Det är just nu som demokratiska principer utmanas

Krönikören Bawar Ismail skriver i liberala Göteborgs-Posten den 7 mars att Republikanska föreningen använder ett nyfött barn för att plocka politiska poänger.

Ismail skriver:

”Republikanska föreningen har förmodligen en hög av färdigproducerade utspel att skicka ut när kungafamiljen utökas. Det är nästan som att man kan höra dem skrika från sitt kansli: en ny prins är född, ut med pressmeddelandet nu! På två sekunder har Republikanska föreningen gjort ett nyfött barn till slagträ i debatten om den svenska monarkin.”

Från en av Sveriges mest klassiska liberala pressröster är detta den enda kommentaren till hysterin kring Oscar Bernadottes födelse – gnäll på Republikanska föreningens kommunikation. Man hade kunnat tro att en liberal ledarredaktion skulle ha större problem med allt det själva födseln innebär: en klang- och jubelföreställning för idén att blodsband är ett bra sätt att utse styrande på.

Javisst var utspelet förberett! Så är det nämligen när man diskuterar principer och idéer, och inte personer: man säger ungefär samma sak varje gång. Att vi borde utse representanter för Sverige demokratiskt. Att bugande och nigande är löjligt och omodernt. Att det inte ska finnas några undersåtar i Sverige.

Den debatten har vi fört vid alla kungliga födslar, och det kommer vi att fortsätta göra. När andra diskuterar vem den nya prinsen är lik och delar bilder på honom i sociala medier, diskuterar Republikanska föreningen monarki och republik. Vem är det egentligen då som tränger sig in i det privata och personliga, och vem är det som försöker ha en diskussion på en annan nivå?

Barnafödande är monarkins bärande idé. Magin ligger just i arvet, att det kungliga förs vidare genom generationerna. Det är svårt att tänka sig ett tillfälle som bättre belyser problemet med monarkin än när nya tronföljare föds. Just då utmanas demokratiska principer. Så varför inte diskutera principerna just då?

Det är inte Republikanska föreningen som gör en privat stund offentlig genom en sådan diskussion. Det har hovet redan själva sett till. Hur tror Bawar Ismail att en presskonferens på Karolinska uppstår, och på vems initiativ? Spontant – eller genom noggranna förberedelser från hovets PR-avdelning?

Samma PR-avdelning har också redan lagt upp den första pressbilden på den nya prinsen. Det skulle kunna vara en vanlig födsel, som de anhöriga kunnat glädja sig åt i fred. Istället blir Oscar Bernadotte, precis som sin storasyster Estelle, redan som spädbarn en del av hovets PR-apparat. Det är inte Republikanska föreningens val. Om Sverige varit en republik hade även denna födsel varit en familjeangelägenhet.

Det alternativet borde föredras av liberala ledarskribenter också. Istället kommer Bawar Ismail med en jämförelse med den amerikanska dokusåpakändisen Kim Kardashian: hennes nyfödda barn får vi minsann också veta allt om, det är inte bara de kungliga! Kanske det. Men man skulle ju kunna tänka sig att linjen på en liberal ledarsida är att vara emot båda varianterna av kändisbegapande – inte att rättfärdiga den förra med den senare.

Bawar Ismails syfte är uppenbarligen inte att ge Republikanska föreningen råd om hur vår kommunikation kan förbättras. Han vill bara berätta hur ”ovärdigt” och opassande det är att ifrågasätta monarkin när ett kungligt barn föds – som om det var okej att vara republikan när som helst, bara inte just när det är som trevligast i kungahuset.

Det kanske kommer som en nyhet för GP:s ledarredaktion, men stora delar av svenska folket bryr sig inte särskilt mycket om vad som passar sig och inte passar sig. Var fjärde svensk vill avskaffa monarkin, enligt de senaste siffrorna. Förtroende för kungahuset var 2013 och 2014 det lägsta sedan mätningarna startade. Bland vanligt folk är tunga suckar och generade skratt lika vanliga reaktioner på en kunglig födsel som devota hyllningar.

Det är ingen idé att försöka låtsas som om monarkin har starkare stöd än så. Även om man gärna vill gömma sig bakom det om man är en liberal utan egen politisk kompass.