Vid tronföljaren William Mountbatten-Windsors bröllop den 29 april erbjöd brittiska Republic tillflykt för den republikanskt sinnade. Under dagen anordnades gatufesten Not the Royal Wedding Street Party. Dagen därpå följde konvent för samarbetsorganet Alliance of European Republican Movements, bildat i Stockholm i juni 2010. Republikanska föreningens styrelsemedlemmar David Hesslefors, Magnus Simonsson och Helena Tolvhed var på plats i London under helgen.
Månaderna fram till bröllopet innebar ett stort medialt genomslag i debatten för Republic. Föreningens talesperson Graham Smith och dess styrelseordförande Emily Robinson uttalade sig i de stora brittiska tidningarna, i radio och TV liksom en del internationella medier som CNN, Die Zeit och Al Jazeera. Republic framhöll vikten av en mer nyanserad och kritisk rapportering kring bröllopet, inte minst från BBC:s sida. Man tog också tillfället i akt att debattera frågor om bröllopets finansiering, och det brittiska kungahusets många tvivelaktiga bekantskaper.
En omfattande publicitet fick Republic också genom myndigheternas agerande då Camden Council beslöt att omlokalisera föreningens gatufest, längre bort från Londons centrala delar. Vi som deltog kan dock konstatera att alla farhågor om våldsamma protestyttringar var helt ogrundade. Gatufesten blev snarare en familjetillställning med god stämning, musikunderhållning och maskeradutklädnader. Runt 1000 besökare blev det under de fyra timmar som gatufesten pågick, och dessutom en omfattande närvaro av såväl brittiska som internationella medier. Borden längst gatan erbjöd förutom mat och dryck även republikansk litteratur, informationsmaterial och t-shirts med tryck så som ”Citizen, not subject”.
Liksom skedde i Sverige i samband med Victoria Bernadottes bröllop häromåret innebar händelsen en stark tillväxt av antalet organiserade republikaner. Republic fördubblade under våren medlemsantalet och antalet facebooksupporters tredubblades. Det är uppenbart att tilldragelser i kungahuset gör att människor börjar reflektera kring det faktum att vissa människor anses vara finare än andra, och då tar avstånd från ärftliga privilegier.
Dagen efter gatufesten – ja, och det där bröllopet – hölls ett konvent för samarbetsorganet Alliance of European Republican Movements. Här deltog representanter för republikanska föreningar i sju europeiska monarkier (Danmark, Norge, Sverige, Nederländerna, Belgien, Storbritannien och Spanien). På mötet diskuterades de framtida samarbetsformerna och beslut togs om att utforma en hemsida för organisationen. Därefter följde ett möte öppet för medlemmar och medier, då en panel bestående av en person från varje förening kommenterade statsskicksfrågans tillstånd i hemlandet och svarade på frågor från publiken.
Sammanfattningsvis kan konstateras att det kungliga bröllopet innebar en starkt ökad synlighet för den republikanska rörelsen i Storbritannien. Veckan innan bröllopet publicerade dagstidningen the Guardian en undersökning som visade att 25 procent av brittiska medborgare anser att det vore bättre om landet blev en republik, vilket innebär att det aktiva ställningstagandet mot monarkin ökade under månaderna innan bröllopet – trots mediernas omfattande och okritiska uppmärksamhet.
Det republikanska uppsvinget tydliggör också värdet av att samarbetet mellan republikanska organisationer i Europa nu tar allt fastare former, för att kunna dra nytta av varandras erfarenheter. Inför det stundande bröllopet besökte Graham Smith tillsammans med William Summers Republikanska föreningens styrelse för att ta del av de svenska erfarenheterna.
– Vi blev inspirerade till att skapa egna aktiviteter och festligheter i samband med bröllopet”, säger Graham Smith.
Republics välfungerande kampanjorganisation av mestadels frivilliga krafter tar nu en tillfällig andningspaus innan man tar sikte mot nästa stora händelse: The Queen’s Jubilee i juni 2012. Det brittiska folket förväntas då fira att en icke folkvald statschef innehaft sitt ämbete i 60 år. Republic kommer att gör sitt bästa för att ge röst åt de miljontals britter som inte anser att detta är någonting värt att fira. Mycket är alltså på gång i Storbritannien, och Republikanska föreningen fortsätter att följa utvecklingen.