I Sverige finns dock ännu en offentlig makthavare som rör sig utanför demokratins ramverk. Kung Carl Gustaf Bernadotte har ärvt sitt ämbete och omfattas inte av samma lagar som vi andra. Monarkin utgör ett ideal för personer som ser den parlamentariska demokratin som främst tjafs och käbbel. Kungen anses stå över politiska konflikter och är, enligt monarkisterna, en slags altruistisk varelse som alltid verkar för nationens bästa, aldrig med en egen agenda. Familjen Bernadotte blir ett förkroppsligande av nationen, vilket bara kan uppnås genom att se till att de föds in i sina roller som de behåller livet ut. Monarkin är en fasad, innehållet är oviktigt.

Detta blir särskilt tydligt i tider som denna, när en global pandemi ställer allt på sin ända. Våra politiker och myndigheter jobbar hårt för att leda landet genom denna kris. Ekonomin är mitt uppe i en kraftig inbromsning och ingen av oss vet hur detta kommer att sluta. Behovet av ledarskap är stort, och såväl statsminister Löfven som statsepidemiolog Tegnell har informerat och uppmanat oss framför kameror och mikrofoner under hela krisen.

Samtidigt ser vi hur kungahuset kämpar för att också de ska verka relevanta och viktiga. Vanligtvis brukar välvilliga medier rapportera om allt de gör, och på så vis ge våra kungliga reklam för sin verksamhet. Nu i kristid är det via Instagram de låter sina undersåtar veta att de utför ett relevant och viktigt arbete. Men vad är det som gör våra kungligheters arbete så relevant och viktigt just nu? Ingenting alls faktiskt.

Vi har sett bilder och filmer från en rad tillfällen då våra kungligheter har låtit sig informeras av myndigheter, regering och vården. Det hela har mynnat ut i några uppmuntrande tal till nationen, helt befriat från viktig information eller riktlinjer. Priset för detta är de arbetstimmar som viktiga tjänstemän spenderat genom att informera om sina verksamheter och prioriteringar just nu. Timmar som hade kunnat ägnats åt att dämpa krisen har istället lagts på att pliktskyldigt informera våra icke-valda kungligheter om arbetet som görs. De har nämligen rätt att veta.

Den som är villig att se kritiskt på våra icke folkvalda kungligheter kan också se ett system vars själva existens vilar på dess popularitet. De jobbar hårt för att upprätthålla bilden av en grupp altruistiska personer som alltid arbetar för nationens bästa. I själva verket arbetar de för sitt eget bästa. Genom att kontinuerligt visa upp sig i sociala medier får de sina följare att tro att de faktiskt utför ett viktigt arbete. Så länge ingen frågar sig vad syftet med allt det här faktiskt är kan de fortsätta att se upptagna ut samtidigt som de utför ett låtsasarbete utan någon uppenbar nytta. Det är detta låtsasarbete som uppbär monarkins existensberättigande, och det är sin fortsatta existens de i själva verket arbetar för.

Vi synar monarkins hand! Vi ser att Sveriges odemokratiska statsskick inte ger oss några fördelar. Det blir särskilt uppenbart i kristider som denna, när svenska folket behöver riktiga ledare som har fått sitt mandat från folket och som kan hållas ansvariga när dammet har lagt sig och krisen är förbi. Visa nyttan av ert arbete eller stig åt sidan nu och för all framtid.

Inlägget Den onödiga monarkin dök först upp på Republikanska föreningen.