Ett meme är för kulturell överföring vad gener är för genetisk överföring och evolution. Själva ordet kommer från grekiskan mimeme som betyder ungefär ”det som är imiterat” och myntades av den brittiske forskaren Richard Dawkins 1976. För att idéer, sätt att göra saker eller slogans skall sprida sig mellan människor så måste de gå att minnas och vara möjliga att imitera. Inledningen i Beethovens 5:e symfoni brukar användas som ett exempel på ett lättimiterat meme.

All samhällsförändring har skett först när ett meme har spridit sig till tillräckligt många människor för att bli ”sanning”. Revolutionsvågen i arabvärlden våren 2011 är ett typexempel på att memespridning har oerhörd betydelse, via sociala media spreds memet att ”vi behöver inte finna oss i diktatur” som ett virus genom Tunisien, Egypten och Libyen vilket fick dramatiska konsekvenser.

En kung är en kulturell symbol, ett meme. Vi har i Sverige haft ett hårt förankrat meme som förts vidare från generation till generation om att det är nödvändigt och bra med monarki även om konkurrerande memes gradvis har fått fäste vilket har urholkat själva kungamakten. Men memet om monarkins nödvändighet och nytta har varit så starkt att inte ens socialdemokraterna som haft makten längre än något annat parti och de facto har kravet på republik i sitt partiprogram har vågat utmana det memet.

I det moderna mediasamhället är transparens ett ökande krav och memet om att det är nödvändigt med öppenhet ökar genom de sociala mediernas frammarsch. Det är i ljuset av det som vi kan se att det som nu skrivs om Sveriges kung är en oundviklig konsekvens av att memes ändras och muterar. För en ny generation är öppenhet en självklarhet, de kan inte förstå varför kungen skulle stå över en sådan insyn när alla andra kändisar visas upp i alla tänkbara situationer.

I många andra länder har memet om att monarki är ett föråldrat statsskick fått fäste sedan lång tid tillbaka. Nu har tiden kommit till Sverige. De som hävdar att kungen borde abdikera till förmån för Victoria vill förmodligen inte riktigt erkänna för sig själva att de redan delvis är ”infekterade” med memet om att monarkin i Sverige kommit till vägs ände så man kamouflerar det genom en hybridinställning. Dock är nu meme-bollen i rullning och vi kommer fortare än vi själva anar att avskaffa monarkin och anpassa oss till det som många andra länder redan gjort, den moderna utvecklingen.

Det meme som finns i titeln på boken ”Den motvillige monarken” är det meme som kungen själv nu personifierar. Kungen är på alla plan motvillig, kungen vill inte kommentera boken, kungen vill knappt kommentera sin väns inblandning med kriminella och kungen vill definitivt inte diskutera monarkins vara eller inte vara. Men hans motvillighet är nu ett starkt meme som sprider sig och förökar sig i de svenska medborgarnas hjärnor och då är det som Dawkins skriver i sin bok där han definierar ett meme: ”När information blir kopierad om och om igen, med variationer och urval med några varianter över andra, så måste man få evolution”. Sanningshalten i det som sprids om kungen har i nuläget ingen betydelse, evolutionen är satt i rörelse.

Mike Florette,
Retorikexpert

Inlägget Sveriges kung – ett kulturellt meme dök först upp på Republikanska föreningen.

Jag läser i DN den andra november att den ansvariga chefen på SR inte har gått att nå för kommentar till Tove Meyers avstängning.

– Det fina är att vi alla går på skitkorta kontrakt som snart går ut. Är någon jobbig så behöver man bara sätta en person på att koka kaffe i sex månader och sen är man av med det problemet, berättar P3:s programledare Jonatan Unge i Tankesmedjan, fjärde november i år.

Många som arbetar med medier idag jobbar under hård konkurrans och tidspress som frilansare, anställningar som tyvärr inte innebär mycket trygghet. Ser man över det utgångsläget som många journalister befinner sig i, bör man ställa sig frågan om den osäkra arbetssituationen även riskerar att begränsa journalistiken? Finns det en fara i att journalister kan bli avskräckta ifrån att belysa vissa frågor, i rädsla för att förlora jobb? Är det okej att arbetsklimatet kan forma hur journalister granskar våra myndigheter, vårat samhälle och dess makthavare?

Man vill inte bita den hand som fött en, ett uttryck som har används för att beskriva  den här arbetssituationen. Jag påminns om ordspråket när jag upptäcker att medier till en början rör Tove Meyers avsked med försiktighet. Varför har man inte sett ett nyhetsvärde i att granskande journalistik fick sådana konsekvenser? Var är debatten kring vår yttrandefrihet? Kan det här perspektivets brist på stora rubriker bero på att journalister befarar att ett kritiskt uttalande i deras position kan ge negativa följder för deras framtida arbetssituation?

Frilansjobb kan skapa en frihet i branschen, en rullians för journalister för vilka de arbetar med och vilka de arbetar för. Men det kan även innebära en risk om journalister känner att de måste vara noga med att hålla alla dörrar öppna och stå på god fot med sina framtida arbetsgivare.

Beslutet kring Tove Meyers avstängning har ändrats och hon har nu fått ett erbjudande om att få börja arbeta redaktionellt igen. Men oron ligger kvar. Jag som blivande journalist kan inte låta bli att undra om det är den här världen jag kommer att möta? Där man ska se upp vartåt man går, för att inte trampa någon på tårna.

Leone Söderlind Serrander
Studerande på JMK

Inlägget Vad hände med yttrandefriheten? dök först upp på Republikanska föreningen.