda Estelle, på Karolinska Universitetssjukhuset i februari 2012, hade man ett liknande upplägg. ”Tidigt i graviditeten”, enligt förlossningsläkaren Lennart Nordström, hade han förhandsbokats till den kungliga förlossningen. Redan två veckor innan hade dessutom ett förlossningsrum reserverats åt Victoria, och spärrats för andra föderskor. Efteråt sa förlossningsläkaren till den samlade pressen:

 – Det var vårt beslut, vi kunde inte låta en officiell person komma och sätta sig ett väntrum.

När kronprinsessan födde prins Oscar i mars i år, hade hon samma förlossningsteam som 2012. Agneta Rudels-Björkman är vårdchef på Karolinska universitetssjukhuset. Hon bekräftar att sjukhuset hade ett rum reserverat till kronprinsessan även den här gången.

– Vi hade ett speciellt rum som vi hade planerat för, där Victorias födsel skulle ske. Vi stängde det rummet under typ tio dagar, och under tiden öppnade vi ett annat rum. Vi behövde alltså inte dra ner på verksamheten. Vi har inte lika många förlossningar just nu som vi haft tidigare och därför har det funnits rum som inte har använts.

Vi stängde rummet under typ tio dagar

Vårdchefen bekräftar även att Victoria hade samma förlossningsläkare och sjukvårdsteam som när hon födde 2012. Det var sjukhuset som valde ut personalen åt kronprinsessan.

Har kungafamiljen särbehandlats i de här fallen?
– Det här är ju en speciell förlossning kan man väl säga, med vår kronprinsessa. Så vi måste ha personer som vi vet är tillgängliga och vi måste veta att vi har en plats för prinsessan när hon kommer in.

På vilket sätt är förlossningen speciell menar du?
– Jag menar att vi har monarki i Sverige och att det här är vår kronprinsessa.

Så det motiverar en särbehandling?
– Nja, det är också många säkerhetsaspekter. Vi har haft en dialog med Säpo förstås. Och när det gäller ministrar, presidenter, kungligheter och så vidare så har man ju en säkerhet som måste hållas.

Så säkerhetsaspekten motiverar särbehandlingen?
– Inte bara. Det är mycket press runt en sådan här händelse också. Och kungligheter har som alla andra rätt till sekretess. Så det är sekretess, säkerhet och många sådana aspekter som man väver ihop.

Anser du att kronprinsessans förlossningar genomförts i enlighet med hälso- och sjukvårdslagens portalparagraf om jämlik vård?
– Jag anser att det här är en speciell förlossning.

Charlotte Elvander är barnmorska på BB Stockholm och postdoc på Karolinska Institutet. Hon tycker inte att det är motiverat att vissa ska behandlas annorlunda än andra.

– I Sverige arbetar vi för att alla kvinnor ska få en jämlik vård, oavsett bakgrund. Det som hänt i de här fallen är att de här kvinnorna på grund av sin bakgrund har fått specialvård. Uppenbarligen tycker man att dessa födslar är viktigare än andra.

När rum bokas upp i förväg i Stockholms landsting finns risken att andra föderskor måste hänvisas någon annanstans, menar Charlotte Elvander, och säger att det vore  minst sagt upprörande om det hände. Hon reagerar också på att läkare medverkat vid födslarna.

– Om en födsel löper på normalt är det vanligtvis bara barnmorskor som medverkar.

Jag anser att det här är en speciell förlossning

Solveig är en av många mammor som Reform varit i kontakt med och som upprörts av särbehandlingen.

– Det mig arg ändå in i benmärgen när jag förstår att den skattefinansierade förlossningsvården särbehandlar medlemmar ur kungafamiljen. Är det verkligen sjukvårdens uppgift?

Solveig vet av egen erfarenhet hur svårt det kan vara.

– Jag fick själv barn nyligen och vet hur svårt det kan vara att överhuvudtaget få en barnmorska till förlossningsrummet. Vid nästa förlossning är jag i värsta fall förberedd på att avvisas från sjukhuset i brist på plats.

Solveig bild bekräftas av den rådande krisen i förlossningsvården. Från 1 maj kommer födande mammor inte kunna bli inskrivna på sitt förstahandsval om det redan är fullt, rapporterar DN.

Ella Bohlin (KD) är Barn- och äldrelandstingsråd med ansvar för förlossningsvården. När Reform vill fråga Bohlin vad hon har att säga till de mammor som riktar kritik mot att förlossningsvården särbehandlar en viss grupp, så hälsar hon via sin presskontakt att inte kommenterar enskilda patienter. Men det verkar inte gälla hela tiden. Efter Victorias senaste födsel skrev Kristdemokraterna i Stockholms läns landsting  på sitt Twitter-konto:

”Grattis Victoria och Daniel! Ännu ett exempel på hur bra förlossningsvård vi har i Sthlm.”

Det här är en artikel från Republikanska föreningens tidskrift Reform. Gillade du den? Stöd fler granskningar av kungahuset och monarkin genom ett stöd, litet eller stort, till Swishnummer 123 319 84 05.

Inlägget Prinsessorna fick gräddfil på BB dök först upp på Republikanska föreningen.

Vittnesbekräftelsen innebär att statsministern går i god för att det finns ett barn, och att prinsessan – här får vi anta att statsministern mest gissar – är barnets mor. Hela övningen uppstod på 1500-talet. När tronen började gå i arv, fick det inte råda minsta tvivel om vem som var född av vem. Det är denna särskilda omsorg om blodsbanden som Stefan Löfven nu också deltar i.

Dessutom kallar kungen till konselj. Där informeras statsministern och delar av regeringen om att ett barn har fötts, vilket namn det ska ha, varpå regeringen säger jaha.

Hela denna procedur av till intet nyttande verksamhet beskrivs som någonting som ”ska” hända. Så här går det till! Men det finns ingen lag, ingen förordning, inte minsta anteckning på en lös papperslapp, som säger att Stefan Löfven ”ska” springa till kungen bara för att ett barn har fötts.

Att vittnesbekräftelsen fortfarande ska utföras och konselj ska äga rum är kungahusets helt egna påhitt. Folk skulle generellt bli ganska förvånade om de visste hur få regler som styr kungahusets verksamhet, och hur mycket som faktiskt enbart beror av kungens godtycke. Det betyder också att det står statsministern och regeringen fritt att säga tack, men nej tack: vi har ett land att styra.

Är inte det oartigt? Jo, kolossalt! Men å andra sidan: hur kan man kalla sig republikan, om man aldrig låter den övertygelsen sätta minsta spår i hur man agerar?

För exakt 60 år sedan gjorde en partikamrat till Stefan Löfven, statsrådet Ulla Lindström, det enda rimliga för en republikan och vägrade niga för drottning Elizabeth II när den brittiska monarken var på besök i Stockholm. Och det gjorde hon i ett läge då andelen republikaner bland svenskarna låg under 10 procent. Det gör det ännu mer imponerande att Lindström vågade stå får sin övertygelse – övertygelsen att hon mötte en jämlike, och vägrade låtsas vara en undersåte.

Stefan Löfven har det bättre. Han har många fler svenskar (en fjärdedel nu för tiden) i ryggen om han skulle göra som Ulla Lindström.

Republikanska föreningen kan förstå motiven till att en del politiker som är republikaner tvekar inför att driva det kravet som dagspolitik. Vi håller inte med, men vi förstår hur de tänker. Men vad är det för mening med att vara republikan, om man frivilligt ger sig in i det rojalistiska spelet med hull och hår?

Att ceremonierna kring de kungliga barnens födelse är innehållslösa, betyder inte att de är betydelselösa. Framför allt innehåller de en stark symbolik när det gäller relationen mellan monarken och riksdag och regering: kungen kallar, och statsministern kommer. Hans närvaro, och hans vittnesmål inför media, bidrar till att omskapa förlossningen från någonting privat till en angelägenhet för alla. Det är inte kungahuset som skapar skenet kring sig själva – de är de utomståendes piruetter och bugningar. Stefan Löfven, som i grunden är republikan, måste rimligen se detta.

Vad skulle hända om Stefan Löfven sa nej? Ungefär det här: monarkin skulle bestå. Rojalister skulle upphäva ett avgrundsvrål, men de ingår knappast i socialdemokratins väljarkår. Och varför skulle inte kungen respektera att Stefan Löfven har en politisk övertygelse? En gång i tiden fanns det en socialdemokrati som tog ifrån honom all politisk makt. Han förstår att rätta sig efter realiteter.

Så snälla Stefan Löfven – välj ut åtminstone någon piruett som du väljer att inte utföra.

Inlägget Löfven behöver inte springa när kungen kallar dök först upp på Republikanska föreningen.

Ismail skriver:

”Republikanska föreningen har förmodligen en hög av färdigproducerade utspel att skicka ut när kungafamiljen utökas. Det är nästan som att man kan höra dem skrika från sitt kansli: en ny prins är född, ut med pressmeddelandet nu! På två sekunder har Republikanska föreningen gjort ett nyfött barn till slagträ i debatten om den svenska monarkin.”

Från en av Sveriges mest klassiska liberala pressröster är detta den enda kommentaren till hysterin kring Oscar Bernadottes födelse – gnäll på Republikanska föreningens kommunikation. Man hade kunnat tro att en liberal ledarredaktion skulle ha större problem med allt det själva födseln innebär: en klang- och jubelföreställning för idén att blodsband är ett bra sätt att utse styrande på.

Javisst var utspelet förberett! Så är det nämligen när man diskuterar principer och idéer, och inte personer: man säger ungefär samma sak varje gång. Att vi borde utse representanter för Sverige demokratiskt. Att bugande och nigande är löjligt och omodernt. Att det inte ska finnas några undersåtar i Sverige.

Den debatten har vi fört vid alla kungliga födslar, och det kommer vi att fortsätta göra. När andra diskuterar vem den nya prinsen är lik och delar bilder på honom i sociala medier, diskuterar Republikanska föreningen monarki och republik. Vem är det egentligen då som tränger sig in i det privata och personliga, och vem är det som försöker ha en diskussion på en annan nivå?

Barnafödande är monarkins bärande idé. Magin ligger just i arvet, att det kungliga förs vidare genom generationerna. Det är svårt att tänka sig ett tillfälle som bättre belyser problemet med monarkin än när nya tronföljare föds. Just då utmanas demokratiska principer. Så varför inte diskutera principerna just då?

Det är inte Republikanska föreningen som gör en privat stund offentlig genom en sådan diskussion. Det har hovet redan själva sett till. Hur tror Bawar Ismail att en presskonferens på Karolinska uppstår, och på vems initiativ? Spontant – eller genom noggranna förberedelser från hovets PR-avdelning?

Samma PR-avdelning har också redan lagt upp den första pressbilden på den nya prinsen. Det skulle kunna vara en vanlig födsel, som de anhöriga kunnat glädja sig åt i fred. Istället blir Oscar Bernadotte, precis som sin storasyster Estelle, redan som spädbarn en del av hovets PR-apparat. Det är inte Republikanska föreningens val. Om Sverige varit en republik hade även denna födsel varit en familjeangelägenhet.

Det alternativet borde föredras av liberala ledarskribenter också. Istället kommer Bawar Ismail med en jämförelse med den amerikanska dokusåpakändisen Kim Kardashian: hennes nyfödda barn får vi minsann också veta allt om, det är inte bara de kungliga! Kanske det. Men man skulle ju kunna tänka sig att linjen på en liberal ledarsida är att vara emot båda varianterna av kändisbegapande – inte att rättfärdiga den förra med den senare.

Bawar Ismails syfte är uppenbarligen inte att ge Republikanska föreningen råd om hur vår kommunikation kan förbättras. Han vill bara berätta hur ”ovärdigt” och opassande det är att ifrågasätta monarkin när ett kungligt barn föds – som om det var okej att vara republikan när som helst, bara inte just när det är som trevligast i kungahuset.

Det kanske kommer som en nyhet för GP:s ledarredaktion, men stora delar av svenska folket bryr sig inte särskilt mycket om vad som passar sig och inte passar sig. Var fjärde svensk vill avskaffa monarkin, enligt de senaste siffrorna. Förtroende för kungahuset var 2013 och 2014 det lägsta sedan mätningarna startade. Bland vanligt folk är tunga suckar och generade skratt lika vanliga reaktioner på en kunglig födsel som devota hyllningar.

Det är ingen idé att försöka låtsas som om monarkin har starkare stöd än så. Även om man gärna vill gömma sig bakom det om man är en liberal utan egen politisk kompass.

Inlägget Det är just nu som demokratiska principer utmanas dök först upp på Republikanska föreningen.

– Den kungliga förlossningen belyser en allvarlig brist i vår demokrati. Det ska inte vara blodsband som utgör grunden för vem som får vara statschef i Sverige, säger Republikanska föreningens ordförande Yasmine Larsson.

– Att vårt lands högsta offentliga ämbete alltjämt tillsätts på basis av förlegade blodsprinciper är djupt ovärdigt för en modern demokrati. Om Sverige alls behöver en statschef ska givetvis den personen inte utses genom aktiviteter i den kungliga sängkammaren. Det är medborgarna som ska välja statsmaktens utövare, avslutar Republikanska föreningens ordförande Yasmine Larsson.

Inlägget Kunglig förlossning utmanar vår demokrati dök först upp på Republikanska föreningen.