”Katastrofen i Asien tillåts sälja monarkin”

En bättre presschef än Ann-Christine Jernberg kunde hovet inte önska sig. Hon kan skriva och hon kan dramatik.

En skicklig person har kommit bort i den stora villervallan efter katastrofen i Indiska oceanen. Hon heter Ann-Christine Jernberg och är hovets nya presschef. Hon ”kommer från Dramaten”, som det sägs.

Det är författaren Jernberg som styrt kungens agerande under de dagar som följde på katastrofen.

Är det någon som tror att DN:s Maria Schottenius anmälde att hon ville åka till Drottningholm och intervjua kungen. Det är Ann-Christine Jernberg som kom med förslaget till kungen. Ann-Christine har varit presschef på Dramaten. Den posten innebär att man vårdar förbindelserna med kulturchefen för Dagens Nyheter.

När Maria Schottenius var i 20-årsåldern lärde jag känna henne. Hon var då en bra reporter på Aftonbladet och gjorde mittuppslag om kändisar.

En dag återvände hon till sitt gamla område och Dagens Nyheter införde en okritisk artikel, den första intervjun som gjorts inne på Drottningholms slott. Denna idé var Ann-Christine Jernbergs. Den lydiga Maria från DN gjorde sin plikt och har under ett långt journalistliv hjälpt till att sälja många tidningar.

Artikeln har troligtvis förhandsgranskats av Ann-Christine Jernberg.

Den innehåller inget direkt angrepp på regeringen. Men kungen tillåter sig att säga att man borde ta ansvar. Han klagar också på att han inte fick veta omedelbart vad som hänt. Dagens Nyheter är en folklig tidning och kungen föreföll lagom folklig och anvisade vilka som i fortsättningen skulle bli måltavlor.

Hela upplägget är som på en kvällstidning, där man talar om dag 1, dag 2, etc. En bra historia utvecklas hela tiden.

Kungen har självklart rätt att sörja. Men när en erfaren författare håller i pennan får hans tal orimliga proportioner. Ann-Christine Jernberg och Britt Peruzzi (journalist, Aftonbladet) har tillsammans skrivit en bok med titeln ”Valle, Mormor och Vaniljsåsen”. Det är en barnbok om Alzheimers sjukdom. Vem har skrivit förordet? Ni gissade rätt! Det är drottning Silvia.

Hon är starkt engagerad i Alzheimerföreningen. Hon har grundat Silviahemmet och de sjuksköterskor som arbetar där kallas Silvia-systrar.

En bättre presschef än Ann-Christine Jernberg kunde hovet inte önska sig. Hon kan skriva och hon kan dramatik. Därav den uppståndelse som kungens tal väckte. Det var skrivet av Ann-Christine Jernberg.

Arbetar man på Dramaten har man ständigt kontakt med pjäser om kungar och prinsar. ”Kungens tårfyllda sorgetal gick direkt in i folkets hjärtan”, som det står i en rubrik i Expressen (11 januari 05). Men artikeln är lite mystisk. Hela talet publiceras i Expressen, vilket även sker några dagar senare i Svenska Dagbladet.

Ungefär som om det var fråga om en nobelpristagare i litteratur.

Har kungen skrivit talet själv? Morgan Gerle som arbetar vid hovet uttrycker sig så här (i Expressen):

– Kungen är i allra högsta grad inbegripen i själva talskrivandet. Det här talet är författat av honom själv. Men han har naturligtvis gjort det i samråd med sina närmaste.

Hovlakejer uttrycker sig på detta vis. Inga definitioner. ”Samråd”. ”Sina närmaste”. Vad betyder det?

Det är en van författare av allt från pressreleaser till skådespelarintervjuer, till barnböcker, som skrivit. Det är Ann-Christine Jernberg som skickligt anslagit tonen. Om man analyserar talet ser man hur Jernberg som vilken driven stilist som helst använder tretalet, t.ex ”den vänskap, glädje och livfullthet…” Är det någon som tror annat än att Ann-Christine J. som också lanserat många av Dramatens barnpjäser kommit på greppet att låta kungen säga ”…Tänk om jag, som kungen i sagorna….” Kungar och sagor är vanliga på Dramaten, inte minst vid helgerna.

Tretalet återkommer ”era tårar, sorg och vrede…”. ”Svaghet, värme, och känslor…” Ann-Christine Jernberg har arbetat länge i en retorisk miljö där det gäller att få med sig publiken.

Om hon låter kungen säga: ”Jag är, precis som Ni, bara en sörjande, sökande medmänniska.” Så är det just vad folk vill höra. Han är precis som vi. Fastän kung förstås. Ändå är han som du och jag. Ann-Christine borde dock ha skrivit Ni med litet n. Så hade kungen verkat ännu mer precis som vi.

”Låt oss då lägga våra masker åt sidan…” En person som arbetat på Dramaten har sina metaforer, sina bilder inpräglade i huvudet. Har kungen någonsin talat om ”masker” tidigare?

Men det är uttrycket är vardagsmat på Dramaten.

Vi står nu inför en situation där en presschef som kan skriva styr opinionen. Med hennes hjälp får kungen svenska folket att gråta. Utan att närmare reflektera över hur det kommer sig.

Just så är det på teatern. Där gråter man om det är ett bra drama och aktörerna är skickliga.

Tidigare tog kungen lektioner för Margaretha Krook. Det gällde för honom att lära sig tala som en bra talare. Det handlade om pausering, betoning och tydligt uttalade ord. Vilken skådespelare som nu tränar kungen vet jag inte, men förmodligen är också en regissör inblandad.

Det rörande talet är ett exempel på vad som kan hända när en okritisk publik, där även flertalet journalister och annat mediefolk, rycks med.

Plötsligt tar kungen makten, trots att han är en utomparlamentarisk kraft i det svenska samhället. När han skaffat sig bra rådgivare, en bra skribent kan han helt enkelt ta över. Förvandlas till ”hela folkets kung”, till ”landsfader”. Vilket skett efter talet. Han har utpekat vilka som han anser skall vara måltavlor. Det skedde i intervjun med DN:s kulturchef.

Sen har han stått för det stora kungliga snyftet.

De politiska konsekvenserna lät inte vänta på sig. När Gustaf V höll sitt berömda borggårdstal, 1914, till stöd för högern, hade han folket tätt inpå sig. Den gången var det Sven Hedin, en av de stora, men omdiskuterade författarna som höll i pennan. Nu har kungen en större arena – hela medie-Sverige. Men han är inte folkets kung. Republikanska föreningen finns till för att ändra på den saken.

Nu är det dags att protestera mot att kungen intar scenen och påtar sig huvudrollen.

Ingen kan eller vill, inte jag heller, ta ifrån honom hans sorg över katastrofen. Men att, såsom kungen gör, sälja monarkin via tragedin i Indiska oceanen bör Republikanska föreningen ta avstånd ifrån.

Den presschef hovet anställt är utmärkt för de kungligas syften, men det är viktigt att tänka på att hon avlönas med skattemedel.

Ann-Christine Jernberg är utöver allt annat även styrelselseordförande i Carfinder International AB. Ett bolag som arbetar med att hitta rätt lyxbil till rätt person. I bolaget ingår specialister på Jaguar och Maserati. Hennes uppdrag är att popularisera kungen. Privat kan de utbyta tankar kring bilar som ingen enda ”vanlig människa” kommer i närheten av.

Den enda gång jag sett Ann-Christine Jernberg bli svarslös var när hon fick följande fråga:

– Skall kungaparet hjälpa till att lansera Solliden Eau de Toilette, en kvinnlig och en manlig doft?

Denna kungliga doft var tänkt att lanseras, inte bara på Solliden, utan i 55 länder världen över.

– Jag kan varken bekräfta eller dementera parfymlanseringen, sa Ann-Christine till Expressen i juli förra året.

Vem säljer den här typen av produkter över hela världen? Oriflame, förstås. Som säljer hemma hos, precis som Tupperware. Ägt av bröderna af Jochnick till största delen, De som lanserade Oriflame på börsen.

Den 19 juli stod aktien i topp och handlades för 272 kronor. Introduktionspriset var 190 kronor. Ett halvår efter introduktionen hade aktien fallit som en sten och misstänkt insiderhandel anmäldes till Finansinspektionen.

Vad har detta med kungens tal att göra och hans välregisserade relansering av sig själv?

Tja. Ni kan gå in i Stockholm i Oriflames Showroom. Där finns bilder av drottning Silvia och uppmaningar till stöd för Världsbarnfonden. Jag köpte en cd-skiva med drottningens bild på. Har ej lyssnat på musiken utan endast begrundat hennes ängla-ansikte, helt softat, samt frisyren som är från 40-talet. Med hjälp av de kungliga lyckas Oriflame få hundratusentals människor över hela världen att ordna hemförsäljningspartyn. Och sälja smink så att huvudägarna kan plocka ut 1,6 miljarder kronor, vilket skedde våren 2003. Vilket omtalades i Dagens Industri i mars 2004.

Kungahuset är en verklig sörja av nästan allting: bilar, båtar, smink, fattiga barn, Alzheimer. Man kan bara hoppas att Solliden Eau de Toilette lanseras. Ty som kungen sa i Dagens Nyheter: ”Man är rädd att dra igång saker, det kan betyda kostnader och så måste man stå till svars sedan.”

Men inom Republikanska föreningen är man inte rädd att dra igång saker. Så att det blir republik.

Och så att Sverige får ett värdigt statsskick.

Annette Kullenberg

p.s. I sittt tal säger kungen ”Låt oss då lägga våra masker åt sidan…” Om han menat vad han sa borde han ha tillagt:
-Jag tänker t.ex. lägga bort den mask jag bär för tillfället. Jag inser att många av er blir rörda av mitt tal, emedan det är så känslomässigt. En del av er kanske gråter när ni hör det. Det är emellertid inte jag själv som skrivit detta tal. Det är Ann-Christine Jernberg, som är professionell författare. Själv har jag inte gåvan att skriva ett tal som är avsett att trösta och beröra alla. Jag har aldrig hållit ett sådant tal. Ingen har tidigare hjälpt mig att formulera mig såsom en s.k,. vanlig människa. Men nu har jag anställt rätt person. Ann-Christine är min spökskrivare.
Men kungen sa ingenting om den som skrivit talet. Han lade aldrig ”sin mask åt sidan”. Det gör inga kungar. d.s.

 

Text: Annette Kullenberg, Journalist

Prenumerera på vårt nyhetsbrev

Få de senaste nyheterna, krönikorna och uppropen genom att prenumerera på vårt nyhetsbrev. Skickas ut en gång i månaden.